Göteborg noir, av Håkan Tendell
Första boken i en tilltänkt trilogi tar oss med på en resa i Göteborg med tillhörande undre värld.
Om boken
“När Frank sent en kväll ska skjutsa hem sin flickvän Veronica efter en krogrunda blir de stoppade av två killar. Killarna tvingar in dem i sin bil, tar dem till en bankomat för att sedan misshandla Frank och köra iväg med Veronica.
Polisen lyckas inte identifiera gärningsmännen och det finns inga spår av Veronica. Lever hon i fångenskap? Lever hon överhuvudtaget? Tiden går och Frank blir allt mer frustrerad. Beväpnad med hammare beger han sig därför ut för att rensa upp på gatorna. Han vill döda alla gangsters i hela stan.
Samtidigt visar Veronicas väninna Emelie intresse för Frank. Han tvekar. Är det otrohet eller att gå vidare med livet? När Emelie börjar nysta i Franks fritid blir det svårt att hålla henne utanför.
“Göteborg noir” är en fängslande spänningsroman om en desperat och hämndlysten vigilant vars gränser gradvis suddas ut. Kommer han få svar om vad som hände med Veronica? Hur länge kan han mörda kriminella utan att själv hamna i trubbel? Och vad ska han göra med Emelie?”
Pekkari
John Pekkari är en ny bekantskap för mig men jag tycker att han sköter inläsningen av Göteborg noir bra. Inga direkt utsvävningar, men inga felsteg heller. Behaglig att lyssna till.
Hämnaren
Det går inte att lyssna på Göteborg noir utan att göra kopplingar till ett antal filmer – Jag tänker på allt från Kick-Ass och Super till Woody Harrelsons förvirrade antihjälte i Defendor. Någonstans däremellan hamnar vi med huvudkaraktären Frank fast utan mer superhjälteiblandning. Men när Franks tid går åt till att börja rensa på gatorna tänker man osökt på liknande böcker och, i mitt fall, främst filmer. Och jag älskar ju hämndberättelser, så det här borde vara min kopp te, eller?
En mixad påse
Jag ska börja med att skriva detta: Det finns mycket att tycka om med Göteborg noir. Främst är den oförutsägbar (showdown med nazis!) och förbaskat underhållande. Den pendlar mellan mörk och rätt brutal och nästan lite slap-stick-våld. Men det jag har svårast för är nog det faktum att karaktärerna är så jäkla märkliga. Franks flickvän kidnappas – är hon död eller levande? Kanske såld som sexslav? Cue Frank, som blir förbannad och ger ut sig ut på en hämndturné samtidigt som han genast inleder inte bara en romans utan två (mer om det ska jag inte spoila, men det tillhör bokens mer underhållande, oförutsägbara OCH märkliga inslag) och går dessutom på strippklubb när han blir lite rastlös. Ja. Frank är såklart en väldigt illa funtad person i hjärnkontoret och det bevisas på många sätt, och inget fel i det, men märkligt agerande hör liksom till samtliga huvudkaraktärer och Frank går snabbt från antihjälte till – jag vet inte vad. Men det tillhör lite av charmen, samtidigt. Sen slåss jag lite med mig själv i tanken på om Göteborg noir är väldigt sexistisk eller om det bara är jag? Jag har inte kommit fram till svaret. Det är som sagt en märklig, oförutsägbar och bitvis riktigt underhållande bok bakom alla huvudbryn.