Månad: mars 2022

All of us are dead (säsong 1, Netflix)

Netflix har under åren överraskat oss med vad som bäst kan beskrivas som en påse Gott & Blandat med egenproducerade tv-serier och filmer. All of us are dead är det senaste tillskottet – en sydkoreansk dystopi, eller rent ut sagt – en zombieserie.

Om serien

“Ett nytt zombievirus sprids på en skola och eleverna måste slåss för att ta sig ut – eller bli smittade. Titta så mycket du vill. De levande döda tar över i denna fängslande zombiethriller som bygger på en populär webbserie med samma namn.”

School’s out forever

Sydkorea har ända sedan tonåren varit ett favoritland vad gäller filmproduktion. Oldboy, A bittersweet life, The host – Listan kan göras lång. Att jämföra All of us are dead med en film är enkelt – den påminner starkt om populära Train to Busan som kom för några år sedan (uppföljaren Peninsula glömmer jag dock gärna). Huvudsakligen följer vi överlevarna på skolan i denna första säsong på tolv avsnitt, men vi får även följa situationen i staden utanför och det är jag tacksam över. Det kan nämligen bli lite småtjatigt att vistas i skolmiljöerna men här kommer en uppmaning: De första avsnitten pendlar något mellan intressant, spännande och småtjatigt. Men det tar sig. Serien blir bättre och bättre, även om vissa tjatiga moment återkommer. Något serien lyckas bra med är dock pulshöjning vid konfrontationer som känns omöjliga där koreografi spelar en viktig roll och utförs riktigt snyggt.

K-drama

Det förekommer en del så kallat “k-drama” och det kanske är något vi västerlänningar inte riktigt tagit till oss. Jag upplever ofta samma sak i japanska produktioner. Känslomässiga stunder känns extremt överspelade och överdrivna. Jag har trots stort filmintresse inte gjort någon djupdykning i ämnet men kan konstatera att det är ett återkommande tema i många produktioner. Jag ska vara ärligt och säga att karaktärerna i All of us are dead kanske inte påverkar mig nämnvärt. Det är främst framåt säsongens avslutande avsnitt som jag knutit an någorlunda till vissa av dem, och visst finns det känslosamma inslag, men det blir kanske lite väl många karaktärer och väl mycket upprepning för att det verkligen ska gro. Nu kanske jag låter negativ, men faktum är att jag på det stora hela gillade den här första säsongen. När det blir spännande så blir det RIKTIGT spännande, koreografin och hopplösheten som följer med konfrontationer i skolans korridorer eller ute på gatorna i staden är påtaglig. Och riktigt snygg. Jag kan möjligen tycka att det blir aningen långdraget kontra relativt tunn intrig och tappar emellanåt fokus. Men det ska bli kul att se vad man gör av en andra säsong!

All of us are dead (säsong 1) landar på 3,5 av 5 poäng.

Blå skymning, av Jesper Ersgård

Ersgård är tillbaka med del två i sin nya scifi-thriller-serie Sky & Fall.

Om boken

“En filmstjärna, en småskurk och ett fynd i Sibirien som förändrar allt, för oss alla. Ny storslagen serie av Jesper Ersgård!

Andra boken i den spännande serien om Rebecca Skyler och Alexander DeFall. USA har fångat upp oväntade och svårtolkade signaler från Sverige och Ryssland och sänder en vetenskapsman från flygvapnet tillsammans med två av sina bästa underrättelseagenter till Stockholm. De åker genast till Steiners villa på Lidingö.

Rebecca lämnade Alexander åt sitt öde och nu sitter han i förhör hos polisen, som inte tror på ett ord han säger. Samtidigt har Rebecca en egen kamp att föra. Hennes förflutna har hunnit ikapp henne och hon ser ingen annan utväg än att vända sig till en kontakt från förr. Detta visar sig vara ett strategiskt misstag som försätter dem i direkt livsfara.”

Granbergs skymning

Det är ingen hemlighet att Fredde Granberg är en av mina favoriter (med tanke på att jag bad att få honom som uppläsare av min kommande thriller). Han gör ingen besviken i Blå skymning heller utan gör som vanligt ett fenomenalt jobb.

Skyfall 2

Jag känner igen mig själv mycket i Ersgårds skrivande. Inte för att jag är någonstans i närheten lika snillrik eller välskrivande utan för att vi båda inspireras mycket av film. Det är väldigt filmiskt och det finns en hel drös med hintar till film, vilket jag älskar. Det genomsyrar både 1986, Svart stjärna och Sky & Fall-serien. Jag uppskattade första delen väldigt mycket och den här visar prov på minst lika mycket driv, spänning och påhittighet. Jag är även tacksam att Storytel Original faktiskt satsar på något som ändå är så pass mycket sci-fi och gissar vilt att det inte kommer upp i riktigt samma siffror som satsningar tillhörande deckar- eller krimgenren. Ersgård har kommit att bli något av en favorit hos mig av bland annat samtliga ovanstående anledningar. Dessvärre mäter jag numer det mesta jag lyssnar på med hans helt enkelt överjävligt fenomenala 1986 och det kan bli lite jobbigt – för andra författare – ty det är ett stycke svårslaget smart och underhållande tidsreseaction.

Blå skymning tar vid där den första slutade och är som ovan nämnt underhållande och spännande precis som sin föregångare. Jag kan tycka att våra två huvudkaraktärer känns ganska korkade och emellanåt agerar lite som att skallen befinner sig väl långt upp i illaluktande kroppsöppningar, men det gör det å andra sidan ganska underhållande och behöver inte nödvändigtvis ses som något negativt. Däremot tycker jag inte att andra delen kommer upp i riktigt samma nivå som första. Men jag kan samtidigt inte riktigt sätta fingret på vad det är som skaver, för det mesta sitter som en smäck. Och ser fram emot del tre gör jag sannerligen!

Blå skymning är välskriven och underhållande. 4 av 5 pannkakor. 

Toner från förr: Snuten på Dårön 2, av Kent Klint Engman

Kent tar oss återigen med på en tur till Dårön tillsammans med fejksnuten Knujt.

Om boken

“Knujt Maxner, polisen som egentligen inte är polis har gjort sig lite mer hemmastadd på Gallbjäre, ön som ligger utanför Hälsingekusten i Nordanstig. Det är en massa frågetecken kring hans släkts historia som han vill ha svar på, men han får annat att fokusera tankarna på. Flera fasansfulla mord inträffar där offren är mycket svårt sargade. Samtidigt sker några mystiska stölder på ön, men det som stulits har endast ett personligt värde.
Bland en sur och fördomsfull butiksägare, en udda skulptör, uppkäftiga tonåringar, en uttryckslös rättstekniker, en grisbärande spåkärring och diverse andra originella individer, försöker Knujt och hans assistenter Markel och Katta att samla information för att lösa fallen.
Fortsättningen om Snuten på dårön går i samma tappning som den första boken. Den är bitvis dialektal med mycket humor och en aning ovårdat språk, med spännande inslag av övernaturlig gammal folktro.”

Kung Kent och dialekterna

Precis som i första boken står författaren själv för inläsningen och låt oss kort påstå att det skänker boken en, om inte fler, ytterligare dimensioner. Kent imiterar dialekter (och det riktigt bra!) och kör med inlevelse vilket gör detta till något av en ljudboksteater. Kanske inte för alla, men jag gillar’t!

Åter till Dårön

Jag gillade första boken skarpt för dess humor och oförutsägbara galenskaper och har därav sett fram emot att återvända till Knujts märkliga värld. Det är som en parodi på krimgenren, en deckarbuskis komplett med fulländade dialekter. Många färgstarka karaktärer passerar revy. Jag är lika underhållen som i första boken men jag kan även här känna att man är ganska mätt på buskiskänslan och dialekterna när 12 timmar gått och det är väl inte särskilt märkligt egentligen, även om det är underhållande? Tänk dig själv att sitta och titta på Stefan och Krister ett halvt dygn! Ingen bra liknelse med tanke på att jag själv inte uppskattar den “riktiga” typen av buskis, men ni fattar? Det blir mäktigt och man kanske egentligen gör rätt i att dela upp en sån här lyssning med några pauser för att verkligen ta in och uppskatta allt. För det är oförutsägbart, underhållande och – återigen – inläsningen är fenomenal. Och det är just humorn och den quirkiness som genomsyrar Toner från förr jag gillar, för särskilt spännande blir kanske inte men det behövs å andra sidan inte heller.

En annan sak jag återkommande tänker är hur roligt det vore att höra nån av alla superseriösa Stefan Sauk-inläsningar i nyversion av Kent Klint Engman. Han hade passat som Truut.

Toner från förr landar 4 av 5 pannkakor.