Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Recension: Blodvåg

Blodvåg, av Caroline Grimwalker

Grimwalker är tillbaka med tredje delen i sin feministiska revenge-serie om Vågbrytarna.

Om boken

“Efter att ha förlorat nästan alla som stått henne nära är Linn Walter nu ute efter hämnd. Hon har anslutit sig till gruppen Vågbrytarna, en feministisk rörelse vars uppgift är att döda alla män som begår brott mot kvinnor. Och skulle någon oskyldig man råka drabbas kan det inte hjälpas – det är sådant man får räkna med om rättvisa ska skipas. Men efter en misslyckad attack är Linn plötsligt förföljd, både av det tilltänkta offret och polisen. Hon börjar alltmer ifrågasätta vad hon håller på med – är det verkligen rätt att döda oskyldiga män bara för att de är män? Fast innan hon tar steget att lämna gruppen har hon ett sista uppdrag att utföra: att hämnas på den kvinnliga journalist som hjälpte Linns pappa att rymma från Säter.

“Blodvåg” är tredje delen i Caroline Grimwalkers serie ”Vågbrytarna”. I sin spegelbild ser Linn skuggorna av sin far. Hur långt är hon villig att gå? När förvandlas hon till det som hon hatar?”

 

Leining

Ord är egentligen relativt överflödiga, för veteranen Leining är alltid säker i sin inläsning och Blodvåg utgör inget undantag.

 

Grimverse

Det är ingen hemlighet att jag älskar Grimwalkers böcker. Och då menar jag både Caroline och Flamingo-Leffe, för faktum är att det bitvis är svårt att särskilja deras böcker. Varför, tänker kanske du som mot all förmodan inte bekantat dig med Grimwalkers samlade verk. Deras böcker har samma stil. Samma språk. Samma fart. Samma humor. Samma återkommande brutalitet. Samma skyhöga underhållningsvärde. Jag sitter fortfarande och väntar på att deras diverse karaktärer ska mötas i en crossover.

 

Game over, man

Med risk för att låta tjatig (för jag har skrivit det många gånger förr): Jag gillar hämndtemat. Både i film och böcker. Caroline kombinerar dagsaktuella ämnen med högoktanig action och feminism och gör det förbaskat jäkla bra. Det är så gott som oavbrutet spännande och oförutsägbart. Jag gillar det faktum att ingen, verkligen ingen i Grimwalkers böcker går säker. Det finns mycket positivt att säga, men jag tror att jag sammanfattat det mesta. Nu vill jag ha fortsättningen – och första delen av Trickster som ljudbok!

 

Blodvåg är förbaskat bra! 4,5 av 5 blodiga pannkakor!

Avtal

När är det viktigt att skriva ett avtal?

Det finns många olika avtal som är viktiga att ha på papper. Testamente är det vanligste avtal man gör, sen finns det till exempel bodelning och samboavtal som kan vara bra att skriva.

Ett avtal som klingar dåligt hos många är äktenskapförord, det är dock ett väldigt viktigt avtal. Det blir fler och fler som använder sig av äktenskapsförord och det är bra. Det kanske känns tråkigt att ta upp det innan giftemål, men är ni smarta så skriver ni ett sådant avtal. Om man kommer på när man har gift sig att man vill ha ett äktenskapsförord så går det bra att skriva i efterhand också, så länge båda parter är med på det såklart.

Äktenskapsförordet är bra att ha i händelse av en skilsmässa, det betyder inte att du tror att ni kommer att skilja er. Om det händer att det blir en skilsmässa så har ni alla papper klara och slipper bråk och tjafs. När man ska gifta sig är man såklart sams och kan inte se att man någonsin kommer vara annat än sams, och så ska känslan såklart vara. Därför är det bäst att skriva dessa avtal när man kommer överense.

Man tror inte att man kommer gå skilda vägar när man gifter sig och det är därför det kan kännas konstigt att skriva ett äktenskapsförord. Tänk såhär, om ni inte skiljer er så är det bara ett papper och min skulle skilja er så är det ett papper som kommer hjälpa er och ni slipper bli osams över småsaker. Lätt som en plätt.

Om du undrar någonting om något avtal så gå in på https://sveaavtal.se/, där kan du läsa allt och kontakta dem om du har fler frågor eller behöver hjälp med att skriva ett avtal för just dig.

Recension: Skarp

Skarp, av Helena Dahlgren

Helena Dahlgren har bland annat skrivit den oerhört populära barnboksserien Ödesryttarna. Det här är min första bekantskap med hennes författarskap.

Om boken

“En tät och suggestiv historia om besatthet, där slöjan mellan fiktion och verklighet tunnas ut. De senaste åren har varit stökiga för litteraturvetaren Emma Wijkman, men när hon får ett vistelsestipendium i Norrbotten ser hon sin chans att börja om på nytt. Hon ska få bo på gården där hennes favoritförfattare Beata Skarp levde och verkade. Där ska hon äntligen skriva klart sin avhandling om Skarp, som dog under mystiska omständigheter i slutet av 90-talet. Väl på plats dras Emma in i Beata Skarps värld ännu mer än hon hade räknat med. Ju mer hon tar reda på om Skarps sista tid i livet, desto mer luckras gränsen mellan henne och författaren upp. Till slut återstår endast sanningen om Beata Skarps död – och sanningen om Emma själv.”

 

Skarp Schartner

Det är långt ifrån första gången jag lyssnar på en bok inläst av Ella Schartner och hon är minst lika duktig inläsare som hon är skådespelare. Hon gör Skarp all rättvisa. Bravo!

 

Ett skarpt öga för detaljer

Det första som slår mig när Skarp tar sin början är hur jäkla välskriven den är. En tanke som gör sig påmind om och om igen. Dahlgren har ett sällsynt öga för detaljer och det är just dessa som kan få en text att växa från bra till bättre och vidare. Det tar en liten stund innan jag kommer in i det hela, men sen så! Det finns meningsformuleringar, ordval och dialoger strösslade genom boken som jag verkligen älskar. Jag tror att Bengt Eriksson på Deckarlogg och jag stundvis gick in i samma medvetande när han skrev följande mening om boken: “Här finns en fräck eller vulgär eller lustig formulering, som jag inte tänker citera, som är så sorglig.” Den här meningen summerar så väl mina tankar och det mästerliga i Dahlgrens språk. Hon lyckas på flera ställen, med lätta medel, förmedla sådan känsla. Det kan vara humoristiskt, sorgligt, galghumor – ja, vad som. Det är så förbaskat jäkla snyggt och får bitvis Skarp att sticka ut väldigt mycket från mängden. Främst föredrar såklart filmnörden i mig de återkommande glimtarna till främst Stephen King, men det är en annan fotnot.

 

Slow cooker

Jag har vanligtvis ganska svårt för långsamma berättelser. Vad skyller vi det på? En kombination av Hollywoodsk otålighet som rusar gengångare i mig när jag lyssnar på ljudböcker i 2,5x? Säkerligen. Skarp är i grund och botten en ganska långsam berättelse där spänningen är krypande och kryper fram. Och här vill jag höja Dahlgren igen. För i händerna på en mindre begåvad författare hade mitt intresse troligen falnat, men Dahlgren är för smart och duktig för det. Det är den mörka humorn, de återkommande popkulturglimtarna och de förbaskat snygga och målande (både humoristiska och sorgliga) beskrivningarna som får upp mitt intresse fem snäpp till. Kudos! Jag ser verkligen fram emot vad Dahlgren hittar på härnäst! En mörk vuxenversion av sina Ödesryttare kanske?

Författare Helena Dahlgren. Foto: Marcus Stenberg

Skarp landar på 4 av 5 pannkakor.

Bröllopspresenter

Sponsrat inlägg i samarbete med Frapp.se

I sommar kommer många att gifta sig.

Efter två år med pandemi och inga stora smmankomster så kommer det att bli mycket bröllop i år. Alla som hade tänkt gifta sig under åren som har varit kommer nu att slå slag i saken. Alla längtar efter fest och att få träffas. Det är så härligt att kunna fira igen!

Om man är bjuden på många bröllop så kan det vara svårt att komma på vad man ska ge i bröllopspresent. Ibland har brudparet skrivit en lista på vad de önskar i present, men i de flesta fall så finns ingen sådan lista. Då är det tur att det finns sidor på nätet där man kan få tips på bröllopspresenter.

Om man känner brudparet väldigt väl är det lite lättare, men om man bara känner den ena partnern väl så kan det bli svårt. Då är det bra att tänka klassiskt, någonting som funkar till alla. Man vill dock inte vara den som kommer med en vas som hamnar längst bak i ett skåp. Man vill verkligen hitta den bästa presenten som de uppskattar och vill ha. Det kan du få hjälp med på Frapp.se!

Flytthjälp

Sponsrat inlägg i samarbete med Grabbarna Flytt

Att flytta ska vara kul!

Vem tycker inte att flytta är roligt? Ja, själva flytten kan ju vara jobbig, men dit flytten går är alltid kul. Alla kommer nog ihåg dagen de flyttade hemifrån. Det var stort, att få sin egen lägenhet eller sitt egna studentrum. Var än det var man flyttade så var det en stor grej och man hade äntligen blivit vuxen på riktigt.

När man hade flyttat kom alla otrevliga överraskningar. Var osten så dyr? Kostar det att spola vatten? Alla blir nog förvånade, trots att föräldrar i alla tider har försökt förklara detta för sina tonåringar. Det är en del av livet att man ska upptäcka det själv kanske.

Hur gick din första flytt till? Alla kompisar hjälpte till hos mig. Sen firade vi med pizza och öl och hade en inflyttningsfest. Det var nog vanligt att det var så när någon flyttade. Numera är vi bekväma av oss och det är verkligen värt att betala för flytthjälp. Det är verkligen värt varenda krona! Att slippa släpa och kånka på lådor. Att bara kunna titta på när lådorna bärs in av någon annan. kan det bli bättre?

Om man är bra på att organisera sina lådor och skriva exakt vad som är i lådan så blir flytten ännu lättare. Då kan du bara peka vilken låda som ska in i vilket rum. Då behöver du inte ens släpa runt flyttkartongerna inne. Din flytthjälp har redan gjort det jobbet! Ju nogrannare man är med att packa och skriva på sina lådor, desto lättare blir både flytten och att packa upp alla grejer sen.

När man är framme i sin nya lya är det en fantastisk känsla. Allt känns både spännande och kul, jag hoppas att alla ni också kan få den känslan när ni flyttar!

 

Recension: Pestkung

Pestkung, av Mikael Strömberg

Mikael Strömberg är inte bara en av de trevligaste human beings jag haft äran att träffa och så sakteligen lära känna. Han är också min favorit bland alla skräckförfattare detta avlånga land har att erbjuda, så peppen inför Pestkung har minst sagt varit stor.

 

Om boken

“För att en berättelse ska bli till behövs inte mer än ett ytterst litet uppslag, ibland inte mer än ett ord.

I flera månaders tid har Mikael Strömberg kämpat med en tilltagande skrivkramp. Inspirationen tryter och skrivandet har stagnerat. Något måste till, annars fruktar Mikael att författarkarriären kan vara över.

Från ingenstans kommer det till honom, bara så där i förbifarten, just som endast ett ord – pestkung. Ett ord som fascinerar, och Mikael börjar söka efter svaret på dess innebörd.

Utifrån det här abstrakta ordet vecklar en makalös, ohygglig och högst konkret historia ut sig. En historia där personer fått sina liv förstörda, där husdjur blivit bortrövade, ungdomar försvunnit och människor bragts om livet. Mitt i denna tidigare okända verklighet befinner sig nu författaren själv, och plötsligt växer en helt ny fruktan fram hos honom.

Pestkung är en dokumentärt berättad och andlöst spännande skildring, där Mikael Strömberg blir indragen i outforskade och skrämmande miljöer bortom allmänhetens kännedom.

MIKAEL STRÖMBERG är född 1976 och bor i byn Spillersboda ute vid Roslagskusten med sin fru och deras två barn. Hans författarskap tog sitt avstamp 2011 med den hyllade skräckromanen Vätten, och han har sedan dess skrivit ett flertal skräck- och spänningsromaner, kapitelböcker för unga och en handfull noveller. I hans böcker förenas allt som oftast vardagsrealism med övernaturliga element.”

 

Tre amigos

Nej. Det är inte Martin, Chase och Short som läser in. Däremot är det författaren själv, Creepypoddens Jack Werner och musikjournalisten Fredrik Strage som delar på ansvaret och det funkar riktigt, riktigt bra. Kanske främst just för att dom “spelar” sig själva. Bäst av dom är faktiskt Strömberg själv som i min mening har bäst inlevelse och harmoni. En lyckad inläsning på det hela, med andra ord.

 

Skräckkramp

Början på den här boken bjuder på extremt mycket igenkänning när Strömberg beskriver en extremt enerverande och nära på själadödande skrivkramp som drabbar i samband med en viss pandemi. Han beskriver precis det jag själv gått igenom under något års tid (och bitvis fortfarande går igenom då författarskapet ännu inte växlat upp så som jag hade hoppats). Sedan utvecklas detta med små enkla och jäkligt effektiva medel till något riktigt intressant. Som ett långt, extremt välkomponerat och medryckande avsnitt av just Creepypodden.

 

I rollerna som sig själva

Strömberg lyckas alltså skriva en dokumentärt berättad skräck- och spänningsroman med sig själv, Werner och Strage i huvudrollerna och det funkar så förbaskat jäkla bra. Det flyter på bra som fasen, allt känns trovärdigt och Strömbergs suggestiva, vackra språk förstärker spänningen och den krypande känslan av obehag. Är Pestkung läskig, kanske ni undrar? Då är jag tyvärr fel person att fråga. I min mening är den oerhört spännande och beskriver ett krypande obehag oerhört väl utan att det blir läskigt – men det här beror på att jag själv är avtrubbad när det kommer till skräck. För en skräckälskare är det här inget annat än guld och är ni det minsta lättskrämda så kan jag lova att det här inte är något man vill läsa eller lyssna på ensam i mörkret. Jag önskar att jag var lättskrämd och kunde få uppleva de där kalla kårarna en sån här bok framkallar hos rätt folk. Så. Det är väl knappast särskilt oklart vad jag tycker? Jag är inte lika suggestiv som Strömberg utan ganska rakt på, ibland väldigt övertydlig, så för att förtydliga: Jag har varit svältfödd på bra skräck och längtat efter en ny Strömbergare (kanske ska döpa en passande maträtt efter detta?) och Pestkung levererar på precis alla plan. Oförutsägbart, kanske bitvis rent av lite nyskapande, och rakt igenom mästerligt. En av årets bästa böcker.

 

Det blir pannkakstårta! Pestkung landar på 5 av 5 välgräddade paniksar.

Recension: Nu dör vi

Nu dör vi, av Stina Flodén

Avslutar veckan med att lyssna till en debut jag verkligen sett fram emot. Hur håller då Flodéns första del i serien om Camilla Stensjö?

 

Om boken

“Lugnet i villaidyllen förbyts snabbt i panik när Camillas man Mikael skjuts till döds i hemmet samtidigt som Camilla och barnen gömmer sig i badrummet. Mikaels död är obegriplig och familjen hamnar i chock. I sorgen har Camilla ingen aning om hur hon ska närma sig barnen.

När polisen kör fast försöker Camilla själv ta reda på vad som har hänt, men när en stor sten kastas genom fönstret blir hon rädd att någon även är ute efter henne och barnen. Trots det måste hon ta reda på sanningen, och när fruktansvärda hemligheter avslöjas inser Camilla att hon inte har en aning om vem hennes man egentligen var.”

 

Leining

Veteranen Leining läser in och gör det i vanlig ordning riktigt bra. ‘Nuff said.

 

Mörka hemligheter och högt tempo

Stina Flodéns debut känns längre än den faktiskt är och det inte menat som något negativt. Snarare är det skicklighet. Den känns så välfylld att jag undrar hur hon lyckats få plats med allt, ungefär som när jag för sju år sen lyckades kränga på mig syrrans våtdräkt och såg ut som Linus på Linjen. Det är högt tempo redan från början och det märks att man tänkt “ljudbok” i redigeringen, för kapitlen är korta och det är fullt av såna där trevliga kapitel-cliffhangers som gör att man vill lyssna lite till. Ja. Jag erkänner. Jag tog en omväg när jag hade handlat bara för att försäkra mig om att jag skulle ha precis nog kvar för att hinna lyssna klart under joggingrundan.

 

Nu ler vi

Om ovan text, om ni tänker bort mitt egna pladder, inte är klart nog så ska jag lysa på det uppenbara med en ficklampa: Nu dör vi är en förbaskat bra debut. Faktum är att det här nog är en av de tätaste debutromaner jag lyssnat till på väldigt, väldigt länge. Det är spännande, obehagligt, sorgligt, Flodén leker med lyssnaren när hon kastar in diverse smarta vändningar och persongalleriet är både intressant och trovärdigt. Dessutom bygger det upp spänningen inför kommande böcker på ett riktigt snyggt sätt utan att hon för den sakens skull avslutar med någon riktigt oschysst cliffhanger (sådär som jag brukar göra). Så, Stina. Nu kan du släppa nervositeten och le lite smittsamt, för slutbetyget blir, för att dra en klyscha: Hatten av.

Författare Stina Flodén

Nu dör vi landar på 5 magiska pannkakor av 5

Semesterresa

Nu längtar man efter att få resa!

Visst längtar man efter semester och att få resa nu? Under två år har vi behövt hålla oss hemma. Även om vi har kunnat resa så har de flesta länder varit nerstängda och det är inte så kul att åka på semester när man inte kan gå ut och äta på restaurang eller shoppa.

Nu har allt öppnat igen och vi kan ge oss ut i världen. Fixa passet och ge sig av. Då är den stora frågan var man ska semestra. Jag skulle vilja åka till en stad i Toscana. Om man tittar på bilder därifrån ser det helt fantastiskt ut.

Alla som tycker om god mat och gott vin måste åka dit. De är kända för sitt fantastiska kök och vem har inte hört talas om vinerna därifrån. Det vore kul att få gå på en vinprovning där.

Förutom maten och drycken så är ladskapet fantastisk om man tittar på bilder därifrån. Fina byggnader, kyrkor och palats. Omgvningarna är också fina och det är både berg och dalar, beroende på vilken stad man åker till.

Det blir nog svårt att välja just vilken stad i Toscana man ska välja att åka till. Man får nog fundera ut vad det är man vill få ut av att åka dit och utgå från det. Just nu tror jag att de flesta av oss längtar efter sol och värme. Längtar efter att få se någonting annat än Sverige, även om Sverige också är superfint såklart. Att få sitta på en uteservering i solen, äta gott eller bara ta en kaffe eller en glass. Det är precis det de flesta av oss behöver efter en kall vinter och efter att nu har varit hemma så länge.

Gå in och spana efter vilken stad i Toscna som du vill åka till!

Påsklov

Sponsrat inlägg i samarbete med Mekster

Packning till semestern

Känner ni också at ni skule behöva en hel buss för att få plats med all packning till bilsemestern?

Bilarna numera blir större och större och det är skönt för man åker säkrare. Barnen har säkrare barnstolar och babyskydd. Bilarna blir har skönare säten och många fler funktioner än förr. Det som däremot inte har ändrats så mycket är bagageutrymmet.

Hur fick familjer plats tidigare? Många barn trycktes ihop bak i bilen och packningen slängdes in. Hade vi mindre packning förut? Behöver vi mer grejer nu?

Om man nu inte har en buss att packa fullt i så är takbox fantatiskt. Då behöver man inte oroa sig för hur man ska få in allt i bagaget. Då kan man faktiskt få med sig allt man behöver till hela familjen. Vet du med dig att du packar mycket saker så välj en stor takbox, de finns i många olika storlekar.

Nu är det påsklov och många åker iväg till sina stugor. Nu måste man verkligen ha med sig mycket saker, aprilvädret går inte att lita på. Du behöver vinterkläder om det blir minusgrader och snöar, men också vårkläder om det blir 15 grader varmt och soligt. Har man dessutom barn behöver man packa både varmt och kallt till dem också. Hur man än gör så blir det mycket packning. Lösningen är en takbox!

Med en takbox behöver man inte stressa över hur allt ska få plats. Packa den där extra tröjan och ta med dig de där skorna som du vill ha med men som du skulle ha lämnat hemma på grund av platsbrist. Du behöver inte längre komma på smarta lösningar och trycka in packning i varje litet utrymme i bilen.

Barnen behöver inte ha fötterna på en väska och du behöver inte sitta med en väska i knät, takboxen löser alla dessa problem. På det sättet blir också bilturen så mycket trevligare. Numera är det faktiskt ganska mysigt att åka bil. Förr kunde man bara lyssna på radio i bilen och vissa sträckor var det inte en nångon täckning så då brusade det mycket, men man kämpade på i bruset. Nu kan du koppla telefonen och lyssna på den podden du vill eller på precis den musik du gillar.  I baksätet kan du koppla upp plattor i smarta lösningar så att barnen kan titta på film om man reser långt. Njut av er semester nu!

 

Recension: Allt för att hitta dig

Allt för att hitta dig, av Nils-Petter Löf

Herr Löf är tillbaka. I höstas blev jag tokförälskad i hans fantastiska “Vad rimmar på Flora?”, som även tog välförtjänt pallplats som en av de tre bästa böcker jag lyssnade på förra året. Genrehopparen och überproduktiva Löf är nu tillbaka med en roman som är en blandning av feelgood, romance med touch av mystik.

 

Om boken

“Oliver Eklund hade redan allt han kan önska sig i livet när han var dryga tjugo år gammal. Trots pengar och framgång krävdes det en olycka för att han skulle finna sin själsfrände. De möttes i totalt mörker och förenades i kärleksrus, men tappade sedan bort varandra.

Långt senare dyker en tonårstjej upp och påstår att hon är Olivers dotter. Tillsammans försöker de hitta hennes mamma som också kan vara Olivers livs kärlek.

Är det som föddes i mörkret lika vackert i dagsljus?”

 

Liljenroth läser

Frans Liljenroth har läst in en del böcker, bland annat ett par av Löfs tidigaste och flera verk av Johan Ring. Jag har alltid gillat honom och jag skulle vilja påstå att det här är hans bästa inläsning hittills – baserat på de alster jag lyssnat på.

 

Kameleonten

Jag tycker själv om att pröva på olika genrer och har i hittills publicerade romaner rört mig mellan dystopi, fantasy, biografi och krim. Någon som också gillar genrehopp är Nils-Petter. Att skriva det man vill snarare än att fastna i ett fack, och att våga leka med genrer, det är moget och spännande författarskap i mina ögon. Det jag kanske främst beundrar Löf för utöver det är förmågan att förmedla oväntade och färgstarka karaktärer. Jag tänker kanske främst på karaktärer som Frida och Göran i Kärnpartiet och… Flora. Förra årets favorit Flora. Nils-Petter Löf kan verkligen konsten att strössla berättelserna med oväntade och spännande perspektiv och “Allt för att hitta dig” är inget undantag. Här finns ett flertal väl utmejslade och intressanta öden att följa.

 

Kärleken övervinner allt

Det är en mycket vacker resa vi får följa med på. En resa som tar oss till ett flertal spännande platser i ett flertal olika länder. Ryssland, USA, Kanada och Island hinner besökas i jakten på kärlek och jag är lite svag för “globetrotteräventyr” oavsett om det handlar om kärlek, jakten på mördare eller jakten på en försvunnen skatt. Främst blir jag oerhört sugen på att åka tillbaks till vackra Island. Slutet är inte riktigt sådär sockrigt som det ofta kan bli i genren och det tackar jag för! Det är en berättelse som intresserar, fascinerar och berör och man blir verkligen engagerad i Olivers jakt. Det finns även ett par trevliga överraskningar längs vägen som Löf förvaltar väl. På det stora hela gillar jag detta skarpt.

 

Allt för att hitta dig landar på 4 av 5 pannkakor.

 

 

Till startsidan