Recension: Bättre en sticka i foten än två i ryggen

Bättre en sticka i foten än två i ryggen, av Sofia Rutbäck Eriksson & Mattias Boström

“I’d rather have a bottle in front of me than a frontal lobotomy”, är ett annat talesätt som påminner om den långa boktiteln till del nio om Katarina och Greta.

 

Om boken

“Luleås mest eminenta (och enda) privatdetektiv Katarina Zapp får helt oväntat ett telefonsamtal från Världens Tråkigaste Person, tillika Katarinas före detta kollega från revisionsbyrån. Lyxkaffe för flera hundra tusen har försvunnit från Nederluleå kyrkoförsamling, men knappt hinner Katarina och bästa pensionärsvännen Greta luska i fallet förrän en person faller offer för en särdeles grym, handarbetsrelaterad död. I en kamp mot klockan, den lokala syjuntan, Världens NÄST Tråkigaste Person och en viss återkommen nemesis kämpar Katarina och Greta med de båda mysterierna. Och kanske hade de haft en rimlig chans att klara biffen om inte Malmuddens främsta hippie drabbats av en pytteliten sticka i foten och mänskligheten kommer förmodligen gå under om han inte får ögonblicklig omvårdnad.”

 

Jelinek

Okej, gott folk. Jag börjar få slut på ord här. För nionde gången på raken: Ellen Jelinek är handsken och Zapp & Co är handen som passar perfekt  i den.

 

Kopi luwak i min kopp

I vanlig ordning bjuds vi på många skratt och smilgroparna får sin månatliga träning (ty Rutbäck Eriksson & Boström släpper böcker nästan lika ofta som jag besöker min frisör!). I det här fallet är jag lite extra glad över att författarduon valt ett visst fokus på det satdyra kaffet kopi luwak. Varför? Högst egoistiska anledningar. I min egen debutroman Europa Pandemus finns nämligen ett lika roligt som onödigt inslag med en gotländsk multientreprenör som mitt i våldsam pandemi och ransonering drar sig till minnes den omtalade processen av att framställa kopi luwak men missuppfattar detta “något” när han använder sig av kattskit. Typ. Fotnot. Lång sådan. Vi är alltså uppe i nionde boken om Katarina och det känns liksom som att man känner gänget vid det här laget. Det blir lite som en kär återträff, ni vet när man sätter sig ned med en rykande färsk säsong av sin favoritserie och myser ned sig i soffan lite när man ser karaktärerna.

 

Lokala konflikter

Stickor i fötter, lokala syjuntor, tvivelaktiga inköp i församlingen och mycket annat blir en del av en välsmakande soppa. Och en satans trädgårdstomte. Man får verkligen applådera åt fantasifullheten och den komiska tajmingen i Rutbäck Eriksson & Boströms Papphammar-detektiv-Mecka. Man har aldrig tråkigt och vankas det överprisat bajskaffe är jag aldrig långt borta!

 

Bättre en sticka i foten än två i ryggen landar på 4 av 5 pannkakor.

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *