Pestkung, av Mikael Strömberg
Mikael Strömberg är inte bara en av de trevligaste human beings jag haft äran att träffa och så sakteligen lära känna. Han är också min favorit bland alla skräckförfattare detta avlånga land har att erbjuda, så peppen inför Pestkung har minst sagt varit stor.
Om boken
“För att en berättelse ska bli till behövs inte mer än ett ytterst litet uppslag, ibland inte mer än ett ord.
I flera månaders tid har Mikael Strömberg kämpat med en tilltagande skrivkramp. Inspirationen tryter och skrivandet har stagnerat. Något måste till, annars fruktar Mikael att författarkarriären kan vara över.
Från ingenstans kommer det till honom, bara så där i förbifarten, just som endast ett ord – pestkung. Ett ord som fascinerar, och Mikael börjar söka efter svaret på dess innebörd.
Utifrån det här abstrakta ordet vecklar en makalös, ohygglig och högst konkret historia ut sig. En historia där personer fått sina liv förstörda, där husdjur blivit bortrövade, ungdomar försvunnit och människor bragts om livet. Mitt i denna tidigare okända verklighet befinner sig nu författaren själv, och plötsligt växer en helt ny fruktan fram hos honom.
Pestkung är en dokumentärt berättad och andlöst spännande skildring, där Mikael Strömberg blir indragen i outforskade och skrämmande miljöer bortom allmänhetens kännedom.
MIKAEL STRÖMBERG är född 1976 och bor i byn Spillersboda ute vid Roslagskusten med sin fru och deras två barn. Hans författarskap tog sitt avstamp 2011 med den hyllade skräckromanen Vätten, och han har sedan dess skrivit ett flertal skräck- och spänningsromaner, kapitelböcker för unga och en handfull noveller. I hans böcker förenas allt som oftast vardagsrealism med övernaturliga element.”
Tre amigos
Nej. Det är inte Martin, Chase och Short som läser in. Däremot är det författaren själv, Creepypoddens Jack Werner och musikjournalisten Fredrik Strage som delar på ansvaret och det funkar riktigt, riktigt bra. Kanske främst just för att dom “spelar” sig själva. Bäst av dom är faktiskt Strömberg själv som i min mening har bäst inlevelse och harmoni. En lyckad inläsning på det hela, med andra ord.
Skräckkramp
Början på den här boken bjuder på extremt mycket igenkänning när Strömberg beskriver en extremt enerverande och nära på själadödande skrivkramp som drabbar i samband med en viss pandemi. Han beskriver precis det jag själv gått igenom under något års tid (och bitvis fortfarande går igenom då författarskapet ännu inte växlat upp så som jag hade hoppats). Sedan utvecklas detta med små enkla och jäkligt effektiva medel till något riktigt intressant. Som ett långt, extremt välkomponerat och medryckande avsnitt av just Creepypodden.
I rollerna som sig själva
Strömberg lyckas alltså skriva en dokumentärt berättad skräck- och spänningsroman med sig själv, Werner och Strage i huvudrollerna och det funkar så förbaskat jäkla bra. Det flyter på bra som fasen, allt känns trovärdigt och Strömbergs suggestiva, vackra språk förstärker spänningen och den krypande känslan av obehag. Är Pestkung läskig, kanske ni undrar? Då är jag tyvärr fel person att fråga. I min mening är den oerhört spännande och beskriver ett krypande obehag oerhört väl utan att det blir läskigt – men det här beror på att jag själv är avtrubbad när det kommer till skräck. För en skräckälskare är det här inget annat än guld och är ni det minsta lättskrämda så kan jag lova att det här inte är något man vill läsa eller lyssna på ensam i mörkret. Jag önskar att jag var lättskrämd och kunde få uppleva de där kalla kårarna en sån här bok framkallar hos rätt folk. Så. Det är väl knappast särskilt oklart vad jag tycker? Jag är inte lika suggestiv som Strömberg utan ganska rakt på, ibland väldigt övertydlig, så för att förtydliga: Jag har varit svältfödd på bra skräck och längtat efter en ny Strömbergare (kanske ska döpa en passande maträtt efter detta?) och Pestkung levererar på precis alla plan. Oförutsägbart, kanske bitvis rent av lite nyskapande, och rakt igenom mästerligt. En av årets bästa böcker.