Månad: april 2022

Operation Monsunregn, av Per Ottosson och Daniel Vesterhav

En ny duo släpper första boken i en tänkt serie där skådeplatsen bland annat är Göteborg.

 

Om boken

“Göteborgspolisen är hårt pressad efter den senaste tidens skjutningar. Kriminalkommissarie Martin Malm är dock långt bort ifrån händelsernas centrum. Tidigare var hans jobb att lirka information ur källor i den undre världen, men till följd av hot mot familjen bytte han till skrivbordstjänst.

En dag hör en före detta informatör av sig och vill träffas. Martin får kännedom om storskalig vapensmuggling till Sverige. Han kan inte stå emot frestelsen att börja jobba operativt igen, men denna gång helt utan familjens vetskap.

Efterforskningarna tar honom djupare in i ärendet, och snart befinner han sig långt utanför Sveriges gränser. Är han beredd att offra sitt äktenskap för att rädda liv?”

 

Ekborg läser in

Skådespelaren Anders Ekborg läser in monsunregnet. Han gör en helt okej inläsning men det blir lite monotont och känsla av att bara läsa texten rätt upp och ned mellan varven. Inte dåligt, men återigen: Lite monotont.

 

Trovärdig intrig

Intrigen i Monsunregn känns både trovärdig och, tyvärr bör kanske tilläggas, väldigt aktuell. Den är intressant och smart sammanvävd med trevliga vändningar och intressanta miljöer.

 

Karaktärer och puls

I slutet av Monsunregn har jag helt klart fått mersmak för en fortsättning och Martin Malm har växt på mig. Men jag upplever nästan genomgående att tempot är ganska lågt och karaktärerna tämligen ointressanta. Malm växer som sagt något ju mer man lär känna honom, men i övrigt är det ingen som direkt sticker ut. De kvinnliga karaktärerna får heller inte särskilt mycket svängrum. Men det finns en intressant intrig som med lite mer puls och liv i karaktärerna kan bli riktigt, riktigt bra.

Operation Monsunregn landar på 3,5 av 5 pannkakor.

Bättre en sticka i foten än två i ryggen, av Sofia Rutbäck Eriksson & Mattias Boström

“I’d rather have a bottle in front of me than a frontal lobotomy”, är ett annat talesätt som påminner om den långa boktiteln till del nio om Katarina och Greta.

 

Om boken

“Luleås mest eminenta (och enda) privatdetektiv Katarina Zapp får helt oväntat ett telefonsamtal från Världens Tråkigaste Person, tillika Katarinas före detta kollega från revisionsbyrån. Lyxkaffe för flera hundra tusen har försvunnit från Nederluleå kyrkoförsamling, men knappt hinner Katarina och bästa pensionärsvännen Greta luska i fallet förrän en person faller offer för en särdeles grym, handarbetsrelaterad död. I en kamp mot klockan, den lokala syjuntan, Världens NÄST Tråkigaste Person och en viss återkommen nemesis kämpar Katarina och Greta med de båda mysterierna. Och kanske hade de haft en rimlig chans att klara biffen om inte Malmuddens främsta hippie drabbats av en pytteliten sticka i foten och mänskligheten kommer förmodligen gå under om han inte får ögonblicklig omvårdnad.”

 

Jelinek

Okej, gott folk. Jag börjar få slut på ord här. För nionde gången på raken: Ellen Jelinek är handsken och Zapp & Co är handen som passar perfekt  i den.

 

Kopi luwak i min kopp

I vanlig ordning bjuds vi på många skratt och smilgroparna får sin månatliga träning (ty Rutbäck Eriksson & Boström släpper böcker nästan lika ofta som jag besöker min frisör!). I det här fallet är jag lite extra glad över att författarduon valt ett visst fokus på det satdyra kaffet kopi luwak. Varför? Högst egoistiska anledningar. I min egen debutroman Europa Pandemus finns nämligen ett lika roligt som onödigt inslag med en gotländsk multientreprenör som mitt i våldsam pandemi och ransonering drar sig till minnes den omtalade processen av att framställa kopi luwak men missuppfattar detta “något” när han använder sig av kattskit. Typ. Fotnot. Lång sådan. Vi är alltså uppe i nionde boken om Katarina och det känns liksom som att man känner gänget vid det här laget. Det blir lite som en kär återträff, ni vet när man sätter sig ned med en rykande färsk säsong av sin favoritserie och myser ned sig i soffan lite när man ser karaktärerna.

 

Lokala konflikter

Stickor i fötter, lokala syjuntor, tvivelaktiga inköp i församlingen och mycket annat blir en del av en välsmakande soppa. Och en satans trädgårdstomte. Man får verkligen applådera åt fantasifullheten och den komiska tajmingen i Rutbäck Eriksson & Boströms Papphammar-detektiv-Mecka. Man har aldrig tråkigt och vankas det överprisat bajskaffe är jag aldrig långt borta!

 

Bättre en sticka i foten än två i ryggen landar på 4 av 5 pannkakor.