Månad: april 2022

Katastrofen med Kama Sutra – eller hur man blåser en bedragare, av Lena Nordenjack

Nordenjack följer upp sin uppskattade debut “Doften av falska påvar och nybakade wienerbröd” med en bok om… Ja, vad?

 

Om katastrof-Kama Sutra

“Jan L Ohlsson – mannen med tre föräldrar, tre bröstvårtor och bestämda vanor – arbetar fortfarande på Galleriet men är tillfälligt distraherad av sin nya kärlek Carrie. Jan vet inte hur han ska hantera alla nya känslor och rådfrågar därför båda sina mödrar, Mamma Elna och Mamma Rosa, samt sin far, den musikintresserade hippien Paul. Elna är väldigt intresserad av allt nyandligt och ger Jan ett par böcker att plöja igenom inför kärleksdebuten – bland annat en om Kama Sutra, vilket får oanade följder.

Rosa jobbar som städerska på Hotellet, där hon blir vän med den försynta och betydligt yngre kollegan Tina. Nere i källaren har de inrett en hemlig lokal, fylld med godis och champagneslattar från rummen de städat. Av Tina får Rosa lära sig allt om Tinder och börjar dejta hej vilt. Men en dag när hon kommer ner i källarlokalen har den blivit till rena bordellen, med sexleksaker, handklovar och porrfilmer. Hon börjar spana efter misstänkta och det dröjer inte länge förrän allting spårar ur.”

 

Körberg blåser liv i bedragaren

Anton Körberg är väl något av en veteran bland inläsare och har ett skönt tempo, tonläge och sätt att läsa in som jag tycker lämpar sig främst för just den här genren. Han låter lite full i fan hela tiden, som att han sitter bakom micken och småflinar för att han liksom vet vad som komma skall. Jag gillar det och han gör Kama Sutra med bravur (nu syftar jag till den här Kama Sutra och inte en syntolkning av bilderna i den faktiska förlagan, även om det vore förbaskat skoj).

 

Imagine all the people

Jan Lennon Ohlsson är en mycket speciell karaktär. En förbaskat härlig sådan vars diagnos(er) lyfts fram på ett träffsäkert och fint sätt. Faktum är att det finns en hel del riktigt härliga karaktärer här. En personlig favorit är Paul, hippien som genast letar upp producent och årtal så fort han hört eller nämner titeln på en låt… Och det är kanske inte så märkligt med tanke på att jag känner igen mig själv fast det i mitt fall handlar om att dra upp regissör, skådespelare och gärna årtal när det pratas om film (även om min minnesbank ligger i lä i jämförelse med Paul). Det ska tilläggas att jag uppskattar även de färgstarka kvinnliga karaktärerna men nu råkade det bli så att de ovan nämnda gjorde störst avtryck, och kanske inte så märkligt med tanke på igenkänningsfaktorn.

 

Intrig med full fart

Jag kanske började i fel ände, men ändå inte. Intrigen i “Kama Sutra” går i full fart och är underhållande och innehåller en hel del roliga vändningar. Som ofta i den här genren så dras jag dock inte med i intrigen på samma sätt som jag dras med i humorn, som i det här fallet har den största behållningen i de många färgstarka karaktärerna. Det beror kanske på att jag finner mer behållning i spänningsintriger än andra och reflekterar endast min personliga smak utan att vara något negativt för boken i sig. Älskar man feelgood så vill jag nästan garantera att man älskar det här. Man skrattar, ler och tänker, som så ofta annars, att det är ganska skönt med lite dråplig feelgood mellan alla mörkare alster. Det förekommer faktiskt ett wienerbröd också. Och ett par dråpliga scener med Darth Vader som är jäkligt roliga. Mer Jan Lennon åt folket!

 

Katastrofen med Kama Sutra landar på 3,5 av 5 pannkakor.

Relationer från en drömmare, av Johan Engman

Johan Engman följer upp “Historier från en drömmare” med en ny novellsamling där fokus är relationer.

 

Om boken

“Relationer från en drömmare” består av tretton fristående noveller. Men flera av dem hänger ihop genom att karaktärerna är i samma familj eller bekantskapskrets. Den lilla människans revansch är en röd tråd även i uppföljaren. Relationer är temat den här gången och novellerna handlar om möten, separationer, fördomar, vänskap och kärlek. Engman vårdar sina karaktärer ömt och beskriver dem med värme. Precis som i första boken möter läsaren vanliga människor som kockar, städare och undersköterskor. “Relationer från en drömmare” handlar om vad som händer med oss människor när vi möts, älskar, hatar eller sårar varandra. Det är fantasifullt, personligt och dramatiskt.”

 

Inläsare Karlsson

Precis som i föregående samling är det Sebastian Karlsson som står för inläsningen och han gör det riktigt, riktigt bra!

 

Noveller från en drömmare

Jag skrev själv väldigt mycket noveller fram tills för ett par år sedan (faktum är att jag och herr Engman medverkar tillsammans i några novellsamlingar) och även om jag inte lyssnar på särskilt mycket ljudnoveller så poängterar Johan i förordet fördelar som jag gillar: Det går fort att läsa eller lyssna på en novell. Man kan ta sig an en, lägga ifrån sig boken och sedan ta sig vidare utan att oroa sig för att glömma delar av det man tidigare läst. Det kan leda till en kortare stunds mer fokuserad verklighetsflykt än vad ljudböcker kanske gör för jag kommer relativt ofta på mig själv med att tappa fokus, ibland även i riktigt spännande böcker. Eller glömma detaljer. Ett litet sidospår som egentligen inte har med samlingen i sig att göra.

 

Engmanska berättelser

Jag som nu lyssnat på (med “Historier … ” inräknad) ett tjugotal noveller av Johan Engman, och även läst ett par som inte förekommer i samlingarna börjar känna igen språket och sättet att skriva. Det är alltid välskrivet, karaktärerna är genomtänkta och hinner ofta få ett djup trots kort format. Det pendlar mellan känslosamt och underhållande och han är riktigt duktig på att beskriva mänskliga relationer. Som alltid med novellsamlingar så finns det vissa som fäster sig i minnet mer än andra. Utan att ha lagt titlarna på minnet (hej, guldfiskminne!) så uppskattade jag främst den första med ett möte inför filminspelning av en biografi som får en oväntad vändning och den där trevliga berättelsen som innehåller en match i fäktning (som är en, om inte minnes sviker, något omarbetad version av en novell från en av antologierna vi båda är med i). Genomgående snyggt, intressant och effektivt! Vore kul med en samling skräcknoveller från Engman – “Mardrömmar från en drömmare”, eh?

 

Relationer från en drömmare landar på 4,5 av 5 pannkakor.

Operation Monsunregn, av Per Ottosson och Daniel Vesterhav

En ny duo släpper första boken i en tänkt serie där skådeplatsen bland annat är Göteborg.

 

Om boken

“Göteborgspolisen är hårt pressad efter den senaste tidens skjutningar. Kriminalkommissarie Martin Malm är dock långt bort ifrån händelsernas centrum. Tidigare var hans jobb att lirka information ur källor i den undre världen, men till följd av hot mot familjen bytte han till skrivbordstjänst.

En dag hör en före detta informatör av sig och vill träffas. Martin får kännedom om storskalig vapensmuggling till Sverige. Han kan inte stå emot frestelsen att börja jobba operativt igen, men denna gång helt utan familjens vetskap.

Efterforskningarna tar honom djupare in i ärendet, och snart befinner han sig långt utanför Sveriges gränser. Är han beredd att offra sitt äktenskap för att rädda liv?”

 

Ekborg läser in

Skådespelaren Anders Ekborg läser in monsunregnet. Han gör en helt okej inläsning men det blir lite monotont och känsla av att bara läsa texten rätt upp och ned mellan varven. Inte dåligt, men återigen: Lite monotont.

 

Trovärdig intrig

Intrigen i Monsunregn känns både trovärdig och, tyvärr bör kanske tilläggas, väldigt aktuell. Den är intressant och smart sammanvävd med trevliga vändningar och intressanta miljöer.

 

Karaktärer och puls

I slutet av Monsunregn har jag helt klart fått mersmak för en fortsättning och Martin Malm har växt på mig. Men jag upplever nästan genomgående att tempot är ganska lågt och karaktärerna tämligen ointressanta. Malm växer som sagt något ju mer man lär känna honom, men i övrigt är det ingen som direkt sticker ut. De kvinnliga karaktärerna får heller inte särskilt mycket svängrum. Men det finns en intressant intrig som med lite mer puls och liv i karaktärerna kan bli riktigt, riktigt bra.

Operation Monsunregn landar på 3,5 av 5 pannkakor.

Bättre en sticka i foten än två i ryggen, av Sofia Rutbäck Eriksson & Mattias Boström

“I’d rather have a bottle in front of me than a frontal lobotomy”, är ett annat talesätt som påminner om den långa boktiteln till del nio om Katarina och Greta.

 

Om boken

“Luleås mest eminenta (och enda) privatdetektiv Katarina Zapp får helt oväntat ett telefonsamtal från Världens Tråkigaste Person, tillika Katarinas före detta kollega från revisionsbyrån. Lyxkaffe för flera hundra tusen har försvunnit från Nederluleå kyrkoförsamling, men knappt hinner Katarina och bästa pensionärsvännen Greta luska i fallet förrän en person faller offer för en särdeles grym, handarbetsrelaterad död. I en kamp mot klockan, den lokala syjuntan, Världens NÄST Tråkigaste Person och en viss återkommen nemesis kämpar Katarina och Greta med de båda mysterierna. Och kanske hade de haft en rimlig chans att klara biffen om inte Malmuddens främsta hippie drabbats av en pytteliten sticka i foten och mänskligheten kommer förmodligen gå under om han inte får ögonblicklig omvårdnad.”

 

Jelinek

Okej, gott folk. Jag börjar få slut på ord här. För nionde gången på raken: Ellen Jelinek är handsken och Zapp & Co är handen som passar perfekt  i den.

 

Kopi luwak i min kopp

I vanlig ordning bjuds vi på många skratt och smilgroparna får sin månatliga träning (ty Rutbäck Eriksson & Boström släpper böcker nästan lika ofta som jag besöker min frisör!). I det här fallet är jag lite extra glad över att författarduon valt ett visst fokus på det satdyra kaffet kopi luwak. Varför? Högst egoistiska anledningar. I min egen debutroman Europa Pandemus finns nämligen ett lika roligt som onödigt inslag med en gotländsk multientreprenör som mitt i våldsam pandemi och ransonering drar sig till minnes den omtalade processen av att framställa kopi luwak men missuppfattar detta “något” när han använder sig av kattskit. Typ. Fotnot. Lång sådan. Vi är alltså uppe i nionde boken om Katarina och det känns liksom som att man känner gänget vid det här laget. Det blir lite som en kär återträff, ni vet när man sätter sig ned med en rykande färsk säsong av sin favoritserie och myser ned sig i soffan lite när man ser karaktärerna.

 

Lokala konflikter

Stickor i fötter, lokala syjuntor, tvivelaktiga inköp i församlingen och mycket annat blir en del av en välsmakande soppa. Och en satans trädgårdstomte. Man får verkligen applådera åt fantasifullheten och den komiska tajmingen i Rutbäck Eriksson & Boströms Papphammar-detektiv-Mecka. Man har aldrig tråkigt och vankas det överprisat bajskaffe är jag aldrig långt borta!

 

Bättre en sticka i foten än två i ryggen landar på 4 av 5 pannkakor.