Mig skall intet fattas, av E.L. Dezmin
E.L. Dezmin har skrivit några thriller- och spänningsromaner. Det här är min första bekantskap med författaren och boken nominerades till Svenska Deckarakademiens “Bästa svenska kriminalroman 2020”.
Om boken
“Är det någonsin försvarbart att beröva någon livet?
Under halloweenkvällen 2014 försvinner Ofelia Henriksson under spektakulära former framför tre av sina vänner, som också är de enda som bevittnar händelsen, ute i ett ensligt och övergivet hus. Det är åtminstone vad de hävdar och ett par veckor senare hittas några kvarlevor av henne som blivit utsatta för hög värme, nedgrävda i ett skogsparti ett par mil från platsen där hon försvann. Samtliga vittnen åtalas, men frikänns i brist på bevis.
Fem år senare beslutar sig en person för att nysta vidare i fallet, i hopp om att komma till klarhet med vem eller vilka som styckmördade henne.
Vad hände egentligen den där kvällen? För det kan omöjligt ha gått till som vittnena vidmakthåller: Att sägnen om huset är sann och att när Ofelias skugga försvann, gjorde hon det också.
Mig skall intet fattas är en spänningsroman om en mordgåta, vars svar vilar i skuggsidan av våra mest själviska begär.”
Liljenroth skall intet fattas
Frans Liljenroth står för inläsningen och gör det bra. Han är en inläsare som vuxit i mina ögon (eller öron) de senaste åren.
Annorlunda
Intrigen i Mig skall intet fattas skiljer sig något från mängden, det ska sägas. Något som också är ett signum för Dezmins förlag DareMe Publishing som vad jag vill minnas satsar på det annorlunda. På så vis är det trevligt att ta del av en mordgåta som inte går enligt mallen. Boken är välskriven, dock tar det trots kort speltid ett bra tag innan jag riktigt fångas in i berättelsen, trots det annorlunda greppet. Det kan delvis bero på att karaktärerna inte väcker något större intresse. Men…
Do the twist
Avsluta med en cliffhanger för att hålla bloggläsarna på halster, eh? Jovars. Strax efter bokens mittparti händer något. Dezmin drar åt skruvarna rejält och tempot ökar något. Men. Framförallt. Det är under ljudbokens sista två timmar som jag kan förstå nomineringen. För vändningarna Dezmin får till i historien är oerhört överraskande, riktigt riktigt snygga och effektiva. Här imponeras jag rejält. Att fånga upp mig som småintresserad, kräsen lyssnare och bjuda på ett riktigt fyrverkeri framåt slutet som får mig att höja på ögonbrynen och mumla något i stil med “Bra där, fan vad snyggt!”, det är inte illa.
Det här bådar gott inför kommande böcker och jag såg just att hon kommit ut med en färsk titel, Gränsland, hos Bokfabriken.