Recension: Röda siffror

Röda siffror, av David Armini

En pengathriller? Jo, det förekommer en del röda siffror i Arminis krim.

Om boken

“Det är nu eller aldrig för Puddy. Kapitalet har sinat i stadig takt och nu måste han ta till alla medel för att rädda familjeföretaget. Det är där Leif Ström, alias Jack, kommer in i bilden. Hans exklusiva fond, Stream Capital Invest, är ett säkert kort. En framgångssaga. Får Puddy in foten där är framtiden säkrad, för både sig själv och för dottern Amanda.

Utåt sett har Leif och Inga-Lill Ström allt. Han är den framgångsrike affärsmannen och hon den perfekta hemmafrun. Det enda hotet mot deras fläckfria image är familjens svarta får. Eric är yngsta barnet och faderns stora besvikelse. Kommer han någonsin lyckas leva upp till sin strikta pappas höga förväntningar? Och är hans medkännande mamma verkligen lycklig i sitt ensidiga äktenskap?

När ett mord sker ställs de två familjernas rykte och deras eviga strävan efter ekonomisk framgång på spel. Men för att nå dit man vill är inga metoder tabu …”

 

What a Bratt

Dan Bratt (som även läste in min fantasy “Aurora, beskyddaren”) lånar sin röst till Puddy, Jack Strom och de andra. Jag är lite kluven, som jag var till den egna boken. Å ena sidan har han en stämma som är ganska trevlig att lyssna till, men det kan bli lite mekaniskt eller… läst innantill, eller vad man ska säga.

 

Pengar betyder allt

Röda siffror kan få en att tänka till lite kring vad som är viktigt i livet och det är en fin kvalitet hos en bok tycker jag, när den får oss att stanna upp och värdera eller ifrågasätta. På så vis kanske den sticker ut lite, för det är inte överdrivet ofta fiktiva böcker har den effekten. Det är i min mening även bokens största styrka, utöver att den är uppbyggd med korta kapitel som hela tiden för händelserna framåt i bra takt.

 

Röd intrig

Det ska dock sägas att jag har ganska svårt att komma in i intrigen. Trots korta kapitel och en välskriven bok med delvis annorlunda innehåll så fastnar jag inte riktigt förrän någonstans halvvägs. Karaktärerna tycker jag Armini lyckas bra med och även om jag kanske inte känner överdrivet mycket för eller sympatiserar med särskilt många så tycker jag att de känns levande. Lite tjatigt blir det med förvirringen kring städhjälpens namn som återkommer kapitel efter kapitel men här kommer vi även till en annan poäng: Vissa böcker gör sig bättre i tryckt format än som ljudbok och vice versa… Och jag tror faktiskt att Röda siffror är just en sådan bok som inte kommer till sin fulla potential här, kanske delvis till följd av inläsningen. Det finns ändå mycket att tycka om här och jag ser fram emot att se vad Armini hittar på härnäst.

 

Röda siffror landar på 3,5 av 5 pannkakor.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *