Ormen Friske, av Jack Werner
Jack “Creepypodden” Werner har skrivit en grävande biografisk berättelse om ett modernt vikingaskepp med tillhörande äventyr på havet och dess mystiska, tragiska slut.
Om boken
“Den fascinerande berättelsen om det moderna vikingaskeppet Ormen Friske är idag bortglömd av de flesta. Sommaren 1950 satte en grupp unga frisksportare segel för att besöka det Europa som så nyligen härjats av kriget. När de lämnade Sverige hyllades de, men när resan inte gick enligt planerna blev det tyst. Ormen Friskes öde blev en besvärande faktor i det spända läge som rådde under kalla kriget. Jack Werner riktar nu efter år av undersökningar ljuset mot en brytningstid i Sveriges historia, då femton människoöden avgjordes.”
En trogen parhäst
Inläsare av Ormen Friske är ingen mindre än Jacks parhäst Ludvig Josephson, som vid det här laget måste ha läst in hundratals korta berättelser för Creepypodden. Ludvig är en stadig inläsare, men jag tycker generellt att han passar bättre till det kortare formatet då det kan bli lite monotont i längden. Men det passar materialet bra!
En bortglömd tragedi
Berättelsen om Ormen Friske är fascinerande och tragisk. Det stora äventyret som i skuggan av ett nyligen avslutat världskrig får ett hemskt slut som innebär att efterlevande får leva inte bara med sorg, utan även ovetskap om precis vad som egentligen hände. Det är ett fascinerande stycke modern historia och skulle säkerligen göra sig bra som film.
I vått och torrt
Det här dokumentära greppet är intressant. Jag gillar det och Werner har ett mycket välformulerat, fint språk. Mest imponerad är jag över den gedigna research som ligger bakom skapandet av det här hjärteprojektet. Jag kan nästan se framför mig och tänka mig in i hur Werner kämpat för att komma över så mycket information som möjligt, letat efter folk att intervjua och i processen kommit så nära personerna att han tycker sig känna dem. Och det är alltid spännande, om än tragiskt, med ett sånt här mysterium. Däremot är det kanske inte alltid jätteintressant att lyssna till. Berättelse om bakgrunden, förberedelserna, förväntningarna och allt kring själva färden blir lite väl långrandig efter ett tag även om den hålls uppe bra av Werners kompetenta språk. Men det är först framåt sista tredjedelen som det blir intressant på allvar och det är kanske inte så märkligt med tanke på berättelsens natur. Jag kan känna av drivkraften och det bultande hjärtat bakom boken och kampen för någon slags upprättelse för en bortglömd berättelse, men som åskådare högt upp på läktaren blir man ändå lite ofokuserad emellanåt. Men Jack Werner visar här verkligen prov på hur duktig han är på att gräva och få fram en sammanhängande återgivning ur knapphändiga uppgifter.