Parmiddagen, av Martin Österdahl
Min första bekantskap med Österdahl, som även skrivit böcker om Rysslandsspecialisten Max Anger (som finns tillgänglig som någorlunda stabil tv-serie i hittills en säsong på Viaplay).
Om boken:
“En nyårsmiddag som slutar i katastrof. En gemensam historia som döljer allt. Parmiddagen är ett mörkt kammarspel från fördrink till avec.
Det vansinnigt förälskade tonårsparet Ebba och Marlon vill introducera sina föräldrar för varandra genom en parmiddag på självaste nyårsafton. Men den pirriga förväntan får ett tvärt slut när alla väl samlats under samma tak.
De vuxna paren har ett gemensamt förflutet och kvällen genomsyras av en outhärdligt tryckande stämning. Men vad är det egentligen som skett mellan dem i deras tidigare liv? Och hur kommer det sig att middagen slutar med ond bråd död?”
Middag med Ewerlöf
Katarina Ewerlöf har fått både kärlek och tveksamma kommentarer från mig förut. Här fungerar hon dock suveränt. Tonläge, inlevelse: allt passar boken perfekt.
Inbjud oss icke till fest
“Parmiddagen” lyckas dra in mig i sitt nät extremt fort. Det är skickligt och dessutom något väldigt få böcker lyckas med. Berättarglöd möter spännande intrig gifter sig med duktig författare equals fina utsikter, ungefär. Den här boken ger mig väldigt snabbt associationer till diverse filmer (snarare än böcker, eftersom jag även är film- och tv-serie-fantast). Främst tycker jag att det luktar Thomas Vinterberg-ångest (och geni) lång väg, för upplägg och annat påminner om hans filmer Festen och Jakten, men även Susanne Biers Efter bröllopet. Det doftar även svagt av betydligt svartare och mer skräckinjagande The Invitation. Av någon anledning påminner det mig även om en av mina nya favoritförfattare Jeanette Bergenstav, men jag vet inte om det beror på innehåll, språkbruk eller om de två helt enkelt borde skriva en bok ihop.
Twist är inte bara en godispåse
Så kommer vi till det här med att få till en häftig, överraskande twist i handlingen. Det är kanske inte jätteviktigt och jag tror inte att det är det författaren strävat efter här – liksom jag själv nyligen skrivit en bok där twisten anas tidigt. Så är det med Parmiddagen. Jag luktar mig till twisten väldigt, väldigt tidigt men vet ni vad? Det gör inget. För det är resan som är poängen, inte destinationen, och resan byggs upp med små medel och ett krypande obehag på ett riktigt snyggt sätt. Någonstans gillar jag att redan veta det andra snart ska få reda på, lite som när man köpt en snillrik present och väntar maniskt småfnissande medan mottagaren sliter upp omslagspapperet. Jag kan möjligen tycka att vissa tecken är så uppenbara att även huvudkaraktären borde fatta, eller åtminstone misstänka, hur det ligger till långt tidigare – men å andra sidan är vi lätt blinda för det som sker närmast oss och det är lättare att lägga märke till självklarheter om man ser en situation utifrån. Summa summarum – Mästerligt berättad, oerhört välskriven och spännande. En fin överraskning.
Parmiddagen slutar på 4,5 av 5 ångestfyllda pannkakor.