Gröna Villan, av Sofia Rutbäck Eriksson
Rutbäck Eriksson, eller Ruterik som jag kallar detta underbara, produktiva och uppenbart klonade yrväder från norr, är tillbaka med en ny bok. Vilken i ordningen har jag tappat lite räkningen på men ett står klart: Det finns ingen annan författare som blivit recenserad så många gånger på den här ljudboksbloggen!
Om boken
“När pensionärerna på Gröna Villan får höra att verksamheten ska läggas ned vänds hyresgästernas vardag upp och ner. De kan inte acceptera att deras gemenskap ska gå förlorad.
Alla har kommit till boendet ensamma, men har tillsammans blivit till en grupp som inte längre kan tänka sig ett liv utan varandra.
När ingen annan väg är framkomlig får Gun en idé som innefattar en högst olaglig växtodling i källaren. Men när hon presenterar sin plan tror alla att hon har blivit galen. Inte kan väl respektabla äldre ta till vad som helst för att få behålla zumba, fester och bokcirklar? Eller är det så att målen ibland helgar medlen?
“Gröna Villan” är en skruvad, fartfylld och varm berättelse om oväntad vänskap och om vikten av att hålla ihop och stå för det man tror på.”
Rynkig Granberg
Fredde Granberg, denna fantastiska inläsare (vilket jag såklart skriver helt objektivt utan att på något sätt väva in personliga åsikter från egna inlästa verk) får här kliva in i rollen som diverse rynkiga och desperata gamlingar. Han gör det naturligtvis briljant, även om jag fortfarande håller både min egen “Gourmand” men framförallt Rutbäck/Boströms “Mordnatt råder… ” som hans absolut bästa inläsningar.
Nöden har ingen lag
Gröna Villan är precis sådär skruvad som en Rutbäck-bok ska vara. Den osar av samma berättarglädje, humor och bultande hjärta som serien om Katarina Zapp och Greta Asplöv även om det inte är lika mycket Papphammar-feeling här. Humorn är suverän men kanske mer… subtil? Jag vet inte, och vad fan spelar det för roll? Det är underbart all da same. Det är en sanna glädje att få följa gamlingarna och Milorads fantasifulla lösningar på såna där tråkiga, alldagliga monetära problem.
En Rutbäck för dina tankar
Jag har, som trogna läsare vet, tidigare inte varit något jättestort fan av feelgood. Det här är en ståndpunkt som fått revideras senaste åren efter böcker av exempelvis Sara Molin, Birgitta Gunnarson, Max Schüllerqvist – men kanske främst ändå just Rutbäck “Ruterik” Eriksson. Så till den grad att jag själv gett mig i kast med att skriva min första feelgood. Det som fått mig att värja mig från genren tidigare har kanske främst handlat om avsaknaden av spänning, något som samtliga nämnda väger upp med såväl humor som hjärta, berättarglädje och en massa annat. Det går liksom inte att värja sig när Rutbäck sätter igång med sina diverse tokigheter och Gröna Villan känns, lite till skillnad från Zapp & Co, som ett högst troligt scenario. Lite till den grad att jag faktiskt undrar om det, trots att hon menat på att så inte är fallet, inte råkar vara så att Rutbäck och “hennes” gamlingar odlar lite grönt för att dryga ut kassan. Är det därför hon ser så glad ut på alla bilder? Avslutar med en anekdot: Vid Lötsjön som jag promenerar och joggar runt så gott som varje dag ligger kaféet Gröna Stugan. Numer tänker jag alltid Gröna Villan när jag passerar.