Lust och fägring, av Fredrik Blomqvist
Blomqvist har gett ut serien Rik Matematik på Bonnierförlagen Lära. Det här är hans debutroman.
Om boken
“Hade det inte varit för den förlovade och fördömda sommaren 1994, för det där fruktansvärda som inte borde ha hänt men som ändå gjorde det, ja då hade livet blivit annorlunda. För Oskar Poncet och Agnes Karlsson-Tierney, men också för andra. Och efter ett kvarts sekel av tystnad, när tiden har runnit ut och sanningen måste berättas, då kan allt ställas tillrätta. Eller gå i kras.
“Lust och fägring” är en roman om kärlek, skuld och lojalitet som utspelar sig den heta vm-sommaren 1994 – och får sin upplösning tjugofem år senare. Den har jämförts med Håkan Nessers roman “Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö” som en nostalgisk uppväxtskildring där en av ungdomens somrar får ödesdigra konsekvenser.”
Behaglig Winclair
Det är inte första gången jag lyssnar till Winclair. Han har en behaglig röst och bra flyt i språket och vet ni vad? Jag tror att det här är hans bästa inläsning hittills (baserat på de böcker jag lyssnat till). Enda minus är att jag upplever ljudnivån på inspelningen som ganska låg.
Fredrik Blomqvist badade aldrig i Genesarets sjö
Fredriks skönlitterära debut har jämförts en del med Håkan Nessers verk och jag vet att Nesser personligen hört av sig och berättat att han läser (eller i skrivande stund kanske snarare läst) Lust och fägring. Stort! Jag kan egentligen inte uttala mig särskilt mycket om dessa två författares likheter av den enkla anledning att jag i ärlighetens namn inte läst något av Håkan Nesser. Jag har dock sett filmatiseringen av Genesaret och baserat på det kan jag däremot identifiera vissa spår och likheter. Oavsett måste det kännas väldigt stort att jämföras med en så pass välrenommerad författare.
Det första som slår mig är hur välskrivet detta är. Inte minst för att vara en debutroman (sneglar mot bokhyllan i sovrummet där min egen debut står och hånar mig med meningar som lyckats fastna på pränt). Lust och fägring är verkligen oerhört vackert skriven.
Och jag glömde nästan humorn. För mitt i det bitvis sorgliga, emellanåt spännande och ibland också hemska döljer sig underfundig humor. Och ni som känner mig vet att jag älskar humor.
Jag och förstapersonsperspektiv
Ni som följer min ljudboksblogg (alla tre, räck upp handen nu!) kanske lagt på minnet att jag generellt sett har ganska svårt för berättelser skrivna i jag-form, eller förstapersonsperspektiv. Varför? Av den enkla anledning att jag allt som oftast upplever att perspektivet effektivt tar död på spänningen. Kalla mig kräsen, tjurig eller trångsynt, men så är det (och bara för det kommer jag säkerligen skriva en spänningsroman berättad i jag-form bara för att visa på den egna dubbelmoralen). Men det fina i kråksången är att det finns undantag. Utan att nämna några andra sådana så kan jag här och nu bekräfta att Lust och fägring tillhör undantagen. Faktum är att jag i det här fallet vågar påstå att den här historien inte hade fungerat alls lika bra eller upplevts lika poetisk om den skrivits i något annat perspektiv. Så grattis till det, Blomqvist, jag är djupt imponerad – Och vilka förhoppningar detta väcker inför kommande böcker av författaren!
Det finns oerhört mycket att tycka om här och även om tempot i intrigen är trevande så vägs det hela tiden upp av det vackra språket, intressanta, snyggt porträtterade karaktärer och ett driv som heter duga. Om jag fått önska mig något så hade det faktiskt varit ett något längre slut. Inte för att det som skrivits inte är bra, utan för att det går lite fort framåt sista akten. Jag vill veta mer och känner mig inte riktigt klar. Även det ett väldigt bra betyg.
En oerhört imponerande debut. En blandning av roman, tidsdokument och deckare i en förbaskat snygg förpackning. En debut att vara jäkligt stolt över.
Lust och fägring landar på 4,5 av 5 pannkakor.