Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Recension: Så här gör mördarna var de går …

Så här gör mördarna var de går … av Sofia Rutbäck Eriksson & Mattias Boström

För tionde gången får vi följa med Katarina Zapp, Greta Asplöv och diverse andra återkommande karaktärer. Tio böcker – det innebär att det nu finns nånstans mellan 65 och 70 timmar av den eminenta detektivbyrån att njuta av. Balders balle vad häftigt!

Om boken

“Ett pensionärsbröllop i skärgården på midsommarafton – kan det bli annat än rofyllt idylliskt? Jajamensan, om Katarina Zapp får bestämma!
När charterbåten tar Luleås bästa privatdetektiver till den ljuvliga ön Sandskär, blir Katarina Zapp övertygad om att ond bråd död i äkta Agatha Christie-anda väntar. Hennes övertygelse bara ökar när person efter person i bröllopssällskapet insjuknar: hon ÄR i en pusseldeckare – sin alldeles egna midsommarnattsdröm. Så när ett litet mord till slut dyker upp ställs hon inför dilemmat: är vad som helst tillåtet för att behålla mordmysteriet för sig själv och därmed hålla ociviliserade SWAT-styrkor från ön? Tillsammans med sin vice detektiv Greta och en alldeles för stilig nemesis kämpar Katarina för att hitta förövaren innan resten av poliskåren stormar in och gör slut på allt det roliga.”

 

Så här gör Jelinek när hon läser in …

Jag ska inte tjata. Det är trots allt tionde gången: Ellen Jelinek passar perfekt till Zapp-böckerna.

 

What happens on Sandskär

I den tionde boken får vi alltså följa med ut på ett tänkt midsommarbröllop i skärgården. Saker går naturligtvis inte som tänkt och Katarina får sina drömmar inbefriade när hon får ett nytt fall att nysta i. Samtidigt händer det saker i relationen till hennes nemesis, polisen Ivan Babic (stavning gissar jag på eftersom jag lyssnar, men jag tror inte att det stavas BABITCH). Det är en händelserik och rolig berättelse som bjuder på opioidte, en plastikopererad fisk vid namn Han Solo och en massa annat i sann Zapp-anda.

 

Grönsaker har också känslor

Bland förberedelser och ett vitkålshuvud som anses bli obrukbart efter att det stämt träff med golvet bubblar svartsjuka och många andra känslor. Inte bara kring fallet i sig utan även kring Zapps privatliv. Som vanligt lyckas Rutbäck (Ruterik!) och Boström få mig att le sådär fånigt väldigt ofta. Det är filmreferenser som staplas på varann, vilket jag älskar, och märkliga företeelser. Som sagt. Fisken Han Solo borde vara med i fler böcker. Kanske få huvudrollen i en barnbok? Svårt att döpa den till något med Han Solo utan att få Disneys advokater efter sig i och för sig. Det tar ett litet tag innan intrigen kommer igång, men det vägs i vanlig ordning upp av fåniga, härliga upptåg och det blir även några riktigt känslosamma stunder mellan Greta och Katarina och här visar Rutbäck prov på hur duktig hon är på att gestalta både sorg och vemod (vilket även görs mästerligt i Mordnatt råder, för er som ännu inte fått känna nackhåren resa sig i njutning när Granberg gestaltar ett vredesutbrott). Jag gillar den här boken, såklart, även om jag kanske inte rankar den som någon av seriens starkaste.

Så här gör mördarna var de går… landar på 4 av 5 pannkakor. 

 

Lämna ett svar

Till startsidan