Att flytta kan vara jättejobbigt eller väldigt enkelt, det väljer du själv! Jag kan bara varmt rekommendera att använda sig av en flyttfirma.
Hur många gånger har du hjälpt dina vänner att flytta och hur många gånger har du själv varit flytthjälp? Det finns ingenting roligt med att bära på kartonger och möbler, det roliga kommer efteråt. Inflyttningsfest eller en välförtjänt pizza och öl är det man längtar till när man släpar på kartonger.
När man var ung var det självklart att man hjälpte varandra att flytta, men då hade man inte heller så mycket saker. Första flytten kanske man klarade av med lite ikeakassar och möjligtvis en säng om man hade tur. Ju längre tiden går desto mer saker har man och framförallt, desto mer otympliga möbler har man. Det är nog möblerna som är det jobbigaste att bära tror jag.
Att anlita en flyttfirma är guld värt! Man packar ihop alla saker man har och sen så låter man någon annan göra grovjobbet, det vill säga att bära allt. Enkelt bokar man en dag och tid med flyttfirman, de kommer och hämtar allt. Efter det möts ni upp vid nya lyan och där kan du bara stå och visa var du vill ha alla saker. Se till att kartongerna är väl märkta, då kan du få dem i rätt rum på en gång.
Om man använder sig av en flyttfirma när man flyttar så lovar jag dig att din flytt kommer att kännas så mycket enklare. När alla kartonger är på plats kommer det roliga, att packa upp och inreda. Vare sig du är själv eller bort tillsammans med någon så är det så kul att få inreda sitt nya boende. När du känner dig klart med att packa upp så se till att ha en ordentlig inflyttningsfest, då får alla vänner och din familj se din nya bostad och ni kan fira in den tillsammans.
Sernelin är en ny bekantskap för mig och här väljer jag, som så ofta förut, att dra igång ljudboken utan att ha läst mig till intrigen. Mer spännande så!
Om boken
“När Rickard, som annars ser sig som en briljant pokerspelare, förlorar en stor summa pengar, hotas han till livet om skulden inte återbetalas. Han flyr till Mallorca där han träffar änkan Kristina som vid 57 års ålder samlat på sig mer än pengar i sitt bagage. Hon tillbringar ensamma dagar i en solstol. När hon tror att det faktiskt går att dö av tristess dyker en yngre man upp och ler charmigt.”
Åkerbloms trygga stämma
Jag har sagt det förr och säger det igen: Viktor Åkerblom är en av mina absoluta favoriter. Han gör här, i vanlig ordning, en suverän inläsning och jag tycker ta mig tusan att att han bitvis får den erotiska laddningen mellan huvudkaraktärerna att spraka.
Fifty shades of cash
Nä. Det är inga läderpiskor och walk-in-bondage-closets i Sernelins roman, men till skillnad från Fifty shades så är det här faktiskt rätt hett. Vi bjuds på en blandning av kriminalare, romance och erotik och jag tycker att Sernelin får till det på ett så jäkla snyggt vis. De olika ingredienserna blandas och gifter sig liksom. Ibland är det underhållande och lite småmysigt, sen varvas det med lite erotisk laddning och sekunden efter dropkickar Rickard en skum figur i en hotellkorridor. Det bästa av flera världar liksom.
Eggande spänning
Jag gillar intrigen i den här boken. Den är enkel och samtidigt inte men framförallt utvecklas den på ett riktigt intressant sätt. Rickard är i grund och botten ganska blåst men oerhört underhållande att följa när han försöker charma sig till pengar, kåtar upp sig och kärar ner sig samtidigt som klockan tickar mot säker vendetta och folk i hans närhet ligger i farozonen. Kristina är även hon spännande att följa. Nedbruten, ensam och sorglig, närhetstörstande fast hon kanske inte trodde det själv och mitt i allt visar hon sig ganska stark. Jag älskar Sernelins sätt att skriva och måste faktiskt tillstå att språkbruket i Lagt kort ligger påminner en del om min egen Gourmand – Korta, rappa meningar som för intrigen framåt. Intelligent, underfundig humor. Ja, där gav mig själv en klapp på axeln, men det var främst menat som en stående ovation till Johanna Sernelin. Här har vi en författare vars litterära framsteg jag kommer att följa med nöje (OBS! No stalkning intended). Spänningsmomenten är snygga, men det är den erotiska laddningen som lyfter det hela lite extra. Det är beskrivet både underhållande och upphetsande och när de här två uppenbart superkåta karaktärerna eggat varandra ett bra tag vill man liksom göra en Monty Python och skrika “GET ON WITH IT!”. Och här kommer en av få saker jag kommer att gnälla över i denna annars lovordande, högtflygande recension: Rickard och Kristinas trevande närmande blir lite tjatigt stundtals. Det kanske är ett par beskrivningar för mycket av hur de klär av varandra med blicken eller dylikt. Då är det tur att Sernelin är skicklig och blandar in spänningsmomenten eller den där skumma stalkern i strumpor och sandaler som tillför mycket. Jo, en liten sak till: En oerhört begåvad, framgångsrik och snabbproducerande författare med imponerande flint rättade mig en gång tidigt i författarskapet: Man skriver tillbringa. Inte spendera. Man tillbringar tid och spenderar pengar.
Ett förekommande fenomen i boken är att perspektiven emellanåt raskt skiftar mellan två (och ibland tre) karaktärer i ett och samma kapitel. Det här är en balansgång och något jag tror att man generellt ska hålla sig ifrån. Ett kapitel – Ett perspektiv använder jag som generell regel. Det här perspektivskivandet är en sak jag hade kunnat störa mig på oerhört mycket, men av någon anledning tycker jag att det funkar här.
Så. Det här blev en av mina längre recensioner. Puh. Som ni förstår av ovan så tycker jag oerhört mycket om den här krimerotiska (ny genre någon?) Mallorca-vistelsen. Well done, Johanna! Och till ditt fortsatta författarskap vill jag bara säga en sista sak: GET ON WITH IT!
Författare Johanna Sernelin. Foto: Veronica Eng
Lagt kort ligger kammar hem fullpott. 5 av 5 extatiska pannkakor.
Karlsson är tillbaka med den femte delen i serien om Jessica Jackson och fiktiva Mörkö.
Om boken
“Ett filmteam åker ut till en ö i Tjust skärgård utanför Västervik, där det finns en övergiven kyrka.
Planen är att spela in en spökfilm och en scen med en seans under midsommarhelgen. Några dagar senare hittas flera i teamet döda, uppradade inne i kyrkan.
På ön bor en enstöring som dragit sig undan från världen och som fångar polisens intresse. Under utredningen visar det sig också att det funnits konflikter i filmteamet efter en misslyckad inspelning i Skottland som satt dem i ekonomisk kris. Jessica Jackson ansvarar för utredningen och åker till Skye för att undersöka Skottlandsspåret.”
Leining
Det behöver inte ordas särskilt mycket här. Leining är en veteran och en av de bästa. Hon gör ett suveränt jobb.
Over the seas to Skye
I femte boken får vi träffa på en filmteam som råkar ut för hemskheter. Jakten på mördaren tar oss från Mörkö, Västervik och Sverige och vidare till Skye. Mycket känns igen från tidigare böcker och just miljöombytet till Skottland är kanske det som sticker ut mest. Jag som älskar Skottland njuter lite extra av just detta och att få återbesöka platser som Loch Lomond, Inverness och Skye i minnet samtidigt som Jackson är där av klart mindre trevliga anledningar.
Deckare som sticker ut
Ni som läst tidigare recensioner vet att jag gillar Karlssons deckarsvit. Jessica Jackson är måhända inte den mest spännande huvudkaraktär jag fått följa, men det balanserar Karlsson genom att blåsa lite mer liv i intrigen. Min favoritdel i serien såhär långt var förra boken, Dödsspelet. Där bröt han deckarmönstret och bjöd på en bok som gick mer åt spänningsgenren med klart högre tempo än övriga delar i serien (denna inkluderad). Det blev lite mer tänka-utanför-boxen och lämna komfortabla zoner, vilket jag verkligen uppskattade. I Sommarmord är vi således tillbaka i en mer klassisk deckare. Men här kryddas det till med den spöklika filminspelningen och ledtrådarna som ger oss ett trevligt miljöombyte. Karlsson får återigen visa prov på sin förmåga att vrida och vända på pusslet för att överraska och förvilla. Duktigt!
“Vem äger rätten till ett barn? Dagen som ingen trodde skulle komma drabbar Fredrik och Jessica Flink med full kraft. Deras trygghet hotas. Milo, deras fyraåriga son, är i fara. Mc-presidenten Stefan Andreason, som säger sig vara Milos biologiska far, har krävt ett dna-test. Efter avtjänat fängelsestraff vill han ha juridisk rätt till framtida umgänge. Ett möte med en åklagare bekräftar deras värsta farhågor, Andreason har lagen på sin sida. I maktlös förtvivlan bestämmer sig Fredrik och Jessica för att göra allt de kan för att rädda sitt barn. Det otänkbara måste hanteras på de kriminellas sätt; med våld. Beslutet utlöser en lavin av händelser och konsekvenserna blir förödande för alla inblandade. PATRIARK är del fyra i serien om maktkampen mellan Rubicon MC och polisen.”
Wilson och patriarket
Andreas Wilson står för inläsningen, precis som tidigare delar (de första två i serien fanns förut med annan inläsare, men släpptes i nyversion för ett eller två år sen). Wilson har en mörk, ganska sorgsen stämma som jag gillar. Däremot kan jag tänka mig att det låter ganska sävligt om man kör i vanlig fart då jag får speeda upp honom rejält.
Polis vs MC-knuttar
Rubicon MCs president Stefan Andreasson, polisen Fredrik Flink med flera känns igen från Skärvor och till skillnad från de första böckerna i serien (Mörkrets Lag och Skott) som är fristående så hänger denna intrig ihop med föregående bok. Även om jag vill påstå att man kan lyssna på denna utan att ha hört Skärvor så rekommenderar jag att börja i rätt ände för att få helhet och lära känna karaktärerna. Precis som tidigare är det en spännande liten katt-och-råtta-lek mellan polis och kriminella, men den här gången på ett långt mer personligt plan än tidigare.
Divelli och buset
Jag tycker mig tidigare läste att serien bygger på en del verkliga händelser och att mycket kommit fram i intervjuer som författaren hållit med diverse ljusskygga personer. Hur mycket av det faktiska innehållet som är verkligt har jag dock ingen aning om, men jag tycker att hon fångar realismen. I det här fallet en känsla av skörhet och uppgivenhet när det man älskar mest står på spel. Patriark är, likt tidigare delar, spännande och välskriven. Divelli leker även med många för mig välkända miljöer, vilket alltid kryddar till lite extra. För er som följer bloggen och minns så var föregående del, Skärvor, med i min Topp 20 över bästa genomlyssnade böcker förra året. Patriark når inte riktigt upp i samma höjder som del tre, även om alla ingredienser finns med. Precis varför kan jag inte svara på, mer än detta: Skärvor är helt enkelt en svårslagen spänningsroman.
En ny bekantskap som bjuder oss på första delen i sin så kallade Petahertz-trilogi. Vad kan detta vara, eh?
Om boken
“Allting tycks hänga ihop via ett fenomen som alltid fascinerat människor: möjligheten att kunna manipulera tid och rum. För Lundastudenten Ulla börjar det när hon hittar sin döda morfars anteckningar. Hur kunde en anonym taxiförare från Iran ha bedrivit en sådan avancerad fysikforskning? Varför ville någon mörda honom?
Ulla upprepar sin morfars experiment och inser att det skulle vara förödande om tekniken hamnade i fel händer. Samtidigt förbereds ett enormt fysikexperiment med en konstgjord petahertz-signal. Experimentet hotar rubba rum-tiden och orsaka en global katastrof – om ingen lyckas stoppa det.
Vårt liv är inte vårt är lika mycket deckare som science fiction, lika mycket filosofi som fysik. Det är den första boken i trilogin Petahertz av författaren och forskningschefen Orest Lastow. I en resa genom årtionden och omvälvande världshändelser får läsaren möta många människoöden, ta del av en enorm konspiration och lära känna en teknik som skapar stora möjligheter, men även extrema faror för vår planet.”
En Rolf för dina tankar
Boken är inläst av Rolf Arsenius, som tidigare varit programledare och radiopratare. Vad jag kan se är det här en av två böcker han hittills läst in. Rolf gör ett bra jobb och har en behaglig stämma. Men den här boken förtjänar en mer genomarbetad slutprodukt. Det är gott om små ljud i bakgrunden, bland annat “micpuffar” eller om det kommer utifrån – Det låter hur som helst som om Godzilla spatserar förbi på morgonpromenad utanför ljudstudion emellanåt. Man borde ha gått igenom detta och siktat på en renare slutprodukt.
Peta inte på min peterhertz
Vi kan väl gott säga att Orest lyckats skapa något eget med Vårt liv är inte vårt. Lite deckare, lite sci-fi. Jag tänker på Darren Aronofskys “Pi”, Shane Carruths “Primer” och Nolan’s filmer. Karaktärerna är trevliga, dialogen är snygg och miljöerna levande. Sen gillar jag de återkommande popkulturella referenserna. Och när man tar del av Angus tankar kring att bli en del av det svenska samhället och de diverse minst sagt märkliga saker vi har för oss. Det fanns en sådan referens ganska tidigt i boken som fick mig att skratta högt men den har tyvärr, åtminstone för stunden, gömt sig bakom något annat i minnesbanken.
Mattepyramiden
Okej, nu kommer vi till en ris och ros. Till det positiva hör språket, Lastows förmåga att berätta en annorlunda och intressant berättelse – och den där händelsen längs nollmeridianen framåt slutet är riktigt tankeväckande och häftigt beskriven. Sen är det såhär:” Vårt liv är inte vårt” är en smart berättelse. Eller åtminstone tror jag det. För den hanterar ämnen som jag, trots tidigare nämnda filmer, inte kan särskilt mycket om. Jag är dålig på fysik (men vet att ett äpple bör falla till marken om man släpper det förutsatt att man inte befinner sig i rymden), och ännu sämre på matematik. Det innebär att jag såklart får ta mycket, eller det mesta, med en nypa salt och helt enkelt anta att herr Författare vet vad han pratar om. Om inte annat så får han det att låta fullt trovärdigt och det är en bedrift i sig. Var det där en förolämpning? Inte alls. Bara ett sätt att framhäva att Orest Lastow skrivit en bok som inte bara är komplex utan även känns väldigt smart – och antagligen är det. Men här kommer lite av problematiken: Det blir tyvärr på tok för mycket teknikaliteter och matematiskt snack. Det är återkommande och drar effektivt ned spänningsvärdet (under förutsättning att man inte är high på eller galet intresserad av allt som nämns). Jag vill tro att man hade kunnat, och att manuset mått bra av, att korta ned eller på annat sätt framhäva meningen med exempelvis långa sifferserier och bokstavspussel. Sen finns det gott om riktigt snygga och spännande passager! Med det sagt så är detta en på många sätt imponerande och välskriven bok och en bra första del i en lovande trilogi. Kanske släpps en lättläst version för oss som hade problem att klara oss igenom matte A? Just kidding.
Vårt liv är inte vårt är intressant, annorlunda och oförutsägbar. 3,5 av 5 pannkakor som tillhör dig och inte mig.
PS. Akta er för Nollmeridianen. There’s some nasty shit going on along that one.
Han har tagit ljudboktjänsterna och övriga litteraturvärlden med storm, Ghettokungen Jeridi. Nu är han tillbaka med den efterlängtade fjärde delen i serien – och som väntat kokar ljudboksgrupperna på Facebook nästan över. It’s Ghetto time!
Om boken
“Leon Jaziri kommer ut från fängelset och tänker bli vit som snö, men ödet har andra planer. För att få sina undangömda miljoner måste han göra en sista grej. Bli en fucking Sherloch Homie och hitta det alla vill ha – arvet efter Prästen.
Ryktet om Prästens död har spridit sig som en löpeld. Han var den som visste allt om alla. Korrupta politiker fruktar att sanningen ska komma fram och den kriminella världens tyngsta spelare är rädda för att bevis ska hamna i orätta händer.
Leon är inte ensam om att leta efter Prästens arv. En av dem är Lexia Jobo, som vill bli drottning över den undre världen. En annan är Margareta “Maggan” Palm, kriminalkommissarie från Boden.
När Leon med sin gamle vapendragare Sarmed ger sig ut i den undre världen en sista gång korsas hans väg av Ayanda Karlsson som måste rädda sin cancersjuka mamma. Det finns ett botemedel i Thailand. Enda problemet är att behandlingen kostar en halv mille … ”
Ghettoinläsaren
Som vanligt är det Malmsjös trygga stämma som läser in Leon & Co’s äventyr. Han gör det fantastiskt, även om min hjärna strular till det för mig. Jag har nämligen sett förbaskat roliga HBO-serien Lust, vilket leder till att så fort jag hör honom läsa dyker bilder av en dansande Malmsjö som blottar bröstet i läkarrock, juckar mot kameran och sjunger “Knulla, knulla!” upp i min fullkomligt normala hjärna.
Vill du verkligen ha fina tänder så ska du ta tillvara på bra tips angående dina tänder. Är man från Ghettot ska man passa på att bleka tänder dvs en tandblekning så man inte skämmer ut sig. Finns många bra tips på hur du kan få vitare tänder speciellt för er som bor i mindre populära ställen som Ghetto.
Ghettospännande
Sammy Jeridi har ett eget, kanske snudd på unikt sätt att skriva. Det påminner en hel del om makarna Grimwalker, vilket jag tidigare påtalat, och alla som följer mina recensioner (räck upp händerna, alla två!) förstår att det är ett jäkligt bra betyg. Å andra sidan bevisas det av de toppbetyg tidigare Ghetto-böcker kammat hem. Ghettoprinsessan är inget undantag. Det är samma höga fart och underhållningsvärde som i föregångarna. Jeridi pendlar skickligt mellan humoristiska inslag och mörkt, brutalt. Vi får inte många lugna stunder och vi introduceras för nya karaktärer samtidigt som vi får lära känna några välkända bättre. Kvinnorna tar stor plats i Ghetto-böckerna och kanske mer här än förut (inte så konstigt med tanke på titeln, eh?).
Ghettokul
11 timmar (eller strax över 5 om man lyssnar i samma fart otåliga jag) flyger förbi förbaskat fort när man hänger med Leon, Sarmed, Ayanda, Lexia och Maggan. Jag saknar Jambolo, som kommit att bli en favorit. Leons f.d kärleksintresse Eva Möller saknar jag däremot inte nämnvärt. Och på tal om kärleksintressen så är Leons s.k GILF-fasoner ett återkommande, skämtsamt inslag här och det är nog det enda som kanske drar ned lite (och då menar jag lite). För det är ett rätt kul inslag, men det tar lite för stor plats. I övrigt är intrigen precis lika underhållande och fantasifull som tidigare, även om vi inte besöker några grottor med blodtörstiga bestar här. Jag har tidigare påtalat (jaja, läs klagat om ni vill) på att Jeridi låtit handlingen förlita sig lite väl mycket på rena sammanträffanden. Ghettoprinsessan tar ett litet steg bort från den stigen, även om det förekommer även här. Det har egentligen aldrig varit något som förstört utan har snarare känts som lite förenklade vägar att gå. Säger han som i det egna skrivandet emellanåt också låter slumpen avgöra. Så, avslutningsvis: Lever Jeridis fjärde bok upp till hypen, klarar den att klättra upp till mina högt hängande förväntningar?
Man behöver kanske inte vara nån Sherlock Homie för att fatta att så är fallet? Ghettograttis, Jeridi, till ännu en given succé.
Sammy Jeridi i en ghetto-rap. Fotomontage: Peter Westberg
Ghettoprinsessan landar på 5 av 5 ghettopannkakor.
Det är härligt att flytta! Många sitter och letar lägenheter på nätet och hemnet är besökt många gånger varje dag. Man tittar på olika hus och lägenheter och tänker sig hur det skulle vara att bo just i den lägenheten i just det området. Hittar man någon lägenhet som man fastnar för så börjar man kika runt på hur området ser ut. Om man har barn tittar man på olika förskolor och skolar och hur bra de verkar vara. Andra tittar på förbindelser till jobb eller plugg. Det finns mycket att tänka på när man ska välja bostad.
Till slut hittar man sin perfekta bostad i det område man vill bo. Då är det dags för budgivning. Det kan vara jobbigt, för man har liksom flyttat in mentalt i den lägenheten eller huset redan. Ibland går man på några nitar och priset för bostaden blev för dyrt, men tillslut kommer man få en bostaden som man vill ha.
Då börjar den lite jobbigare delen med att flytta. Man ska packa ihop alla saker. Allt ska in i flyttkartonger. Alla glas, skålar och tallrikar ska lindas in i papper för att inte gå sönder. Man måste också tänka på att inte packa för tungt i kartongerna, man ska kunna bära dem också. Ett tips är att skriva ordentligt på kartongerna så man vet exakt vad som är i. Packa kök för sig, samma ska med vardagsrum, barnens rum, sovrum etcetera. Då blir det så mycket lättare att packa upp sedan.
Alla borde anlita en Flyttfirma Peter Åkare i Stockholm, de är verkligen guld värda. Du slipper allt kånkande på lådor och stora möbler. Dina vänner behöver inte hjälpa till vid nån flytt och du eller ni kan bara koncentrera er på det roliga med att flytta till en ny bostad. Flyttfirmorna bär ut allt ur din gamla lya och bär in allt i din nya bostad, då kan bara stå och peka vilken låda som ska in i vilket rum. Hur bra är inte det? Det är värt varenda krona, jag lovar!
När flytten är gjord kommer det roliga. Att inreda sitt nya hem. Kanske har du valt att köpa nya möbler eller så flyttar du till någonting större och har fler rum att fylla med möbler. Att packa in allt i nya skåp, planera de olika rummen och vad som behöver köpas till. Det är så roligt! Fundera på vilka tavlor som ska sitta var och hur möblerna ska placeras. Gör inte allt på en gång, bo in dig eller er lite och känn efter vad som kommer passa var. Ibland är det vissa praktiska detaljer som man inte tänker på i början, men som kommer vara avgörande för till exempel placering av vissa möbler.
Uppföljaren till fantastiska Losing big or losing everything är så pass vågad som ungdomsbok att den fysiska utgåvan kommer med en varningstext. Lite som CD-skivorna med “Explicit content”-label som morsan inte ville att man skulle köpa.
Om boken
“I Losing big or losing everything fick vi möta Xerena, en arg fjortonåring i ett Sverige som blivit ett hälsofascistiskt land. Nu kommer den fristående fortsättningen – Go big or go home.
Efter att ha blivit känd i viktdokusåpan Losing big or losing everything vill Xerena bara dra sig undan och bli lämnad i fred. Alla hon bryr sig om är borta. Men snart hamnar hon i nästa helvetiska dokusåpa – mot sin vilja: Go big or go home. I ett fångläger i Nya Norrland måste män och kvinnor ur motståndsrörelsen tävla mot varandra i rå överlevnad. Utmaningarna är grymma och produktionsbolaget gör allt för att vända de tävlande mot varandra. Den enda som kommer att överleva den här tävlingen är vinnaren …
Niclas Christoffer skriver så spännande att man sträckläser om ett dystopiskt framtida Sverige där döden i direktsändning höjer tittarsiffrorna till skyarna och alla som protesterar mot samhällsordningen riskerar att dömas till döden.”
Ahrdén läser
Hanna Ardéhn, känd från bland annat Netflix-serien Störst av allt, står åter för inläsning. Jag tycker att hon gör det väldigt bra. ‘Nuff said.
Full fart
Det är ingen hemlighet att jag verkligen älskade första boken. Niclas målar upp en sorglig, läskig och intressant framtid. Det som bjuds är en blandning av Hunger Games och Biggest Loser. Go big or go home tar upp taktpinnen där första slutade och Xerena slängs in i en ny helvetisk produktion. Go big… bjuder på spänning från början till slut och det är verkligen inte många sekunder man får till att andas ut. Precis som jag vill ha det.
Våldsamt och spännande
Ja, det är våldsamt. Väldigt våldsamt för att vara en ungdomsbok – även om Niclas inte vältrar sig i onödiga detaljer. Tvärtom är våldet snyggt skött. Han lyckas få till en intressant intrig och fantasi finns det gott om. Uppföljaren är dock betydligt mer action- och spänningsfokuserad än första, vilket inte är konstigt. I den första lades stort fokus på att måla upp visionen av framtiden, vilket jag tyckte gjordes helt mästerligt. Men här är som sagt mer fokus på att driva oss framåt i berättelsen. Detta inte menat som något negativt, men innehållet är helt enkelt lite tunnare för att ge mer utrymme för några riktigt jäkla spännande och hemska scener. Det här är spänning på riktigt hög nivå. Välskrivet som fasen och jag önskar någonstans att jag fick läsa eller lyssna på de här böckerna i min ungdom (who am I kidding, jag är fortfarande ung, eller?), även om innehållet bör tilltala vuxna minst lika mycket. Inte minst den härliga samhällssatiren.
Go big or go home kammar hem fullpott. 5 av 5 pannkakor.
