Flykten, av Leif Selander
Leif Selander bjuder med oss till vikingatiden och jag som just plöjt fem säsonger “The last kingdom” och har lite abstinens följer mer än gärna med.
Om boken
“Året är 1030 när den femtonårige Harald flyr skadad från slagfältet vid Stiklestad. Där lämnar han sin döde halvbror Olaf Haraldsson bakom sig. Flykten går via Sveariket mot öst.
Omständigheterna gör att han stannar i Gårdarike i tre år. Innan han går vidare med sitt eget liv, måste han först förhindra en mordkomplott mot sin brorson. Något som visar sig bli oerhört farligt för den unge krigaren.
“Flykten” är den första delen i serien “Den hårda vägen”, en verklighetsbaserad berättelse om Harald Sigurdssons år i österled. Ett av historiens mest spännande livsöden.
“Den hårda vägen” är Leif Selanders andra bokserie. Den första av författaren heter “Väringasagan”, en välskriven serie historiska äventyrsromaner i vikingamiljö. Bokserien är baserad på verkliga händelser.
Författaren är före detta rundtursguide i Turkiet, där han för första gången fick upp ögonen för vikingarnas kontakt med romarriket. Något som mynnat ut i hans böcker om Väringagardet. Den romerska kejsarens livvakt och elitgarde.”
Winclair förföljer mig
Det har blivit många böcker inlästa av Lars Winclair på kort tid. Tur att han, som tidigare nämnts, kommit att segla upp som något av en ny favorit. Likt sist är ljudet ganska lågt (gissar på något med inspelning eller slutmix, hälsningar ovetande amatör), men funkar bra i bilens högtalare.
Till Ankeborg vi far
Selander fängslar mig snabbt. Tidigare har jag ganska lätt kunnat tappa fokus när jag lyssnat på historiska romaner, eller histoaction, som jag kommer att kalla detta lilla epos åtminstone en gång. Selander kastar mig dock in i en tidsmaskin och kastar mig in i en brutal, spännande värld som troligen luktar ganska illa och där få människor lever för att bli gamla. Det är förbaskat välskrivet, miljöerna målas upp så att det bitvis känns som att man själv står med VR-glasögon och ser spektaklet och väjer undan svingande svärd och flygande ölsejdlar. En fotnot här är att jag lyssnar på hög hastighet vilket kan få vissa saker att låta roligt. Det pratas ett flertal gånger om en plats kallad Aldeigjuborg, men jag hör alltid Ankeborg. Man nämner även ett folkslag som på 2,3x hastighet låter som “shunnar”. Kanske banar det väg för en framtida crossover, tidrese-sci-fi-eposet “Förortsgangsters vs vikings”?
En man och hans vikingar
Det här är inte Selanders första vikingaroman. Han har även skrivit trilogin “Väringasagan” och den fristående (?) “Fejden”. Detta är första boken i serien Den hårda vägen (inte att blanda ihop med folk som gått Livets hårds skola). Jag nämnde att det är välskrivet. Och att miljöerna är snyggt målade. Utan att kunna peka på historisk korrekthet eller fakta från århundradet i fråga så skriver Leif Selander på ett sätt som får mig att köpa det hela med hull och hår. Det vill säga: Det verkar som att karln verkligen vet vad han skriver om, och det är ju en bragd i sig. Det går väl inte att blunda för att detta skulle kunna bli en sjuhelvetes bra tv-serie och efter “The last kingdom” är jag verkligen sugen på mer vikingaaction i rörlig bild (jag kommer aldrig kunna besöka ett apotek och se en förpackning Berocca utan att instinktivt vilja vråla “FATHER BEOCCA!”). Jag ser fram emot del två i Livets hårda… förlåt… Den hårda vägen. Och den där “Fejden” ligger redan och väntar i bokhyllan. Jag har tidigare lyssnat på första delen av Tony Gullövs bokserie “Tusenårsriket”, välskrivna, bra – och väldigt populära. Jag vågar dock påstå att “Flykten” var mer i min smak. Well done, vikinga-Selander. Well done.
