Tre små apor, av Leffe Grimwalker
Senaste året har jag knappt hunnit nysa mellan makarna Grimwalkers boksläpp. Nu är han den där Leffe aktuell med tredje boken om Victoria Bonde.
Om boken
“Mitt namn är Victoria Bonde och jag är en snut. Fast ibland önskar jag att jag bara kunde sitta packad på en parkbänk hela dagarna istället. Som nu, när chefen tvingar mig att utreda ett kändismord. Till råga på allt börjar det ganska snabbt se ut som att Sverige kan ha fått sin första nya seriemördare på många år.
Min kille Niklas beter sig dessutom väldigt skumt. Jag vet att hans jobb innebär att allt är hemligstämplat, men det är något som inte stämmer.
Men plötsligt pekar mordutredningen åt ett oväntat håll och då blir det personligt, och allt hänger på att jag fångar den som är skyldig. Vem det än må vara …”
Leining eller Malmsjö, det är frågan
En sak man lärt sig senaste två åren är detta: Släpper en Grimwalker en bok så är den antingen inläst av Jonas “Knulla, knulla” Malmsjö eller Gunilla “Veteranen” Leining. I det här fallet den senare och för mig ÄR hon typ Victoria Bonde.
Bondepraktika
Så var den kanske potentiellt möjligen eller förhoppningsvis inte alls sista boken om Victoria Bonde här. Snuten som får Gunvald Larsson att kännas som en vilsen, oskyldig liten skolpojke. Hon som på senare tid lierat sig med Niklas “Tick-tack-mannen” för en ultimat fucked-up-combo. Precis som i tidigare böcker (och synonymt med efternamnet Grimwalker) bjuds vi på full fart utan säkerhetsbälten. Det blir spännande, lite våldsamt och väldigt underhållande. Leffe fortsätter klassikern att ha ihjäl verkliga människor, fiktivt alltså (eller vad fan vet jag vad han gör hemma i Häljarp när han har rast från skrivande och poolhäng?). I det här fallet inte helt okänt folk, vilket skänker en hel del småskratt och hånflin. Det är sånt, i kombination med underfundig humor, rappt språk och härliga karaktärer som får en sån här spänningsroman att lyfta ytterligare ett snäpp.
Som en pedantiskt skött motor
Lite så känns det allt som oftast att lyssna på Victoria Bondes hektiska liv. Jag vill säga att så gott som varenda mening verkar ha vägts in på vågskål för att passa perfekt, men så vet jag vilken infernalisk jäkla fart det skrivs med hos författaren så jag vet inte. Det kanske är skicklighet, rent av? Eller så har han förbrukat en av sina tre önskningar hos Anden i lampan på “Jag vill aldrig mer redigera”. Oavsett flyter språket med sina typiska Grimwalkerismer på så pass fint att man liksom bara hänger med och njuter av resan. Jag har för övrigt blivit hotad av Leffe Grimwalker. Om jag hatar Tre små apor så ska han sätta krokben för mig på Bokmässan och det är ju något att se fram emot. Så. Bara för att citera världens mest saknade stålfarfar som redan när jag var liten peppade genom att säga “Du är en duktig grabb, inte.”:
Jag hatar Tre små apor, inte.
Men. Seriöst. Nog fan blir det mer av både Bonde och Tick-tack-mannen, Leffe? Va? Om svaret är nej ska jag sätta krokben för dig på Bokmässan.
