Mina nio liv, av Hanif Bali
Bråkmoderaten Hanif Bali har skrivit en självbiografi. Vem är han egentligen, bakom skägget och den kaxiga attityden?
Om boken
“Moderaternas starke man i grodgölen.” Johannes Klenell
“Partiets mest energiske dyngspridare på sisådär 150 år.” Jan Guillou
“Brutaliserar offentligheten.” Peter Wolodarski
“En sämre version av Donald Trump.” Isobel Hadley-Kamptz
Föreställningen om att en katt har nio liv existerar i nästan alla kulturer och har gjort så i mer än tusen år. I det forntida Egypten sågs katten som en gudomlig varelse, men idag brukar vi tänka på de nio liven i relation till att kattskrällen verkar vara så otroligt svåra att ta kål på. De landar liksom alltid på fötterna, hur de än faller.”
Läser in själv
Bali har gjort valet att själv läsa in biografin. Ett klokt sådant, måste jag säga, för det finns inget mer personligt än en biografi inläst av huvudpersonen själv. På gott och ont ibland, såklart, men Bali funkar finfint som inläsare.
Skandaler och bråkig bakgrund
Bali inleder boken med att skjuta elefanten i rummet när han berättar om de starka anklagelser som riktades mot honom förra hösten. Det är modigt och nödvändigt. Utan att gå i någon slags försvarsställning och utan att veta något alls om sanningshalten i anklagelserna, för en berättelse som denna har alltid två sidor, kan jag konstatera att det är intressant och jobbig lyssning. I dagens mediasamhälle är det allt som oftast svart eller vitt. Innocent until proven guilty funkar inte riktigt i sociala medier där det snarare handlar om att hänga från den starkaste grenen i det högsta trädet innan sanningen kommer fram. Om den någonsin gör det, vill säga. Återigen. Jag kan inte göra annat än lyssna på Balis version och ta den för vad det är och våndas vid tanken på att själv slängas framför bussen som oskyldig.
Efter det får vi följa med till Bali Begins med en minst sagt intressant och bråkig uppväxt hos diverse fosterfamiljer utanför Göteborg, i Upplands Väsby och som pizzabagare i norr. För att nämna några. Bali har hunnit med mycket på kort tid, så kan vi sammanfatta det. Hans väg in i politiken är riktigt underhållande lyssning.
En fotnot här är att vi gick i samma skola i Upplands Väsby runt millenieskiftet. Vi lärde inte känna varandra men för att konstatera något han själv gör: Ja, han var ganska kaxig redan då. Jag inser dock vid genomlyssningen att det finns många saker vi hade kunnat förenas i, om vi lärt känna varandra innan jag bytte skola: Kärleken till fiktionen. Bali berättar hur hans kärlek till såväl böcker som film och tv-spel påverkat honom och det finns stor igenkänning där.
Kaxig retoriker
Ja. Hanif Bali är en kaxig retoriker. Han gillar att provocera. Jag delar inte alla åsikter, långt ifrån, men jag har svårt att värja mig för personen bakom. Jag kan tycka att det är ganska uppfriskande med någon som vågar dra bladet från munnen. Bali är en duktig retoriker, han är träffsäker OCH har jävligt bra tajming, vilket han visar prov på flertalet gånger under bokens speltid. Jag skrattar ofta och gillar rappheten i berättandet och språket. En jäkligt bitsk komiker in the making? Ja, det blir kanske lite mycket tidshopp i berättandet, men det funkar bra ändå. Och jag kan tänka mig att vissa gnälliga får lite skav i öronen av hans återkommande anglicismer (Bali är väldigt, väldigt förtjust i att blanda svenska och engelska ganska random,). Mig stör det inte – och jag är ganska bra på det själv, inte minst i mina recensioner. Hanif har sitt språk, sitt tydliga sätt.
Jag tycker att boken ger en ganska nyanserad bild av honom som person, med sidor man naturligtvis inte kände till innan. En långt känsligare och mer ödmjuk person än den man sett i tv-rutan kikar fram, men döljer sig fortfarande ganska väl bakom tätt skägg och kaxig attityd.
Mina nio liv är en rolig, intressant och fascinerande biografi och vet ni? Jag skulle inte ha något emot att snacka film med Hanif över ett glas vin, det hade garanterat bjudit på många skratt. Men helst inte politik. Jag är för dåligt insatt och mindre intresserad än jag borde vara.
Att betygsätta något sånt här är ju någonstans ganska svårt, men jag går på underhållningsvärdet och det är stort.