Recension: Döden för oss samman

Döden för oss samman, av Håkan Mattsson

Håkan Mattsson, författaren som gav oss fantastiska Stay Metal och nu senast äventyret Reliken, är tillbaka med något helt annat.

Om boken

“Sommaren 2008 försvinner fyraåriga Linnea spårlöst i ett tryggt villaområde. Polisen, grannarna och familjen söker efter henne, men förgäves. Linneas mamma, pappa och storasyster tvingas hantera försvinnandet på sina olika sätt, och familjen slungas in i en destruktiv spiral.
Tolv år senare rymmer storasyster Hannah hemifrån utan förvarning och pappa Mathias dras in i en desperat jakt efter sin enda kvarvarande dotter. Under sökandet efter Hannah upptäcker han ledtrådar till vad som hände Linnea för tolv år sedan. Från ett litet kafé på Kungsholmen, via ett majestätiskt äldreboende, till sektliknande korridorer där man inte drar sig från att utföra vetenskapliga experiment, byggs mysteriet upp. Frågorna hopar sig, och svaren – när de slutligen infinner sig – väcker nya, större frågor.
Är döden verkligen så slutgiltig som vi tror? Mathias hela världsuppfattning utmanas innan han slutligen inser sanningen. Kan det finnas hopp även när man tror att allt hopp är ute?”

 

Granberg, denna gigant

Ja. Jag är lite partisk i målet. Granberg gjorde trots allt en helt magnifik inläsning av min spänningsroman Gourmand. Men jag älskade karl’n som inläsare långt innan det. Och här gör han det igen. Det finns en anledning till att Fredde kommit att toppa listan över mina favoritinläsare.

 

Döden – sista anhalten?

Jag kan se vissa likheter mellan Gourmand och Mattssons senaste. Det självklara, utöver Granbergs inläsning: Flicka försvinner. Men det finns andra småsaker. Främst så handlar det nog om att vi båda lyckas med samma sak: Trots att vi skrivit böcker i flera olika genrer så känner man igen författaren som står bakom kulisserna. Det är språket, flytet, sättet att berätta och vissa andra referenspunkter. Det här är något jag verkligen gillar, när man tydligt kan identifiera författaren. Och Mattsson skriver förbaskat bra. Det tar ett litet tag innan jag verkligen fastnar för intrigen och jag kan, som ofta annars, inte riktigt sätta fingret på varför. Det kan handla om tempo, det kan handla om uppbyggnad men det kan lika gärna handla om att jag aktuell dag har lite väl mycket i skallen. Men det gör inget, för Mattsson ger mig en lätt lavett och har mig sen fast i ett skamgrepp. Språket är vackert, karaktärerna intressanta. Och den här frågeställningen kring om döden verkligen är slutgiltig, det är väl rafflande nog?

 

Deckare eller vad?

Ytterligare en beröringspunkt med undertecknad: När Mattsson går från komedi och äventyr till att skriva krim så gör han det med en twist. Döden för oss samman ställer existentiella frågor och bjuder på en extra dimension som känns trovärdig och eggande samtidigt som det, för genren, får anses anspela lätt på det övernaturliga. Och jag älskar det. Det är ingen dussindeckare vi bjuds på med andra ord. Jag tycker för övrigt inte att den passar klockrent i deckarhyllan utan lutar mer åt spänning. Mysterier, experiment, saknad, kärlek och desperation. Jag tycker att Mattsson lyckas leka med våra känslor på ett riktigt snyggt sätt. Håkan Mattsson är en högintressant och förbaskat duktig författare. Det här är enligt utsago första delen i en trilogi och jag ser verkligen fram emot fortsättningen!

Döden för oss samman landar på 4 av 5 pannkakor

 

Författare Håkan Mattsson stirrar in i kameran med allvarsam blick.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *