Tills döden skiljer oss åt, av Ingrid Elfberg
Första delen i en serie om fyra böcker, första boken av Elfberg jag lyssnar på. Alltid kul med nya bekantskaper!
Om boken
“Erika står utanför Annas dörr en vecka tidigare än de bestämt. Hon berättar inte varför hon hals över huvud flytt från Stockholm. Lämnat sin man Göran och sin älskade hund Boss på nyårsafton, med bara en väska i handen. Anna tar henne till sjukhuset med spräckta revbenen, ett brutet finger och en blåslagen kropp.
Ett jobb vid polisen i Göteborg är en tillfällig lösning, men Erika måste komma bort från hemmet. Hennes anmälningar mot Göran om misshandel har flera gånger försvunnit. En polis slår inte sin fru, och absolut inte om hon också är polis.
Det dröjer inte länge innan Göran kommer till Göteborg för att hälsa på sina gamla kollegor, och lyckas skapa misstro mot Erika på hennes nya arbetsplats. Men Erika har bestämt sig, han ska inte vinna, även om han håller hennes Boss som gisslan.”
Källkritik
Anna Maria Käll står för inläsning. Jag har lyssnat på många av hennes inläsningar och har emellanåt av någon anledning tyckt att hon kan bli lite monoton. Den här inläsningen sköter hon dock galant!
I Göteborg kan alla höra dig skrika
Jag dras snabbt in i Elfbergs mörka, smarta intrig. Filmreferenserna haglar (det hela inleds med ett citat från Alien) så inte undra på att det faller mig i smaken. Det hela är väldigt snyggt uppbyggt och hela det här växande misstroendet gnager liksom i en som läsare (eller lyssnare). Karaktärerna är trovärdiga, dialogen knivskarp. Främst Görans återkommande raseriutbrott är så välskrivna att man liksom sitter och både njuter och vill vrida skallen av honom på samma gång. Riktigt bra! Det är spännande, obehagligt, underhållande och medryckande från början till slut. Lovar gott för övriga delar i serien gör det också, men jag tror att jag ska ta mig an Dagbrottet, första delen i hennes nya serie, innan.
Tills döden skiljer oss åt landar på 4,5 av 5 pannkakor.