Månad: oktober 2022

Spår av gudar, av Jesper Ersgård

Tredje delen i Ersgårds sci-fi-actionserie Sky & Fall är här!

Om boken

“En filmstjärna, en småskurk och ett fynd i Sibirien som förändrar allt, för oss alla. Tredje boken i den oerhört spännande serien om Rebecca Skyler och Alexander DeFall.

Jagade av både polisen och Cornucopia måste Alexander och Rebecca leta reda på den mystiska kvinnan på fotot från 1942 – den riktiga Rebecca Skyler. Kanske vet hon vem Alexander egentligen är och var han kommer ifrån? Kanske kan hon även avslöja hemligheten bakom den silvriga staven och vilka som egentligen ligger bakom den mystiska organisationen Cornucopia som nu gör allt för att stoppa dem?

Samtidigt sker märkliga saker med de två kuberna. Den ena färdas med en ofattbar hastighet under vattnet mot ett okänt mål. Den andra, som undersöks av major Henrix i Area 51, tycks kunna påverka människor i sin närhet såväl fysiskt som psykiskt. Steg för steg inser Hendrix sanningen bakom kuberna och den mystiska staven – en sanning som inte bara är överraskande utan även utgör ett hot mot hela mänskligheten …
Spår av gudar är den sista boken i den första trilogin om Alexander DeFall och Rebecca Skyler, som inleddes med Röd gryning och Blå skymning. Här får historien sin slutgiltiga, spektakulära upplösning som är lika andlöst spännande som chockartat oväntad.”

 

Granberg

Som i tidigare delar är det Granberg som lånar sin trygga röst till äventyret och han gör det med bravur. Som alltid.

 

Sci-fi i stora lass

Något jag verkligen uppskattar med Storytel Original utöver att deras utgivning som vanligt håller enormt hög klass är det faktum att man faktiskt vågar satsa på lite oväntat. Ersgård har ju gjort sig känd som en av landets absolut bästa sci-fi-författare (och en av Sveriges bästa författare enligt min ödmjuka åsikt) och sci-fi är generellt sett en väldigt liten genre trots att det rent internationellt troligen säljer ganska bra. Att man vågar göra såna här satsningar i ett land där merparten konsumerar deckare/krim gör mig lite smålycklig i själen. Missförstå mig rätt: Ersgårds böcker är inte “bara” sci-fi. Både den här och främst fantastiska “1986” är lika mycket spänningsroman som sci-fi i mina ögon (eller öron, ty det är trumhinnorna som fått njuta till detta). Precis som i tidigare delar levererar “Spår av gudar” snabb, smart och underhållande spänning. Karaktärerna utvecklas och känns här kanske något mer intressanta än de inledningsvis gjort och inte minst får Ersgård till flera trevliga vändningar som kretsar kring karaktärerna (Duh! Hela intrigen kretsat såklart kring karaktärerna, men nu ska inte vara såna!). Korta kapitel, välskrivet, pulshöjande och humoristiskt. I vanlig ordning älskar jag Ersgårds ständiga flirtande med filmvärlden och referenserna haglar. Sci-fi, action, spänning och gamla nazistskatter. What’s not to love? Det bräcker ju fortfarande inte “1986” (ursäkta om jag återkommande tjatar om denna men… Lyssna på de tre böckerna och ni kommer förstå varför), men att försöka överträffa sig själv är ju annars en ganska angenäm uppgift för en ordkonstnär som Ersgård, eller hur?

Spår av gudar belönas med 4,5 av 5 pannkakor med spår av sylt.

Bortbytaren, av Anders De La Motte

De La Motte är en omtyckt författare. För egen del är det här faktiskt min första bekantskap med honom.

Om boken

“Den egensinniga kriminalinspektören Leonore Asker ser ut att ha chefskapet för Malmös grova brottsrotel inom räckhåll. Men mitt i ett högprofilerat kidnappningsfall väljer ledningen att ”befordra” henne till chef över den så kallade Avdelningen för förlorade själar, en enhet för udda utredningsärenden i polishusets källare.

Trots förödmjukelsen dras Asker in i ett av de egendomliga fallen. Någon placerar ut små olycksbådande figurer i ett modelljärnvägslandskap och en av dem visar sig föreställa den kidnappade kvinnan.

Fallets kopplingar till det gömda och förfallna får Asker att kontakta Martin Hill, lektor i arkitektur med ett intresse för urban exploration. Snart misstänker Asker och Hill att bortom det till synes banala ruvar en ovanlig sorts ondska.”

 

Leining läser

Veteranen Gunilla Leining står för inläsning. Inget att orda om här. Hon gör det som vanligt mazarinbra.

 

Asker in i elden

Leo Asker är en mycket lyckad och intressant karaktär att följa. Detsamma gäller många av de andra karaktärer vi får träffa på under resans gång. Miljöerna känns för genren något annorlunda, vilket är uppfriskande. Detaljerna kring modelljärnvägen gillar jag lite extra mycket. Det här är en väldigt välskriven, smart och trevlig bok. Ändå tar det ett litet tag innan jag verkligen kommer in i den och jag upplever den inte som någon direkt pulshöjande spänning. Intrigen är intressant och svängarna den tar trevliga men den stora behållningen är nog faktiskt det rika persongalleriet och en del trevlig humor. Jag ser fram att få se vad Asker hittar på härnäst!

En liten ankedot, och såna vet ni att jag gillar, är att jag första gången jag såg författarens namn på ett omslag läste fel. Jag trodde att det var den skallige rynka-på-pannan-och-se-sur-ut-när-du-stirrar-in-i-kameran-och-beklagar-dig-“journalisten” Anders Lamotte som sadlat om till deckarförfattare. Det var ju tack och lov fel. Undrade för ett ögonblick om man var tvungen att swisha för att lyssna på böckerna…

Bortbytaren landar på 4 av 5 pannkakor

Har du en bra affärsidé men inte riktigt vet hur du ska gå till väga?

Visste du tex att det som säljs mest på e-handel numera är skor, böcker och elektriska produkter och varor. Det som säljs minst är smink och parfym just nu.

Många människor skapar nu e-handel eller startar upp obemannade livsmedelsbutiker. Tex har du en bra idé så ska du absolut inte direkt dela med dig av den till höger och vänster. Var väldigt försiktig med vem du delar med dig den till. För ju mer försiktig du är desto lättare kan du utveckla din egen idé i lugn och ro. Finns en historia om en kvinna som hade kommit på en egen dryck som både gör människor friska och som hjälper dem att bli mätt fortare och på det gå ned i vikt.

Hon pratade om denna dryck till en person som direkt påstod att de själva skulle göra en likadan och att de hade haft samma idé i mer än 2 år. Dvs människan stal hennes idé och låtsades som om de hade jobbat på produkten under 2 års tid.

Dessa personer började sälja produkten som visade sig vara ren bluff. Den var ej ekologisk som de påstod att den var och burken hade hål i sig så dryck sprutade ut. Detta för att de hade valt att jobba med den billigaste fodral till burken.

Som tur var är inte denna kvinna längre verksam i detta bolag. Hon drog sig ut då de var oärliga när det kom till mycket. Så ska man ge sig in i ett företag så ska man endast jobba med ärliga personer man vet kommer hålla vad de lovar. Det är jätteviktigt eftersom det handlar om din framtid. Kan du inte lita på en person så blir det otroligt svårt att i framtiden kunna hantera bokföring och försäljning. Ta inte vem som helst på gatan och tro att de ska vara duktiga entreprenörer. Ta tag i de människor som har en kunskap och kan bidra med något till ditt företag. Även om du söker folk som har bra ekonomi så är det inte säkert att de under långa loppet kan medföra något bra till företaget. En av delägarna i ovan företag gick in med pengar. Han kanske gick in med 200 000 kr men påstod att han hade lagt in ca en miljon svenska kronor. Så även om folk har pengar kan de ändå visa sig vara oärliga och odugliga för ovan person som investerade pengar jobbade aldrig i företaget. Samt på det försökte skuldsätta företaget genom att påstå att han hade lagt in mer pengar än vad han hade gjort i början.

Sedan fanns en kvinna som var det största skämtet av dem alla som inte ens hade någon utbildning men påstod sig vara akademiker. Hon hade dessutom en diagnos och kunde tappa ansiktet inför kunderna och skapa bråk och drev häxjakt på folk.

Hela denna grupp gjorde det omöjligt för den kvinna som hade kommit på allt och dessutom var den enda ärliga och seriösa i hela bolaget. Må ingen hamna i en sådan situation som kvinnan hade gjort. Det enklaste hade varit om hon hade tagit ett enkelt sms lån för att slippa ha med konstiga människor att göra.

I dag sprudlar hon av massor av bra idéer och har mycket ärliga delägare som är givande.

I mördarens spor, av Sofia Rutbäck Eriksson och Mattias Boström

Kan vi enas om att ingen annan författare eller författarduo återuppstått fler gånger på bloggen än “Ruterik & Holmes”? Deal.

Om boken

“Katarina och Greta drar ut på ännu ett riskfyllt uppdrag! Eller åtminstone ett uppdrag fyllt med riskor … och soppar och kremlor …
En medlem i svampklubben har dött efter en retreat med styrelsen, och Katarina misstänker genast att det rör sig om överlagt mord. Med ett inte alltför sant tips om förekomsten av storporig brandticka lockas Luleås svampkännarelit – tillika ”de misstänkta” – tillbaka till brottsplatsen, där Luleås bästa privatdetektivduo utsätter dem för hela registret av förhörstekniker. Men Katarina måste inte bara hitta mördaren, utan tvingas också kämpa med egna mardrömmar, osäkerhet och rädsla. Och så är det ju den där allestädes uppdykande trädgårdstomten, som hon bara inte kan släppa …”

 

Jelinähä

Ja. Jag är trött på tjatet. Ellen Jelinek är Katarinas Eminenta detektivbyrå och allt den inhyser. Okej? Hon är perfekt som inläsare.

 

Katarina del elfte

Ja, som sagt. Detta är Katarina och Gretas elfte äventyr. På typ två år! Elva äventyr på två år! Det är liksom fler äventyr än jag hinner… Äh, jag vet inte. Rutbäck Eriksson och parhästen Boström jobbar i sådan fart att vi andra blir fartblinda (säsong 2 av Fartblinda finns för övrigt på TV4play och innehåller ett flertal duktiga skådespelare, rec. anm). Jag har älskar Katarina & Co från start. Intrigerna har puttrat på, småmysiga om än inte alltid direkt spännande. Det jag fäst mig vid rakt igenom har ju varit de mänskliga relationerna. Så även här. Intrigen är snarlik den vi bjudits på tidigare och jag gillar det. Det är en skön verklighetsflykt som inte kränker någon (eller? nån blir garanterat kränkt, om inte annat av att jag använder gemener här). Bör tilläggas att författarna får till några mer känsliga punkter kring exempelvis alkoholism och annat som tillfälligt tynger sinnet och ger oss en känslomässig vågskål att leka Gröna Lund på. Men det är ju till syvende och sist karaktärerna vi lärt oss tycka om/och/eller älska, som gör hela skillnaden. Och jag kan inte värja mig för det rappa språket och humorn som alltid gör sitt! Främst filmreferenserna!

I mördarens spor landar på 4 av 5 pannkakor

Mullvaden, av Anna Karolina

Fjärde boken om snuten Amanda Paller är äntligen här!

Om boken

“Polisen Amanda Paller får i uppdrag att infiltrera Benny Berg, Sveriges största tillverkare av metamfetamin som lever ett nedtonat Svenssonliv. Operationen leds av aktionsgruppen i Stockholm. Amanda ska tillsammans med kollegan Tony Seger spela ett nygift par som flyttar in i familjen Bergs radhusområde. Relationen till kollegan försvårar uppdraget – Tony avskyr Amanda. För det är ju ingen hemlighet inom kåren att Amanda har barn med värdetransportrånaren och polismördaren Adnan Nasimi.”

 

Granberg

I Mullvaden och nyinspelningarna av seriens tre tidigare delar är det Fredde Granberg som står för inläsning. Jag är lite partisk i det här fallet, men kan säga att ja, han gör ett suveränt jobb.

 

Amanda och Adnan, sitting in a tree

Berättelsen om Amanda och Adnan fortsätter och jag gillar sättet Anna Karolina för berättelsen om dem vidare. Adnan är en ganska osäker kille under ytan och Amanda bär också ett hårt skal. Deras vägar har korsats redan i bok ett och sedan dess har relationen utvecklats till vad den är idag – komplicerad, minst sagt. Det ska sägas direkt: i Mullvaden känner man igen mycket från tidigare böcker – Karaktärer som återkommer. Det rappa språket med snygga dialoger. Men. Det är mycket som är annorlunda. Jag hade förväntat mig en bok med samma hårda, råa ton som de tre första. Det och samma pulshöjande intensitet. Men Mullvaden är inte riktigt den boken. Inget negativt menat med det, egentligen, men här bjuds vi på något annat. Visst är det bitvis våldsamt, men inte alls på samma sätt. Det är spännande, men inte på samma plattan-i-mattan-sätt som tidigare. Istället rör sig intrigen i Mullvaden något långsammare och handlar betydligt mycket mer om mänskliga relationer – Både vad gäller Amandas komplicerade relation till såväl Adnan som sin kollega med vilken hon spelar äkta make för att infiltrera ett drognätverk, men även antagonisternas relationer får en djupdykning som varar boken ut. Och jag gillar det. Karaktärerna är intressanta, välmejslade och härliga att följa. “Blondies” lilla gästspel blir exempelvis mycket mer än bara det. Främst när man känner verklighetens förlaga. Det ger en extra dimension, inte minst när det visar sig att just den här karaktären faktiskt förhöjer upplevelsen och blir viktig, ja nästan avgörande, för handlingen.

Jag hade som tidigare nämnt förväntat mig något annat av Mullvaden, en bok jag verkligen sett fram emot. De förväntningarna infriades inte riktigt, just med tanke på att det jag bjuds på är något annat än jag hade väntat mig, men det gör inget. Det här är en annan typ av spänningsroman och jag gillar det. Jag kan tycka att snutarna bitvis agerar lite väl dumt, snudd på naivt, men det fungerar – vilket möjliggörs tack vare att Anna Karolina är en så pass slipad författare. Jag kan även tycka att Amandas trånande efter Adnan blir lite väl tjatigt, främst i ett par passager med upprepning, men det är inget som direkt tynger boken. Även om Mullvaden som sagt inte bjuder på samma råa, intensiva åktur som de första böckerna så är den spännande, förbaskat välskriven och riktigt underhållande rakt igenom. Alla borde ha en Blondie i sina liv.

Mullvaden landar på 4 av 5 pannkakor

Urskog, av Oscar Lind Alexandersson

Oscar Lind Alexandersson debturerar med en ryslig berättelse. Och såna gillar väl jag?

Om boken

“Hösten, år 1931. Den ekonomiska krisen som råder i landet har drivit föräldrarna Knut och Elise till ruinens brant. Snart står de hemlösa och till råga på allt har de precis fått sitt andra barn. Med stort vemod ser Knut inget annat alternativ än att ta med sig familjen till sitt barndomshem i Åkersberga: platsen han svurit på att aldrig återvända till.

Där, på en enslig gård vid skogens rand, lever Knuts pappa ensam och brukar jorden efter bästa förmåga. Den stillsamma gården bär emellertid på ett tragiskt förflutet med mörka hemligheter. Det dröjer inte länge innan märkliga, för att inte säga obehagliga saker börjar äga rum. Kulmen nås en morgon när deras nyfödde son är försvunnen. Men något otäckt har lämnats i utbyte. Knuts pappa, Nils, vet mer än de andra: nämligen var barnet går att hitta. Om han fortfarande lever.

Verkligheten omkullkastas av det osannolika, samtidigt som en hemlighetsfull familjetragedi nystas upp.”

 

Callin calling

Callin Öhrvall Delmar läser in Oscar Lind Alexanderssons debut (sorry, var bara tvungen att skriva ut alla namn för att jäklas lite). Hur det går? Förbaskat bra, tackar som frågar. Callin kan tänkas vara något av en ny favorit, faktiskt! Ljudet är något lågt när jag lyssnar i hörlurar, men inte farligare än så.

 

I Åkersberga kan ingen höra dig skrika

Berättelsen utspelar sig som sagt back in the 30’s. Bråda tider. Den här boken är relativt kort, och jag tycker att längden passar intrigen. Det blir inte för kort, inte heller för långt och alla passager känns genomtänkta och snyggt avvägda. Det första som slår mig, utöver att CÖD är en förbaskat bra inläsare (vilket jag visste innan, men kanske hade glömt av litegrann) är att debutanten förkortad OLA är förbaskat pricksäker. Språket är förbaskat snyggt. Passar både genren och tidsåldern för intrigen. Det flyter på fint som fan och det vackra språket gör faktiskt att det groteska i berättelsen blir – just det – ännu mer grotetskt. Det flyter på så fint, så fint. Nästan som att skära genom riktigt mört kött. Och köttigt blir det ju senare.

OLA bygger upp spänning på ett effektivt och snyggt sätt som genast får mig att tänka på Mikael Strömbergs tidiga böcker (har jag nämnt att Strömberg är Sveriges bästa skräckförfattare?). Både till språk, uppbyggnad och det faktum att herrarna använder sig av folktro för skräckmomentet.

Jag tycker inte nödvändigtvis att Urskog blir särskilt läskig – men jag är å andra sidan helt fel person att använda som måttstock för läskighet med tanke på hur avtrubbad jag är. För er som är lite mer lättskrämda kan jag dock nästan garantera att nackhåren kommer resa sig. Det är däremot bitvis rejält äckligt, vilket också hör genren till. Kanske, men bara kanske, tar man i lite väl med äckeleffekterna mot slutet. Inte för att det stör mig på något sätt, jag gillar ju när det blir slafsigt. Hur som helst: Urskog är en förbaskat välskriven, snygg och spännande debut. Och det bådar oerhört gott för Sveriges skräckälskare – för nog måste han hoppas att Oscar ger oss mer av den varan?

Urskog landar på 4,5 av 5 blodiga pannkakor