Dejta aldrig på en onsdag, av Dag Öhrlund & Cornelia Södergren
Veteranen Öhrlund teamar upp med debutanten Södergren (eller är det tvärtom kanske?) och bjuder på romantisk feelgood.
Om boken
“Christopher är sedan åratal hemligt kär i vännen Michaela, men har inte märkt något intresse från hennes sida. Michaela är gynekolog, Christopher en av Stockholms hetaste modefotografer. Båda är frånskilda med barn.
När Michaela skriver till honom att hon är less på ensamheten och ska börja nätdejta ger även Christopher sig in i dejtingdjungeln.
En karusell av oförglömliga, ofta dråpliga och smått galna dejtingäventyr drar igång. De två vännerna skriver till varandra och berättar, men inte allt för vem vågar vara helt ärlig om sina misslyckanden och tillkortakommanden?
De på dejtingsidan ofta fördelaktiga, perfekt framställda profilerna kan dölja allt från stalkers, psykopater och nymfomaner till djupt religiösa modersbundna veganer, oskulder, världsfrånvända tantriska shamaner och naturälskande fågelskådare.
Medan Christopher undrar om Michaela någonsin ska börja se honom som något annat än en vän funderar Michaela på att ge upp och kanske gå i kloster istället.
Men kärleken finns någonstans därute, det gäller bara att ha tålamod … ”
Två perspektiv, två röster
Thomas Hanzon och Anja Lundqvist läser in varsitt perspektiv. Jag tycker att det funkar riktigt och i vanlig ordning tillför det en extra dimension.
Medryckade klyschor
Dejta aldrig på en onsdag är en romantisk feelgood. Med erotiskt touch? Ja. För den är ganska snuskig bitvis. Så hur sammanfattar man detta? Klyschigt men underhållande. För här staplas klyschorna på hög rakt igenom. Vi vet exakt hur det ska sluta redan när det börjar. Karaktärerna är ytliga. Det blir bitvis lite tjatigt och extremt mycket upprepning (tänker främst på återkommande repetitioner mellan huvudkaraktärernas skrivna konversationer). Men. Det är underhållande. Och här känner man igen Dag Öhrlund stil (utan att veta precis hur arbetsfördelningen sett ut). Han är en duktig författare som har förmåga att blåsa liv i även de av sina böcker där intrigen haltar rejält tack vare rikt språk och framåtrörelse. Bra driv helt enkelt. Jag som förr befunnit mig lite i nätdejtingträset finner de delarna ganska underhållande, även om det blir lite småtjatigt samt att de här två träffar på lite väl många “extremfall” på dejtingfronten.
Båda huvudkaraktärerna är rätt kul att följa. Sorgliga, vilsna och självdestruktiva. Lite dumma kanske, rent av? Ja. Men. Framåt slutet händer något i Christophers del av historien som jag inte riktigt får ihop. Jag tänker inte spoila något, men framåt bokens sista suck blir hans del plötsligt rejält sunkig. Han agerar som ett regelrätt arsle (underdrift) och agerandet känns också väldigt “out of character” baserat på den snubbe vi fått lära känna. Måhända är det psykologiskt intressant, men jag tycker mest att det blir märkligt. Det känns lite som i “Smala Sussie” när man syr in färska räkor i någons gardiner: Det luktar illa och man vet inte riktigt varför.
Och till sist, ett ord jag aldrig vill höra igen i en ljudbok: Kärlekssaft. Kräks lite, faktiskt.
Summa summarum: Förutsägbar deluxe. Klyschor till max. Och lite sunkfeeling på det. Men fortfarande underhållande. Svårbedömt.