Julakuten för ensamma hjärtan, av Callum Bloodworth
He’s back. Mannen med Bondskurks-namnet som förklätt sig till feelgood-författare. Callum Bloodworth återvänder för att sprida glädje. Och sukta med bakverk.
Om boken
“Elsa och Sophia har fått den galna och härliga idén att skapa ett julfirande på hjul. Ett julfirande för alla som är ensamma eller ledsna. Men Sophia måste plötsligt åka och ta hand om sin mamma, och Elsa står ensam precis när projektet ska dra igång. Hon som inte riktigt känner sig som eldsjälen i detta. Kommer hennes besök att bli uppskattade eller kommer alla bara att tycka att hon är en galning med skåpbil som tränger sig på när de är som mest sårbara?
Som om inte det vore nog måste hon dessutom jonglera en surmulen tonåring, en översocial granndam och en misstänksam äldre herre som verkar arg på precis allt och alla. Och en tomte som skulle kunna ha dejtingpotential men som hon faktiskt inte vet hur han ser ut under masken.”
Inläsning för ensamma hjärtan
Charlotta Jonsson står för inläsning. Hon är en ny bekantskap för mig men har läst in en määäängd böcker. Jag tycker att hon passar materialet bra. Inledningsvis tycker jag att det kanske låter lite… Opersonligt? Men det tar sig, eller jag vänjer mig, eller så ändrar jag mig. Jag vet inte. I slutändan tycker jag hur som helst att hon passar väldigt bra. Det var poängen. Så. Get on with it, skriker publiken.
Humor, känslor och bakverk
Rubriken hade passat lika bra till hans förra (och helt fantastiska) 36 frågor om kärlek. För det märks, inte bara om man stalkar Callums insta, att han älskar bakverk (främst croissanter) minst lika mycket som karaktärerna i hans böcker. Och det är kul. Fetischer ska man ha, har jag hört!
Det här kanske skulle kunna kallas för en rent själslig uppföljare till tidigare nämnd bok, för mycket känns igen. Den härliga humorn. Kärleksbekymren. Känslostormarna. Och bakverken. Och på tal om känslostormar – Callum är duktig på att leka med våra känslor, även om “Julakuten” kanske inte gör det lika mycket som “36 frågor… “. Det här är en finstämd, julig och hjulig (hö hö hö, pappaskämten samlas på hög, det går bra nu) berättelse som mestadels är underhållande och mysig. Men ja, det glimmar till med sorgliga och vackra ögonblick, precis som jag väntat mig.
Idén i sig är riktigt härlig och kanske rent av lite originell, med ett medmänskligt, varmt budskap. Kärleksintrigen är rätt kul den med – och då ska ni ju också tänka på att det här är en genre jag inte direkt lyssnar sönder – även om det blir lite förutsägbart. Men vad gör det när man blir rejält underhållen? Till skillnad från föregående bok blir det kanske inte riktigt lika Love Actually-smörigt kring upplösningen. Callum har en förmåga att fånga mitt intresse med sina små gimmicks. Det ligger i rapp dialog, karaktärer man gillar och tar till sig – och den där kärleken till både julen och författarskapet som blir bokens bultande hjärta.
Finfint, lord Bloodworth.
