X, av Pascal Engman
Pascal Engman är tillbaka med den femte boken om Vanessa Frank. Yippie!
Om boken
“Sport- och spelindustrin exploderar, men bortom onlinebettingen finns en underjordisk marknad där de stora transaktionerna sker genom matchfixning, våld och korruption.
En mördad fotbollsfru i en lyxvilla på Lidingö. En pojke i förorten med en framtid som idrottsstjärna. En utstött mellanstadielärare som drömmer om att bli sedd för den hon är. I den senaste delen i serien om Vanessa Frank vävs deras historier samman till ett fartfyllt drama och en omöjlig ekvation. Nu måste polisinspektör Vanessa Frank hitta den okända variabeln X innan det är för sent.”
Testo-Sauk
Stefan Sauk är en omåttligt populär inläsare och har lånat ut sin testosteronstinna röst till samtliga Engmans böcker. Personligen kan jag tycka om det dramatiska i tonen när han läser “brödtexten”, men när det kommer till karaktärer blir det väl mycket teater. Främst när det ska imiteras förortstugg – eller kvinnorna som ibland låter snudd på förlöjligande. Smak/bak you know.
Pascal, ditt satans geni
Det har väl knappast undgått någon att Pascal Engman är ett av de största namnen bland svenska författare? Har ni missat det så missade ni troligen även spårvagnen som rullade genom stan brandad med hans nuna och bokomslaget till X inför release. Och att han blivit så pass stor (sedd till popularitet, inte BMI, hö hö) är lätt att förstå. Han är en av mina personliga favoriter med fantastiska böcker som Patrioterna, Rått kungen och Till minne av en mördare (co-effort mellan honom och Johannes Selåker, rec. anm).
X är inget undantag. Det är en lång bok och såna tenderar att kunna göra mig lite otålig – jag vet att per andra recensenter anmärkt på det. Men intrigen är så pass intressant, drivet så stort och pulsen så hög att det inte gör något. Engman svingar med svenska språket som om det vore en enkelt manövrerad lian. Det märks även att han lägger ned betydande tid på research (medan en annan författare ofta men inte alltid googlar fram svaret på livets frågor som “hur smakar människokött”, “varför flyter en oljetanker som väger femtusen ton” och så vidare). Rent intrigmässigt tilltalas jag snäppet mer av tidigare nämnda Patrioterna och Råttkungen, även om inblicken i sportvärldens baksida är förbaskat mörk och fascinerande. Och det är i vanlig ordning bitvis ganska våldsamt. Och i X förekommer det sex! Framåt slutet av boken används vid två tillfällen ett litet trick som gjort sig känt genom exempelvis otalet Bond-filmer, jag tänker inte spoila och jag kan inte heller bestämma mig för om det är snyggt eller känns lite billigt. Men underhållande är det och med tanke på hur jävla bra den här boken är så trissar jag inte upp mig på en sådan detalj. Men jag måste välla få gnälla?
