Nu är det mord igen, av Sofia Rutbäck Eriksson & Mattias Boström
Den tolv (!) i serien om Katarina Zapp och hennes detektivbyrå är här!
Om boken
“Julen närmar sig för vännerna på Malmudden i Luleå och ingen är mer peppad än privatdetektiv Katarina Zapp. Samtidigt är ingen mer under isen än hennes parhäst Greta Asplöv, efter att ha trampat djupt i klaveret på PRO. När Katarina äntligen har chansen att börja nysta efter sin biologiska pappa blir en av stadens främsta välgörare mördad ett stenkast från Katarinas hem – iklädd tomtekläder. Det blir startskottet för en jul där ingenting längre kommer bli sig likt för Katarinas eminenta detektivbyrå. Kommer Greta kunna återvinna sin status hos seniorerna? Kommer Katarina äntligen få svaren kring sitt eget ursprung? Och vem har tagit livet av tomten?”
Jelinek
För tolfte gången: Jelinek passar perfekt till materialet, okej? Hon gör ett suveränt jobb.
Bakom lucka tolv hittar vi…
Det är ju sagt att Katarina & Co ska ta en paus efter den här delen och det kan de ju faktiskt behöva efter tolv delar släppa inom loppet av ett halvår – Nä, skoja. Men typ 1,5 år då. En liten semester där svärfar Herkules får ta över och bjuda på skojsigheter.
Nog om det. Det är ju en bragd att lyckas hålla en serie vid liv i mer än fem böcker och här är vi alltså uppe i tolv. Trots detta dussinet böcker som släppts på kort tid så har duon Rutbäck & Boström aldrig trampat vatten. Visst är inte alla delar lika starka, men man lyckas hitta sätt att förnya sig och introducera nya karaktärer och vedermödor för de redan existerande så att det hela känns färskt.
Del tolv är inget undantag. Faktum är att detta kan vara en av de starkaste. Det är dels, i vanlig ordning, bitvis väldigt roligt (de återkommande vansinnesfärderna under vilka deckarduon sitter i telefon med diverse viktiga människor är ett återkommande kul koncept som här är riktigt jäkla roligt!). Här är dock intrigen överlag snäppet allvarligare än vissa tidigare delar. Både vad gäller begånget brott och de saker våra kära karaktärer går igenom. Och jag gillar det. Man blandar skämt med svärta på ett riktigt fint sätt och det finns ett driv i berättandet här som jag verkligen gillar.
På sätt och vis tycker jag att det är skönt att de får en paus, att man “slutar med flaggan i topp”. Dessutom är jag väldigt nyfiken på den nya serien om Herkules äventyr (inte att blanda ihop med han den tecknade Disney-figuren som dricker Herkuläsk). Samtidigt hoppas jag att man återvänder till Zapp & Co med nya fräscha idéer, för nog kommer jag sakna dem efter de dryga 75 timmar jag tillbringat med diverse galenskaper.