Hybris, av John Lapidus
Lapidus. John Lapidus. Snubben som vann Lava Förlags stora manustävling. En stor vinst – runt 1000 inskickade bidrag!
Om boken
“Ingenjören Jonas är en anonym men viktig medarbetare till Byron Frost och hans företagsimperium. Jonas rör sig fritt mellan rymdraketer och elbilar, men har ett särskilt intresse för Synapsföretaget. Där vill man använda robotkirurgi för att operera in trådar i hjärnan, och på så sätt skapa direktkontakt med den artificiella intelligensen.
När Jonas och hjärnkirurgen Melissa bestämmer sig för att experimentera bakom ryggen på Frost, har de höga ambitioner. Men komplikationer leder till att deras arbete riskerar att avslöjas och Jonas hamnar i oönskade situationer.”
Balders balle, sådan inläsning
Fredde Granberg står för inläsning. Och ni vet att jag inte kan vara helt opartisk här, men va’ fan: Balders Balle så bra han gör det. Det finns en passage här där han imiterar olika fågelläten. Till en början undrar jag fan som försiggår, men så får Granberg spela ut sin teatraliska (och djuriska) ådra och jag sitter och asgarvar. Rent litterärt är det kanske en tveksam passage, åtminstone om man läser det – men med Fredde som imiterar en rovfågel har man inte tråkigt!
Framtiden är här, AIGHT!
Hybris är något friskt. Visst har jag sett en hel del filmer som tar upp ämnen som berörs här men jag kan faktiskt inte minnas att jag lyssnat på något riktigt som Hybris. Vi snackar AI, robotkirurgi och framtidsvisioner. Det är intressant och det är välskrivet. Karaktärerna fungerar bra, även om varken huvudpersonen Jonas eller hans bikaraktärer kanske egentligen är superintressanta, men det gör inte så mycket. Mest intressant och underhållande är naturligtvis Byron Frost, Hybris-universumets Elon Musk. Men han är ju naturligtvis mer än löst baserad på verklighetens Musk sett till diverse tankar och excentriska drag. Hur mycket av hans egen bakgrund och liv som faktiskt är direkt lånat eller omskrivet från Musik har jag inte djupdykt i, men det spelar ingen roll – Det fungerar bra och ger extra krydda åt historien. Möjligen kan jag tycka att man tar det steget för långt och spelar lite på att skriva lyssnaren på näsan när man ändrar om namnet, inklusive namn på hans diverse företag och annat, men behåller namnet Cybertruck och plockar med det världskända fiaskot när bilens okrossbara rutor visade sig vara allt annat än just det. Det är en förbaskat rolig händelse, men det blir lite övertydligt och kanske lite onödigt – återigen kanske mer så för att man behåller bilens riktiga namn – Det här är typexempel på en sån där “kill your darling”. Inget stort i sammanhanget, men det fastnar i minnet och stör lite när så mycket annat flyter på så bra.
Återigen. Det här är välskrivet, bitvis ganska underhållande – och smart. Förbaskat intressant och kul att följa, även om det aldrig blir direkt spännande, men det gör inte så mycket med tanke på drivet och intressanta vinklingar.
Tidigare nämnd passage med Fredde Granbergs djurläten funkar i ljudboken, men måste kännas rätt märklig att läsa.
En annan sak som slår mig, vilket inte alls har med boken att göra: Lapidus vann Lava Förlags stora manustävling där de aktuella genrerna var feelgood och deckare. Hybris ligger på Storytel under kategori spänningsroman och jag måste säga: Det är ganska långt ifrån en deckare i mina ögon. Jag skulle kanske kalla det för en teknoroman. En ny genre? Oavsett är det en förbaskat intressant och välskriven bok och det ska bli spännande att se hur intrigen utvecklas i en uppföljare. För det kommer väl en?
Hybris landar på 4 av 5 artificiella pannkakor