Magnaten, av Bo Kaiser
Kaisers debut handlar om kvällstidningsmurvlar, högt uppsatta gubbar och ett skitigt nittiotal.
Om boken
“Våren 1994. Sverige tapetseras med löpsedlar om unga kvinnor som spårlöst försvinner. Den unge journalistvikarien Viktor får i uppdrag att gå till botten med historien tillsammans med tidningens rutinerade stjärnreporter Bittan.
Deras efterforskningar leder till en lyxkrog i Stockholm, tidens populäraste tillhåll för kändisar, politiker, affärsmän, fotomodeller och kulturarbetare. Den ägs av mångmiljonären Sten Danius och stjärnkocken Georg Nelson. Men pusslets sista bitar saknas.
I nutid får Viktor ett oväntat meddelande. Han återförenas med Bittan. Ska de äntligen kunna avslöja sanningen?”
Brynolfson
Reine Brynolfson står för inläsning och han är som klippt och skuren för detta. Hans lugna, något nasala stämma passar suveränt.
I herrans år ’94
Det här är den tredje boken jag lyssnar på i år (tidigare: Till minne av en mördare, Lust & Fägring) som utspelar sig med historiska händelser signerade 1994 i bakgrunden. Att bädda in en fiktiv berättelse i en slöja av verkliga händelser kan bli riktigt snyggt om det tillför något – och det gör det här, liksom i de tidigare exemplen. Det ger en extra dimension – och de samtida nyhetsrubrikerna Kaiser strösslat med är både underhållande och sorgliga. Magnaten målar upp en ganska skitig bild av kvällstidningsredaktionen vilket är intressant att följa. Detsamma gäller de rika arslen som hamnar under tidningsmurvlarnas lupp. Deras ageranden får det att krypa i kroppen på en, inte minst med tanke på hur verklighetsnära det är. Karaktärerna vi får följa är även de väldigt fint utmejslade och intressanta. Främst Bittan som framställs som en både kaxig, respekterad, naiv och bitvis ganska sorglig. Hon är förbaskat underhållande i all sin rättframhet och bjuder på en del skratt.
Intrigen i sig puttrar på i makligt tempo och det blir väl egentligen inte överdrivet spännande. Det gör dock ingenting, för Magnaten är underhållande och medryckande från början till slut. Det är karaktärerna, de samtida referenserna, de rappa dialogerna och jakten på sanning som vävs ihop snyggt. Jag tycker att Kaiser fått till ett levande persongalleri och jag undrar ofta (utan att läsa på) hur pass mycket som är rotat i verklighet både vad gäller karaktärer som kändiskockar och de miljöer (främst restauranger) vi rör oss runt.
Kort och gott: Underhållande rakt igenom. Jag gillar Magnaten.