Överenskommelser, av Simona Ahrnstedt
Första boken i serien Slottet Wadenstierna.
Om boken
“Det är i december 1880 på Operan de möts för första gången. Hon – Beatrice Löwenström som bor med sin farbrors familj och som lever ett hårt hållet konventionellt borgarliv. Han – karismatiske Seth Hammerstaal, stadens mest omtalade ungkarl, en av Sveriges rikaste män som aldrig har levt sitt liv efter någon regelbok.
Efter den kvällen tycks de ständigt korsa varandras vägar i Stockholms societet. Seth fascineras av Beatrices intelligens, frispråkighet och hon liknar ingen annan kvinna han tidigare mött. Det dröjer inte länge förrän Beatrice och Seth inser att de är involverade i en mycket komplicerad men passionerad romans.
Men det finns planer och överenskommelser som personer i Beatrices närhet har avtalat – planer som varken innefattar frihet, lycka eller Seth …”
Turestedt
Mirja Turestedt står för inläsning. En av veteranerna så att säga. Hon är duktig och gör det som vanligt bra!
The hard knock borgar-life
Överenskommelser är en historisk romance. Den hör alltså inte till de allra vanligaste genrer. Jag har lyssnat på en del romance i mina dagar, både bra och… Mindre bra. Men aldrig en historisk, vad jag minns. Och på så vis finns det ju en viss originalitet i det hela.
Ahrnstedt har ett vackert, målande språk. Miljöbeskrivningarna är väldigt levande och trevliga. Dialogen tycker jag känns trovärdig, även om jag kan undra om jag, utan att ha studerat 1800-talssvenskan, kan tycka att vissa meningar framstår väl moderna. Men återigen: Det är inget jag har fog för. Välskrivet som tusan är det hur som. Beskrivningar av tidsepoken är fascinerande – och på sina sätt skrämmande. Det jag finner mest intressant är beskrivningarna av skillnaderna mellan männens och kvinnornas roller i det gamla samhället. Hur kvinnor bitvis hanteras mer som boskap eller något männen får nyttja som de vill för egna lustar. Det om något bevisar att vi tack och lov kommit väldigt långt, även om det bitvis fortfarande känns som man står och stampar i gamla mansgrisiga hjulspår. För det är en sak som är säker: Det är gott om svin i den här boken. Och gott om beskrivningar av hemskt agerande mot medmänniskor. Faktum är att de flesta män som passerar revy är ganska enkelspåriga och osympatiska.
Och det för mig inte helt osökt vidare till ett av mina två egentliga “problem” med Överenskommelser: Karaktärerna. Även om det som nämnts tidigare är intressant med alla jämförelser mellan manligt och kvinnligt och intressant att få en inblick i hur folk levde back then så har jag svårt för karaktärerna. Ibland kan jag tappa bort mig lite lätt i persongalleriet, vilket kan ha med mitt eget fokus att göra. Men främst så slås jag av att jag upplever karaktärerna som ganska ointressanta. Beatrice är den mest färgstarka och hennes kamp för kvinnlig frigörelse är intressant men jag upplever inget större djup i karaktärerna. Kärleksintresset Seth är exempelvis möjligen en av de mer sympatiska av de manliga karaktärerna, men han är rätt blek.
Och jag måste nämna sexscenerna. Det är svårt att skriva sexscener utan att det blir pajjigt. Tro mig. Jag har försökt. Och jag har själv läst (eller lyssnat på) ett extremt fåtal riktigt välfungerande sexscener. Det vill framstå som romantiskt och sexigt, men jag tycker dessvärre att det övergår i att bli ganska löjligt.
Jag är bitvis underhållen av boken, absolut, men… Utöver miljöerna, tidsepoken och allt annat positivt jag nämnt innan så fastnar jag aldrig riktigt, även om jag kan identifiera anledningar till framgången och att den här serien är väldigt omtyckt. Men för min del slår det inga vidare gnistor om Beatrice och Seths kärlekshistoria och intrigen greppar aldrig riktigt tag i mig.