Under svart himmel, av Christina Öhman
Öhman romandebuterar med en mörk berättelse som blandar folktro med norrländska kufar.
Om boken
“En pojke. En legend. En förhäxad kråka.
Lars känner sig ensam och finner tröst hos en oväntad vän, en kråka som tycks följa honom vart han än är.
En mörk vinternatt hör han en knackning på sitt sovrumsfönster, men det är inte kråkan han kommit att kalla Kara, utan en flicka i hans egen ålder. Naken ute i kölden. Flickan lämnar honom inte ifred. Hon fortsätter dyka upp och människor i Lars närhet dör under mystiska omständigheter.
Sexton år framåt fördunklas Lars tillvaro av en sorg från barndomen och han har genom år av terapi accepterat att både kråkan och flickan endast levt i hans fantasi. Till den dag fasaden rämnar, när en kvinna med bekanta, mörka ögon dyker upp vid hans hem. Smutsig och utmärglad säger hon Jag har hittat dig igen.”
Liljenrothska i Norrland
Frans Liljenroth står för inläsning. Han är en inläsare som vuxit i mina ögon (eller öron?) de senaste åren. Han är pricksäker vad gäller tonfall och inlevelse och får till de där små norrländska uttrycken fint. Ett minus är dock att ljudnivån genomgående är rätt låg, oavsett om jag lyssnar i bilen eller med mina in-ear-hörlurar.
Stalkerkråka
Under svart himmel är en imponerande debut. Där, då var det skrivet. Christina Öhman har ett levande, vackert språk som gör att man genast målar upp bilderna framför sig. Lite lätt filmiskt, sådär som jag själv gillar att skriva. Och berättelser som innehåller mörker, lite skräck och folktro kan väl inte gå fel? Eller jo, klart de kan, men så är inte fallet här.
Det är medryckande, intressant och spännande rakt igenom. Miljöbeskrivningarna är härliga, men främst gillar jag karaktärerna och att de får ha sina norrländska uttryck (som för övrigt läses upp magnifikt av Liljenroth). Det ger en extra dimension och får mig ibland att tänka på Sofia Rutbäck Erikssons böcker som såklart är något HELT annat än detta, men just för de norrländska originalen som tar plats.
Love it. Jag tänker inte avslöja mer om berättelsen än framgår i baksidestexten, men jag gillar det här skarpt och ser fram emot vad Öhman kommer bjuda oss på härnäst!