Den mörka scenen: Mitt hemliga dubbelliv, av Jasmine Kara
Jasmine Kara är en väldigt duktig artist. Här tar hon oss med på en resa i det dubbelliv hon under flera år levde samtidigt som hon närde drömmen om att bli en framgångsrik artist.
Om boken
“Den svensk-iranska låtskrivaren och sångerskan Jasmine Kara turnerar världen över och har en artistkarriär som ser ut att gå som en dans. Men redan som artonåring levde Jasmine ett dubbelliv som strippa i New York, långt från glitter och glamour ̶ samtidigt som hennes nära och kära trodde att hon lyckades försörja sig på musiken.
Strippjobbet skulle bara vara ett tillfälligt jobb i några veckor men blir snart tio år i New York, Las Vegas, Los Angeles, Miami och London. Ju längre tiden går desto svårare blir det att ta sig därifrån. Men när Jasmine sedan börjar jobba på en strippklubb i Sverige märker hon att allting är annorlunda. Det finns inte några regler för hur långt gästerna får gå och det finns ingen att ropa på om hon skriker nere i källaren där de privata rummen finns…
Det här är en berättelse om blod, svett och tårar, sexuella övergrepp, smutsiga sedlar och skam, men också om hur systerskap och kärleken till musiken ger hopp om en ljusare framtid.”
Schartner
Ella Schartner – duktig skådis och duktig inläsare. Gör ett suveränt jobb!
En mörk, sorglig och hoppfull berättelse
Jag läste nåt kort om Karas berättelse i samband med att boken släpptes. Jag har sett ett par framträdanden på TV (minns inte vilka på rak arm) och tyckt att hon är förbaskat duktig. Vacker sångröst, karismatisk och proffsig. Tre jäkligt fina egenskaper. Med det som en slags prolog är onekligen en bergochdalbana av känslor och intryck att få följa den resa hon gjort i “det fördolda” samtidigt som hon kämpat för att bli den artist hon är.
Jag tänker inte avslöja mer om handlingen eller svängarna än vad baksidestexten avslöjar, men det här är välskrivet, tungt, sorgligt och samtidigt fascinerande och hoppfullt.
Att än en gång slås av hur jäkla genomvidriga män kan vara – strippklubb som fenomen är något jag över huvud taget har lite svårt att fatta dragningen till – men det som händer bakom kulisserna, både vad gäller fulheten kring oärliga managers som snor pengar men framförallt männens perversioner och förväntan att kunna “få vad man vill ha”. Att säga att det äcklar är en underdrift, men vi stannar där.
Det ska sägas att detta inte är någon offerhistoria – för även om Jasmine beskriver alltifrån övergrepp till oärligheten kollegor emellan på de här arbetsplatserna – så beskrivs även vänskap, ett sätt att tjäna pengar för att överleva och bekosta det verkliga målet och det sticks inte under stolen med att valet hela tiden varit hennes eget, såväl i mörka som ljusa stunder, även om det som drivit henne dit delvis kan ses som en blandning av framåtanda och självdestruktivitet. Det är intressant, mänskligt och sätter moraliska pekpinnar på sin spets.
Återigen. Det är välskrivet, intressant och svårt att sluta lyssna, så stort plus för en välberättad livshistoria. Jag beundrar Jasmine Kara för sin drivkraft och “aldrig-ge-upp”-mentaliteten. Starkt! Ofta lyssnar man med knutna nävar när hemskheterna beskrivs, och bekännelsen inför familjen i tre steg är rörande och hoppingivande.
En mycket gripande livshistoria helt enkelt!
Den mörka scenen kammar hem fullpott. 5 av 5 pannkakor.