Terrortåg 85, av Nils-Petter Löf
Jag har sagt det förr: Löf är en av de mest produktiva författare jag vet. Något jag älskar med hans författarskap är det faktum att han inte låser sig till en genre utan verkligen skriver precis det han känner för. Det här är en slags fristående uppföljare till thrillern Kärnpartiet.
Om boken
“Kvällen den 22 december stannar tåg 85 oväntat mitt på en bro över Ljusnan, bara sju kilometer från Järvsö. En grupp terrorister har tagit alla passagerare som gisslan men kräver varken lösensumma eller ställer några krav.
NCT, nationellt centrum för terrorhotbedömning, kopplas omedelbart in. Det framkommer snart att tågkapningen har ett mycket mörkare syfte än att bara ta alla passagerare som gisslan. Ombord finns ett föremål som kan komma att äventyra hela landets säkerhet.
Vad är det egentligen terroristerna hoppas finna på tåg 85?”
Roosmann
Veteranen Magnus Roosmann står för uppläsning. Ett mycket bra val. Den behagliga, trygga stämman passar intrigen perfekt.
Hell on wheels
En av de saker jag uppskattar mest med Löf är att han skriver oförutsägbart. Man vet aldrig vad man har att vänta sig, och Terrortåget är inget undantag. Det är full fart från start och drivet håller i sig. Likaså det oförutsägbara. De originella karaktärer som kännetecknar Löf är kanske inte riktigt lika framträdande här, även om ett par av huvudkaraktärerna sticker ut. Lokföraren är en trevlig bekantskap, unga Ida likaså. Det är spännande i princip rakt igenom och det ska inte stickas under stolen – Jag älskar gisslansituationer, vare sig det rör sig om böcker, film eller serier. Det är länge sedan jag tog del av en som utspelade sig på ett tag – den första som kommer upp i minnet är faktiskt Steven Seagal-filmen Under belägring 2. Och den kanske vi inte behöver lägga mer tid på. Jag gillar tåg. Det är en tacksam skådeplats för något likt Terrortåget!
På det stora hela gillar jag som sagt det här skarpt. Det oförutsägbara är hela tiden framträdande, man vet aldrig riktigt vad man har att vänta sig. Jag upplever det lite tjatigt när Alfred under inledande två timmar vid tre tillfällen hinner fråga gisslantagarna om motiven och får olika högtravande, undflyende svar. Det är petitesser, men en måste väl få gnälla lite? Främst när boken som helhet håller sådan hög nivå, främst på spänningsplanet. Jag upplever även detta som en av Löfs våldsammaste böcker. Han brukar ofta tona ned våldet, och det är knappast explicit eller överdrivet här heller, men likväl något våldsammare än tidigare böcker. Trevligt, vilket också får sammanfatta recensionen. En trevlig terrorresa med tåg genom delar av Norrland – för miljöerna gör ju sitt också. Jag gillar verkligen det här.