Allt för Bodil, av David Ärlemalm
Ärlemalm följer upp med en tredje del i sviten Nattvak, som rör sig längs samma gator som föregående två böcker.
Om boken
“Allt för Bodil” fortsätter utmed samma gator som hyllade debuten ”Lite död runt ögonen” och uppföljaren ”Som natten”. Vi slår följe med den före detta missbrukaren och biltjuven Arto och 11-åriga dottern Bodil. I väntan på att baren han driver tillsammans med en vän ska gå ihop arbetar Arto extra som flyttgubbe åt ex-gangstern Rune. Men kan han lita på att Rune lämnat tjuvlivet eller riskerar Arto att åter dras mot avgrunden? Samtidigt ger sig Bodil ensam ut på gatorna under sommarlovets första veckor. En natt blir hon vittne till ett hemskt brott, en händelse som för henne i en livsfarlig riktning.”
Engdahl med svärta
Niklas Engdahl är en inläsare som vuxit från enormt i mina ögon (eller öron?) under årens lopp. Han är en suverän skådespelare och en lika bra inläsare. Det finns en svärta, något sorgset över hans register som gör att han passar perfekt till det här.
Nattsvart och trasiga själar
Ärlemalm har ett sätt att skriva som går rakt in i själen. Jag älskade “Lite död runt ögonen” (för övrigt fortfarande en av världens bästa titlar) och gillade uppföljaren även om den inte höll riktigt samma klass. I “Allt för Bodil” känns såklart mycket igen. Vi får följa Bodil och Arto. Bodil något av en brådmogen 11-åring som tvingats växa upp för snabbt till följd av hur folket i hennes närhet lever. Det är sorgligt, berättelsen med morsan, hur Bodil skaffar sig pansarhud och lär sig klara sig själv på ett sätt som ungar i hennes ålder inte ska behöva.
Det är en kavalkad av trasiga själar vi får möta. Trasiga, välskrivna. Ärlemalms språk är oerhört vackert, det finns ett driv hela tiden och det osar liksom mörker och misär, även om underfundig humor tittar fram. Dialogen känns som tagen “från gatan” och adderar ännu ett lager. Möjligen kan jag tycka att Bodil och vissa av hennes jämnåriga har et språk som bitvis kan kännas lite väl vuxet – Det hänger såklart ihop med hur hennes liv ser ut och hur hon återigen hanterar mycket ett barn inte ska behöva göra – men jag tycker ändå att vissa av hennes repliker känns, ja, för vuxna. Men det är min åsikt, en oerhört liten petitess som inte på något sätt förtar eller förstör. Mest en iakttagelse.
Jag gillar verkligen det här, och efter att ha hängt med Bodil och de trasiga själarna kan jag faktiskt behöva bryta av med något lite muntrare.