Psykopaten hatar oss alla, av Filip Blom
Filip Blom debuterar med en bok vars titel sätter sig på minnet.
Om boken
“Filip volontärarbetar för Läkare utan gränser i Afrika när lägret plötsligt blir attackerat. Strax efter får han ett mejl från Sverige. Någon har kidnappat hans man och kräver att Filip tar med sig ebolaviruset till Sverige för att maken ska släppas fri och deras adoptivbarn ska förbli oskadda.
Filip hamnar i ett dilemma – kan han verkligen riskera det svenska folkets säkerhet för att hans man och barn ska överleva? Har han något annat val? I ett desperat försök att rädda sin familj tvingas Filip möta mörka sidor av sig själv, sidor han sedan länge försökt tränga undan.”
En roos till Roosmann
Magnus Roosmann, duktig skådis och duktig inläsare, gör ett finfint jobb i vanlig ordning!
Psykopater utan gränser
Bloms debut börjar alltså i Afrika där huvudkaraktären (vars förnamn delas med författaren) jobbar som volontär år Läkare utan gränser. Det är en intressant öppning och visar snabbt på bokens oförutsägbara vändningar – och det blir många såna.
Bör även noteras att huvudkaraktären och författaren delar namn, men vad jag vet inget mer än så. Ett intressant grepp som jag kanske inte riktigt får grepp om när det finns så många namn att välja mellan. Men det finns säkert en enkel förklaring!
Jag beundrar verkligen Bloms fantasirikedom, för den här boken är, trots relativt kort speltid, fullproppad av oförutsägbara händelser, hemskheter och annorlunda karaktärer. I mångt och mycket gillar jag det. Det finns ett härligt driv och det är för det mesta väldigt välskrivet. Det märks på vissa sätt att det rör sig om en debut, kanske mest för att man verkligen vill pressa in så mycket som möjligt i mixen. Och mycket av det funkar. Men jag vet själv hur svårt det kan vara med klassikern “kill your darlings”. Språket är återigen rikt och rappt, inte minst dialogen, men en mer pedantisk korrekturläsare eller redaktör hade kanske kunnat plocka bort vissa upprepningar och annat smått.
Jag gillar verkligen hur oförutsägbart det hela är – som läsare (lyssnare) har jag sällan någon aning om vad som komma skall och det är friskt och härligt. Karaktärerna är intressanta, inte minst den riktiga psykopaten – som bitvis får Silfverbielke att likna en körgosse, även om likheterna är många. Visst agerande från somliga karaktärer kan emellanåt kännas lite ologiskt, men det kan jag låta passera. Jag tänker inte avslöja mer om handlingen än vad som framgår i baksidestexten, men jag kan säga att vi får en rejält utstuderad bakgrundshistoria till antagonisten i titeln. En intressant sådan och även här visar Blom på sin fantasifullhet och förmåga till det oväntade, även om det bitvis kan upplevas lite rörigt med svängarna mellan perspektiv och skeenden i olika tidsåldrar.
Det här är ingen berättelse för den kräsmagade. Jag har fått en hel del kommentarer kring det grafiska innehållet i “Gourmand” (som egentligen är väldigt snäll, med tanke på att det mesta våldet inte beskrivs detaljerat). “Psykopaten hatar oss alla” är däremot en väldigt makaber berättelse – både sett till grafiska detaljer och antagonistens minst sagt mörka tankar om så gott som allt och alla i hans omgivning. Blir det lite väl utstuderat? För vissa – garanterat. Och det är en balansgång mellan chock value och kontext, men jag ska inte säga något – Jag har själv fläskat på med mycket våld och äckel förr (och lär göra igen). En balansgång, helt klart.
Intrigen är i slutändan kanske ganska långsökt, men det gör mig faktiskt ingenting. Jag gillar hur Blom tar ut svängarna och överraskar. Nu blev jag långdragen igen, men jag tror mig ha fått fram ungefär det jag vill. Det finns både ris och ros här men sammantaget gillar jag det här. Och jag ser fram emot att få ta del av vad Filip Blom kan tänkas bjuda på härnäst.