Mer än bara Tunnelbanenettan, av Jeanette Höglund
Jag har inte sett realityserien Tunnelbanan och hade ingen koll på “Tunnelbanenettan”, så detta blev intressant lyssning.
Om boken
“Trots en rad traumatiska händelser under uppväxten reste sig Jeanette Höglund stark. I sökandet efter mening har hon varit dörrvakt, jobbat på lyxkryssare och deltagit i en dokusåpa. Men det var efter ett oväntat möte i tunnelbanan som hon fann sitt kall i livet: att hjälpa äldre hemlösa.”
All heder åt Lundqvist
Anja Lundqvist står för inläsning. Hon är i min mening en av våra absolut duktigaste skådespelare och har, på senare tid, även visat sig vara en suverän inläsare. Det här är inget undantag.
Mer än bara T-bane-Nettan, ja
För en som inte har kollat på Tunnelbanan och inte har någon koll på Nettan bakom namnet sedan innan kanske titeln ter sig rätt ointressant. Jag är dock glad att jag trotsar mina fördomar baserade på okunskap och ger den en chans. För det är verkligen “mer än bara”.
Jag har läst en del tråkiga kommentarer om boken på exempelvis ljudboksgrupperna där man menar på att boken mest är till för att låta huvudpersonen framhäva sig själv och sin suveränitet. Då tror jag att man missuppfattar och misstolkar väldigt mycket, men så är det vida känt att somliga har otur när de tänker. Emellanåt. Jag upplever det varken som en “förhöjningsberättelse” eller nån slags offerkofta. Visst är det en personlig berättelse som kanske kommer bäst till sin rätt om man känner till och uppskattar personen bakom. Jag som återigen inte hade koll på Jeanette innan uppskattar den. Det är en berättelse om att våga vara sig själv, gå sin egen väg (jag vet, jag måste sluta stapla klyschor men här kom dom nära till hands), men det är också en berättelse om livets mörkare sidor. Jeanette berättar om en barndom med diverse mörkare inslag av en sorts övergrepp som vi vet att väldigt många kvinnor (och män i inte lika stor utsträckning) dessvärre delar.
Det återspeglas under hela livet och har således satt sina djupa spår. Jag gillar medmänniskan Jeanette och hur arbetet främst som ordningsvakt i tunnelbanan beskrivs. Jag älskar beskrivningen av tunnelbanenätverket som en egen värld under jord, med alla de ofta tragiska berättelser som följer med den. Engagemanget kring ekonomiskt utsatta pensionärer får såklart igång mig på alla cylindrar, för är det något som kan få blodet att koka och känslor att svämma över så är det hur de äldre i vårt samhälle negligeras. Och det är ju det här som fascinerar med Jeanettes biografi – Mitt i avsaknad av den egna fungerande kärleksrelationen, svek från psykopater som livnär sig på att suga blodet ur en och annat så består så gott som hela Jeanettes livsglöd i att se människor. Att finnas där och hjälpa behövande. Det är vackert – och kan bitvis få en själv att känna sig väl lat och ego. Det är en sak att skriva om och lovorda andra som gör gott – något helt annat att resa sig ur sin egen nöjdhet och medelmåttighet för att göra detsamma.
Och där har vi bokens bultande hjärta. Ja, det finns några passager som kan kännas lite tjatiga, det finns en del upprepningar som redaktören borde cuttat bort, men det stör inte helheten. Om fler människor på klotet agerade som Tunnelbanenetten så vore världen en vackrare plats.
Tror för övrigt att jag kommit på titeln till min egen biografi: Mer än bara Pancake-Pettan.
Mer än bara Tunnelbanenetten landar på 4 av 5 tunnelbanepancakes.