Benny älskar baklava, av Mikael Jisander
Här kommer debutromanen med en av världens enklaste, härligaste titlar. Och vem fan älskar inte baklava?
Om boken
“Benny begär inte mycket av livet. Bara att det är ordning och reda i rörmokeriet, att Liverpool vinner sina matcher och att ölen på puben är skummande kall. Dagarna går sin gilla gång och bjuder sällan på några större överraskningar. Inte förrän det övergivna grannhuset plötsligt får nya invånare.
Farah och hennes familj är flyktingar från Syrien och nyinflyttade i den lilla orten Klippan, något som vänder upp och ner på allt invant. Lugnet på gatan byts mot högljudda diskussioner och oskottade trottoarer. Benny är skeptisk. Polarna ännu mer. Och när en serie stölder och våldsbrott samtidigt blossar upp är spekulationerna i full gång.
Trots motsättningarna dras Benny motvilligt till Farah. Hon är mörk och spännande, men också irriterande. Varmhjärtad och omtänksam, men också en besserwisser. Och så bakar hon gudomligt goda kakor. Problemen i byn eskalerar, drevet går, och Benny får erfara vad rädslan för det okända kan göra med människor. När situationen ställs på sin spets och Benny tvingas till ett livsavgörande val krävs det mer mod än han någonsin lyckats uppbåda.”
Älskar Fredde baklava?
Jag vet att han är glupsk när det kommer till mazariner, men om herr Granberg älskar baklava har jag inte frågat. Något som dock står klart är att jag, i vanlig ordning, älskar hans inläsning. Den är verkligen spot on.
Benny the motsträver
Väldigt tidigt står det klart att Benny är en karaktär jag kommer att trivas bra med att lära känna. Jag gillar såna där halvgriniga, motsträviga och ganska korkade karaktärer. Han är lite Ove – och extremt lik min egen Conny Erixon, pritatdetektiv. Faktum är att de bitvis känns så lika (mobiltelefonhatet!) att de skulle kunna vara tvillingar.
Det här är en ganska klassisk feelgood-berättelse, man känner igen ingredienserna väl. Men det gör ingenting, för det är snyggt iscensatt, humorn är bitvis uppe på toppnivåer och det är väldigt trevligt att följa med på resan. Det finns allvarligare teman och stunder som visar på en fin taktkänsla och möjligheten att leka lite med våra känslor. Temat kring utanförskap och att försöka komma in i ett mindre samhälle som utböling – eller invandrare – är genomtänkt och slagkraftigt.
Det flyter på riktigt bra och återigen – Jag trivs i Bennys sällskap. Jag trivs även med de andra karaktärerna. Även om många karaktärer är så där “småstadsdumma” och det luktar lite lätt buskiks över Bennys kompisgäng så känns det fortfarande som att alla är karaktärer vi skulle kunna träffa på. I en småstad. Ja. Jag gillar Benny och hans gäng nästan lika mycket som jag gillar baklava.