El Choco, av Markus Lutteman
El Choco är Luttemans debut, släppt 2007, där vi får följa en misslyckad knarksmugglares liv bakom lås och bom i Bolivia.
Om boken
“27 årige Jonas Andersson från Kungälv hade i ett desperat försök att bli av med sina skulder erbjudit sig att göra en affärsresa till Bolivia. Han åkte fast på flygplatsen med nästan tre kilo kokain i väskorna och hamnade på det ökända fängelset El penal de San Pedro, 3 600 meter över havet i Bolivias huvudstad La Paz. El Choco är den fascinerande berättelsen om en svensk mans kamp för överlevnad i en galen och främmande miljö, om kärlek mot alla odds, och om ett land i uppror. Hundratusentals människor drabbade gång på gång samman i våldsamma strider med militär och polis, två presidenter vräktes ur sina stolar och till slut var den första indianen i Sydamerikas moderna historia på väg att nå den högsta makten.”
Inläsare John Doe
Jag har inte läst på i förväg om vem som stod för inläsning. Jag sitter därför bokens inledande timmar och dividerar med mig själv.
“Kan det vara han den där Mathias-what’s-his-name som läste in en del förut men inte så ofta längre? Nej.”
“Kan det vara en tidig Niklas Engdahl?”
Men jag får ju på fingrarna. För det är Markus Lutteman, författaren själv, som står för inläsningen. Och han gör det så jävla bra!
El Choco the shocker
El Choco är en oerhört fascinerande berättelse om ett intressant livsöde. Jag gillar biografier, men än mer gillar jag fängelseskildringar – främst på film. Och det här är en suverän sådan, som skulle kunna bli en riktigt jäkla bra film (troligen med någon Skarsgård i huvudrollen, eller en yngre kopia av Jens Hultén?), för det är något med den här berättelsen. Det är så svårt att ta in hur det fungerar (och inte fungerar) på ett sånt här fängelse. Å ena sidan har fångarna bitvis en oerhörd frihet. De lever någonstans slumliv fast inlåsta i ett eget litet samhälle. Samtidigt är det fyllt av brutalitet och skoningslöst våld. Och det låter bitvis nästan som fiktion för att vissa livsöden är så over-the-top. Känslan jag slås av när jag lyssnar på El Choco är samtidigt:
You can’t make that shit up!
Jag är verkligen fast från början till slut. Det är välskrivet och så oerhört fascinerande – nästintill trollbindande. VI följer svenska Jonas, som för att uttrycka det lätt haft lite otur när han tänkt i unga år och därför får tillbringa tid på fängelset i Bolivia. Boken är ganska lång (utan att kännas lång) och har ett nästan lite episkt scope som får det att kännas som att Jonas sitter fängslad längre än han faktiskt gör.
Det är mer intressant än gripande. Är det någon man känner medkänsla för, och som verkligen är stark, så är det Daisy, Jonas stora kärlek. Bilden man får av fångarna – psykopater, styckmördare, you name it – är oerhört fascinerande. Inte minst det lite absurda i att tillbringa sina dagar och i vissa fall bli vän med människor som utfört hemska dåd. Och vissa av dessa våldsverkare som beskrivs får en att tappa hakan – återigen – you can’t make that shit up. Som snubben vars familj kunde kidnappa och ha ihjäl folk bara för att få tag på deras mobiltelefoner, även om det var sketna sådana, knappt värda pengar.
Kort och gott. Den här boken är både hemsk, underhållande och hemskt intressant. Det kan vara en av de mest fascinerande biografier jag lyssnat på.