Eira Martell – Flickan av mörkret, av Kristina Dowling
Dowlings debutroman är nominerad i Storytel Awards kategori Ungdom, inte illa!
Om boken
“Som barn upptäcker Eira att hon kan se spöken och farmor Fredrika är den som ledsagar henne genom skuggorna. Men när farmor försvinner mitt framför ögonen på Eira vid en gammal, hednisk stencirkel och aldrig återvänder, bestämmer hon sig för att stänga dörren till det ockulta.
I tio år lyckas hon lägga det bakom sig och leva ett helt normalt liv, men ett par dagar före hennes tjugoårsdag börjar märkliga saker hända. Farmors gamla berlock dyker upp i posten utan avsändare och under firandet av hennes födelsedag inser Eira att hennes synska förmågor har återvänt.
Samtidigt ger sig en bok, som inte har öppnats sedan 1600-talets häxprocesser, plötsligt till känna. Legenden säger att den endast kan öppnas av en flicka av mörkret. Vem är hon? Långt ner i kryptorna på en medeltida borg i Rumänien får en ung man svaret på detta. Och något som legat tyst och stilla i sekler sätts omedelbart i rullning.”
Dowlingsk inläsning
Dowling läser in sin egen debut, och hur funkar det? Författarinläsningar kan ju vara sköra saker. Nu är Dowling allt annat än oerfaren som inläsare även om det här är första gången jag lyssnar till henne, och vet ni vad? Hon gör det så jäkla bra. Riktigt bra inlevelse och tonläge rakt igenom. Ljudet är, som händer då och då att jag klagar på i recensioner, något lågt, men det funkar bra ändå. En inläsning som förstärker innehållet, tummen upp!
Legender och hemsökta prästgårdar
Dowling visar snabbt att hon är en duktig författare. Språket är nyanserat och snyggt, karaktärerna kommer fram på ett bra sätt. Jag vet ju redan innan jag sätter igång lyssningen att jag inte är den direkta målgruppen, men hade jag varit en sån där young adult hade jag slukat detta och fullkomligt älskat det.
Med det sagt funkar det ju såklart i vuxen ålder även om min smak är en annan. Det är fantasifullt, rappt och underhållande. Borgvattnet har vi fått besöka förut i exempelvis Tobias Söderlunds Spökkamera-serie. Jag själv har också övernattat där i verkliga livet – och med övernatta kan förtydligas att jag låg vaken ända tills solen gick upp – Det är en tacksam plats för berättelser av den här sorten.
Återigen: Jag ser potentialen här och hade älskat det som yngre – och även i mitt nuvarande lillgamla skede kan jag uppskatta det. Jag förstår att denna nominerats i Storytel Awards. Det ska bli spännande att följa Dowlings författarkarriär – och jag hoppas någon gång i framtiden få lyssna på något ämnat för en ännu vuxnare publik!