Elddopet, av Jesper och Patrick Ersgård
Maskhålsveteranen Jesper teamar upp med brorsan Patrick “Breväraren” Ersgård för en ny spänningsserie.
Om boken
“En författare på ett spionuppdrag möter en ökänd vapenhandlare. Vad kan gå fel? Precis allt! Författaren Sam Miltons debutroman blev en världssuccé, men efter en personlig tragedi har han blivit vilsen och osäker på vart hans liv är på väg. När en hemlig avdelning inom svensk underrättelsetjänst helt oväntat vill att han ska hjälpa till med ett uppdrag i Grekland, tackar han ja i hopp om att skaka om sitt liv och få en ny start. Uppdraget verkar lätt och ofarligt – inleda en kontakt med en ökänd vapenhandlare som älskar Miltons debutroman, bygga upp ett förtroende och sedan lämna över till en professionell agent. Men Sam Milton anade inte vad han tackade ja till. Han måste använda all sin kreativitet som författare för att överleva i en värld som ligger långt från hans romantiska bild av spionlivet. Han upptäcker snart att alla vill komma åt och döda en och samma person — Sam Milton. Elddopet är en rafflande actionthriller med mycket humor, många bottnar och tvära kast. Huvudpersonen Sam Milton är en osannolik hjälte och en högst motvillig agent.”
Undercover-Granberg
Granberg behöver ingen närmre introduktion och jag borde ha ett kortkommando för att prisa hans inläsningar. Han gör Elddopet med bravur. Såklart.
Full frys med Patrick och Jesper
Jag har ju alltid löjligt höga förväntningar när Jesper Ersgård producerat något nytt. 1986 tillhör mina all-time-favoriter när det kommer till lyssning. Nu har han allstå slagit sig ihop med brorsan Patrick, som tidigare mest skrivit filmmanus och agerat brevbärare i Ersgårdarnas klassiska skräckfilm Besökarna, som för övrigt fortfarande är den bästa, och kanske enda på allvar läskiga film som producerats i vårt land (om vi inte räknar med Göta kanal 2 – Kanalkampen, som är läskig av helt andra anledningar). Resultatet?
Precis som jag väntat och hoppats: Full fart framåt. Det är välskrivet, drivet är på topp rakt igenom och det finns inte en tråkig sekund. Det påminner litegrann om Sky & Fall-serien minus övernaturligheter, vilket jag gillar. Nog har vi fått vår fair share av motvilliga undercoveragenter förut, kanske främst i film, men det är ett tema jag älskar. Något annat jag fortsatt älskar är Ersgårds ständigt återkommande filmreferenser som får mig, i egenskap av film- och seriemissbrukare, att njuta i fulla drag.
Sam Milton är en trevlig karaktär att följa i hans klumpiga James Bond-light-äventyr. Övriga karaktärer kanske inte sticker ut direkt, men det gör absolut ingenting. Samspelet med den ökända vapenhandlaren och tillika Miltons nemesis är kul och välkomponerat. Miljöerna är trevliga – Jag konstaterar att jag inte besökt Grekland överdrivet ofta vare sig i litteratur eller film. Säkerligen har Bond kört motorcykel över nåt skrangligt grekiskt tak men annars minns jag inte att jag sett Grekland sedan någon utsatte mig för tortyren att genomlida första Mamma Mia!-filmen. Jag som är både författare, vinälskare och undercoveragent (oops!) har mycket trevligt i Ersgård-brödernas nya serie.
Det enda jag egentligen kan klanka ned på, för det måste jag ju få göra, är att den där ordleken “hot gates” bitvis tjatas om i vart och vartannat stycke. Det fyller sin funktion och är ett smart litet ordpussel, men det nämns så pass ofta att jag börjar nynna på Tom Jones “Sex bomb” med orden utbytta mot “Hot gates”. Då har det gått långt.