Släpp mig fri, av Stina Flodén
Flodén följer upp sin suveräna debut Nu dör vi med en fortsättning.
Om boken
“Camilla och barnen lever under ständigt hot efter att maken Mikael mördats. Mannen som kidnappade dottern Hedda är fortfarande på fri fot, och Camilla och Hedda är de enda vittnena. En kväll knackar Camillas förflutna på dörren till familjens nya hem på skyddad ort. Maj-Lis, numera utredare för polisen i Falun, behöver hennes hjälp. I sitt arbete har hon kommit över en gammal video med en okänd flicka som filmats på platsen där Hedda hölls fången. Hon är nu fast besluten att ta reda på vem flickan är och var hon finns innan det är för sent. Camilla kan inte riskera att förlora Hedda igen, men för att bli fri från sitt förflutna kan hon inte längre leva ett liv på flykt. Genom att hjälpa polisen kan hon sätta stopp för mannen som hotar dem. Hon måste bli den som jagar.”
Leining håller oss fast
Gunilla Leining ger liv åt boken och gör det som vanligt fenomenalt.
Släpp dem fria, men lås in Flodén i sin skrivarlya
Jag blev ju oerhört förtjust i debuten, som kammade hem fullpott. Jag vill minnas att Stina skrivit och slitit med det manuset i uppemot sju år innan den blev antagen – Jag må vara envis, men där får nog även jag anses nedputtad från prispallen. Hur som helst så visade det sig värt allt slit, för debuten var helt suverän. I uppföljaren slängs vi rakt in i hetluften som är Camillas liv. Det som börjar är en hisnande, spännande och obehaglig kamp mot såväl sig själv och gnagande samveten som en pedofilring.
Tempot är högt, det är minst lika välskrivet som sist och Flodén är förbaskat duktig på att gestalta sina karaktärer.
Jag tycker inte nödvändigtvis att det når upp till precis samma nivå som första boken, men det är inte långt ifrån. Och jag vet inte riktigt varför, bör tilläggas. Oavsett så är detta förbaskat bra och Stina Flodén kommer att fortsätta växa och bjuda oss på ännu mer hiskeliga och hisnande välskrivna spänningsromaner.