Inte alla män, av Veronica Palm
Veronica är en ny bekantskap. Jag har hört mycket gott om hennes böcker, så det är med spänning jag drar igång den här boken!
Om boken
“Emilia Berg brottas med varannan vecka-livet på hemmaplan och storpolitiken i Riksdagen. Livspusslet blir inte enklare när hon av en slump upptäcker att hennes barndomsvän Josefine blir misshandlad av sin beundrade make.
Kan hon hjälpa någon som inte vill bli hjälpt? Och om hon inte gör något, vad är hon då för människa? Är alla fina ord i plenisalen bara en fasad? Det eskalerande våldet, rädslan och Josefines försök att ta sig vidare driver utvecklingen fram till det oundvikliga.”
Lyckow lyckas
Maria Lyckow står för inläsning och jag tror faktiskt att det här är en av hennes absolut bästa prestationer. Kul!
Som ett slag i magen
Inte alla män tar upp ett tyvärr ständigt aktuellt ämne: Mäns våld mot kvinnor. Det är oerhört välskrivet och medryckande. Karaktärerna är trovärdiga, dialogen är på topp. Extra intressant är det att få inblick i politikernas liv. Hur mycket som stämmer överens med verkligheten kan jag inte utröna själv, men med vetskap om Palms politiska erfarenhet så känns allt mycket trovärdigt.
Inte minst är det en spännande miljö för den här typen av intrig, något jag inte vet med mig att jag stött på förr i litteraturen (med det inte sagt att det inte existerar).
Här finns kvinnor som slår sig fria, män som är fina och hjälpsamma och män som är såna svin att man sitter med knutna nävar och liksom hoppas att Josefine ska plocka fram en hagelbrakare och göra processen kort. Det är intressant rakt igenom och drivet är stort. Palm berättar på ett trovärdigt och snyggt, karaktärernas resor gör halva boken och det är svårt att pausa. Budskapet är kristallklart, innehållet starkt.
Jag ser verkligen fram emot att lyssna på mer av Veronica Palm.
