Fångarna, av Per E Åsberg
En bok jag varit sugen på länge. Åsberg vann Nonas manustävling som utlystes sommaren 2021, och den här debuten är slutresultatet.
Om boken
“Det är en tidig sommardag i juni. Johan och Fredrik är på väg från Stockholm till lantstället tillsammans med barndomsvännen Nono, som plötsligt hört av sig efter tjugo år. De stannar för en matpaus, men utsätts för ett rånförsök och förföljs upp i Husby, rätt in i armarna på ett av ortens kriminella gäng. Där förvandlas de snabbt till spelbrickor i ett upptrappat gängkrig mellan rivaliserande kriminella nätverk och polisen, en konflikt som förändrar maktbalansen i hela norra Stockholm och snart delar barndomsvännerna i olika läger. I förvirringen och kaoset som uppstår blir det allt svårare att avgöra vem som går att lita på och vad som är värt att kämpa för i en situation där mer än ens eget liv står på spel. Vad är egentligen ett människoliv värt?”
Malmsjö gör’t igen
Ja. Malmsjö dyker ju allt som oftast upp på listan över folks favoritinläsare. Av en god anledning. Han passar perfekt till den här spänningsromanen.
Köp inte snabbmat
Den första regeln man lär sig här är att, liksom slasherfilmens regel inget dopp i grytan om du vill överleva – stanna inte för att köpa snabbmat, it won’t end well. Jag gillar verkligen hur Fångarna byggs upp. Eller vad fan. Jag gillar faktiskt det mesta med Fångarna.
Språket, karaktärerna, idérikedomen, drivet. Den är så gott som konstant spännande från start till slut. Om jag ska sammanfatta det så skulle jag vilja kalla det för en blandning av en spänningsroman signerad valfri Grimwalker och nån nervig actionfilm (jag tänker exempelvis ’71, där vi får följa en ung soldat som kommer ifrån sin grupp mitt under dödligt upplopp på Belfasts gator). Vagt beskrivet? Ja, kanske. Men här blandas action och spänning med gängkriminalitet och de bitarna, om än överdrivna, känns bitvis väldigt trovärdiga.
En sak som jag vill gnälla på, för gnälla måste jag, främst när det gäller en bok som är så jäkla bra som den här: Att en snubbe på cirka 40 höjer på ögonbrynen och inte fattar vad ord som aina, keff och gitta (tror jag det var) betyder har jag lite svårt att tro. Men som sagt. Det var mitt gnäll, carry on.
Boken klockar in på 14 timmar men känns, tack vare den konstanta nerven och snygga uppbyggnaden, betydligt kortare. Fångarna är inget annat än en suverän debut och det ska bli förbaskat trevligt att bekanta sig med Åsbergs fortsättning på serien.
Fångarna landar på 4,5 av 5 pannkakor.