Döden på slottet, av Sofia Rutbäck Eriksson
Detta är tredje boken i Rutbäcks härliga spinoff om Herkules Persson.
Om boken
“Herkules Persson har verkligen sett fram emot att få gå på museer nu när jorden-runt-kryssningen anländer till London. Men istället blir han ombokad till en vistelse på ett slott på engelska landsbygden, där sannolikheten att få en lugn stund är bekymmersamt nära noll. Efter mötet med de färgstarka slottsgästerna och de pådyvlade utomhusaktiviteterna är Herkules på vippen att rymma – men dessvärre förhindras hans flykt av ett högst olyckligt tajmat mord. Att den lokala polisens företrädare, kommissarie Brown, inte är kårens mest lysande stjärna, gör att Herkules återigen tvingas bidra med sitt logiska tänkande och sinne för ordning och reda i utredningsarbetet. Annars är chansen mikroskopisk att han hinner tillbaka till kryssningen innan den lämnar landet!”
Herkules Granberg
Återigen är det mästaren Fredde Granberg som ger röst åt Herkules äventyr och tacksam är jag över det. Perfekt balans och den där typiska Granbergska fingertoppskänslan. Suveränt.
Herkules den tredje
Den här gången lämnar Herkules kryssningen för en motvillig vistelse i slottsmiljö. Språket flyter på precis lika bra som alltid när Rutbäck är i farten. Skämten haglar och man drar på smilbanden för jämnan. Det är, som alltid, mysigt att hänga med Rutbäcks karaktärer. För det är, precis som tidigare, egentligen inte intrigen som gör att man faller för Herkules-böckerna eller Zapp-serien – Det är den underbara humorn och de färgstarka, fantastiska karaktärerna. De inte bara bär upp, utan utgör hela fundamentet.
Intrigen i sig är intressant nog, absolut, men det är fingertoppskänslan för humor och galenskap och främst Herkules Persson som gör att man blir lycklig. Den småtjurige men godhjärtade bokstavskombinationsgubben lyckas alltid snubbla över nya fall och mer eller mindre galna bikaraktärer trots att han egentligen helst av allt vill ha lugn och ro. Återigen njuter jag stort av hans statistikhjärna och kan, på vissa sätt, känna igen mig lite i honom. Rutbäcks böcker är ständiga lyckopiller, så har du en motig dag, vecka, månad – eller liv – kan jag varmt rekommendera valfri av de överjävligt imponerande många böcker hon (och klonerna) lyckats producera. Hon klämmer fram en ny bok lika ofta som en annan käkar mazarin och lyckas hålla jämn och väldigt hög nivå!