Recension: Splitter

Splitter, av Johan Brännström

Brännström är tillbaka med fjärde boken i serien om Mikaela Sköld. Lilla julafton, med andra ord.

Om boken

“En kort dit efter massmorden i Solberga (“Ingen ska skonas”) har polisen avkrypterat en app som kriminella använder för att kommunicera. I det omfattande materialet gör Stefan Jelinek, Mikaelas vän och kollega, en oväntad upptäckt.

I chattarna framträder vad som ser ut att vara planeringen av ett terrordåd där man ska slå till “mot hjärtat av Mediasverige”. Jelinek misstänker att målet är Nyhetsbyrån och att ett av kodnamnen i chattarna är en anställd. Han övertalar Mikaela att delta i en operation där hon låtsas säga upp sig från polisen för att återvända som journalist. Under täckmantel måste hon ta reda på identiteten på den medhjälpare terroristerna har på insidan.

Mikaela tvingas därmed spela dubbelspel, inte bara mot Kim, Mikaelas före detta sambo, utan också mot sin dotter Vanja.”

 

Tabu, eller?

Inför fjärde boken bryter man vad som av vissa kan ses som ett tabu: Man byter inläsare mitt i serien. Det till följd av Leinings fullspäckade schema. Tack och lov har man den goda smaken att byta till Sofia Berntson, som i min värld (hej, opartiskhet!) är precis lika duktig. Jag tycker dessutom att deras röster och sätt att läsa in påminner en del om varandra, så för min del gör det absolut nada.

 

En Sköld mot svåra situationer

Det här är som sagt fjärde gången vi får följa med Mikaela Sköld på äventyr. Personligen tycker jag fortfarande att första boken Feber står sig något starkare än de del två och tre. Uppföljarna är lika välskrivna men intrigen i första tilltalar ett snäpp mer. Hur står sig då del fyra?

Låt mig avslöja det: Splitter är Johan Brännströms hittills bästa. Den är precis lika välskriven som tidigare delar. Mikaela och övriga karaktärer från tidigare böcker utvecklas på ett intressant och trovärdigt sätt. Pulsen är betydligt högre än tidigare och intrigen är både smart, obehaglig och gör det enormt svårt att pausa (fått köra omvägar hem flera gånger, tack för det, herr Brännström!).

Författaren lyckas fånga in mig väldigt tidigt för att sedan hålla ett fast grepp om spänningsnerven. Den nerven får även vår inläsare ta kredd för. Man lyckas även kapa bort alla former av transportsträckor. Det finns faktiskt inte en passage i den här boken som jag upplever onödigt lång eller långsam. Allt känns genomtänkt och välslipat som en dyr jävla blodsdiamant. Brännström var en suveränt duktig författare redan med sin imponerande debut, men här visar han verkligen prov på hur han utvecklats genom bokserien.

Det ska bli oerhört spännande att se vad han har att bjuda på härnäst, när vi får träffa Sköld igen om sådär ett år.

 

Splitter landar på 4,5 av 5 välförtjänta pannkakor

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *