Vargblod, av Chris Berg
Chris bjöd på snygg spänning med Draksådd. Nu är han tillbaka med första delen i en ny serie.
Om boken
“När den lite udda och ensamma läkarstudenten Fridas patient attackeras av män i svarta motorcykelställ tvingas hon agera och gläntar på dörren till värld vid sidan av samhället. Patienten, en äldre kvinna vid namn Luna, leder den hemliga organisationen Varghundarna. De är män och kvinnor som lever sina liv i skuggorna och är beredda att offra allt för att skydda den breda allmänhetens trygga tillvaro från ondskan.
Deras främsta fiende, organisationen Vargarna har rekryterat en man kallad Ingenjören. I deras klor hotar hans nya vapenteknologi att rubba maktbalansen och skapa en ny, osäker framtid. Luna och hennes Varghundar är de enda som står i deras väg.”
Leining
Gunilla Leining gör i vanlig ordning ett oklanderligt jobb som inläsare!
Annorlunda spänning
Jag gillade Bergs Draksådd. Den var snyggt uppdiktad och spännande. Därför är förväntningarna ganska stora när jag ger mig in i Vargblod, första delen i hans nya serie.
En sak går att konstatera direkt – och rakt igenom – Chris Berg är en duktig författare. Han skriver riktigt bra. Främst tycker jag om det filmiska sättet att måla upp actionsekvenserna. Faktum är att hela Vargblod känns väldigt mycket som en action-scifi man skulle kunna se på Prime eller dylikt. Det är full fart mest hela tiden. Jag gillar världsbygget och berättelsen känns ganska fräsch och annorlunda, men det är ändå något som skaver ganska tidigt. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför, men av någon anledning kommer jag aldrig riktigt in i handlingen. Jag fastnar inte heller för karaktärerna. Åtminstone inte till en början. De växer på en med tiden, ett par av dem i synnerhet. Och just på den fronten gillar jag slutet av boken bäst, för där breds det på med inte bara spänning och våldsamma skildringar utan även en hel del känslor.
Men vägen dit är lång. Berg är, som jag redan skrivit, en mycket duktig författare. Möjligen är det så att kommande delar, nu när jag introducerats för världen och karaktärerna, kommer att tilltala mer. Vargblod innehåller många fina ingredienser som borde kunna leda till en riktigt lyckad kaka (jävla mat- och bakreferenser, Peter, sluta med det!) men ändå känner jag mig märkligt distanserad till slutprodukten utan att riktigt veta varför.
Det är helt enkelt något som saknas i mixen för att jag verkligen ska fastna. Kanske blir det för mycket hopkok av allt möjligt, lite spretigt. Jag vet inte. Oavsett så ska det bli kul att se vad som bjuds i del två.
Och får jag räcka upp handen och önska något så hade jag gärna sett en fortsättning på Draksådd.