Skit på dej: en rövarhistoria, av Clark Olofsson och Leffe Grimwalker
Förra året fick vi en både snygg, rolig och bitvis jobbigt fjantig Netflix-serie med en suverän Skarsgård i huvudrollen. Här följer ännu en rövarhistoria som berättats för Leffe Grimwalker.
Om boken
“»Alla tror att dom vet vem jag är. Särskilt efter tv-serien om mig. För den fick jag bra pröjs, men det var ljug alltihop. Det bjuder jag gärna på, jag är ju trots allt i underhållningsbranschen och hela mitt liv har varit en enda lång dokusåpa med andra berättare. Men nu ska du äntligen få veta vad som egentligen hände.«
Skit på dej är Clark Olofssons egen berättelse om dom mest dramatiska åren i hans liv. Men vänta dig inget ältande av barndomen eller annat gnäll. Det blir fullt jävla ös istället: bankrån, dramatiska flykter och en och annan kärlekshistoria.”
Tick tack, din jävel
Det är Oscar Skagerberg, som läst in bland annat Grimwalkers Originals-serie Tick Tack, som lånar ut rösten till Olofssons rövarhistorier. Mycket bra val. Han är bra på att låta sådär kaxig och självsäker som vår huvudperson är.
Charmig, kriminell eller kriminellt charmig?
Eller ja. Jag vet inte om jag själv skulle kalla honom för charmig, men Clark har ju lyckats charma till sig x antal kvinnor (åtminstone enligt honom själv) och blivit gullad med och fått kändisstatus, så nog funkar det!
Självsäker, kaxig … narcissist ut i fingerspetsarna kanske. Jag har lite svårt för glorifierandet av en människa som valt att leva merparten av sitt liv som kriminell, men samtidigt går det ju inte att blåneka till att karlns berättelse är oerhört fascinerande. Om det sen är så som han själv säger vad gäller motviljan att skada andra människor så är väl det fint.
Clark är sig själv, helt enkelt. Möjligen lite mer än många andra tenderar att vara sig själva. Och det är ju ett bra betyg till ett liv väl levt, för allt i berättelsen tyder på att han är nöjd med de många timmar han tillbringat såväl i frihet som inlåst.
Clark framställer sig genomgående i väldigt positiv dager och det gör det hela än mer underhållande. Det är även skrivet på ett sådär Grimwalkerskt sätt med full fart – att det skulle funka lika bra i spänningsgenren som i en biografi är ju jäkligt kul. För det är en sak jag kan säga: Skit på dej är en oerhört underhållande skröna att lyssna till. Måhända tar den slut lite abrupt och det är ju ingen djupdykning i mänskligt psyke, men jäkligt kul har man ändå. Och detta med rövarhistoria, då, hur känns det? För faktum är ju att, likt Netflix-serien, så vet vi egentligen inte mycket om hur stora delar av Clarks berättelse som är sanningsenlig och vad som är uppdiktat. Överraskande nog tycker jag att det är lite befriande. Jag dras liksom med i berättandet och tänker typ att “Ja, if you say so” och skiter uppriktigt sagt i om det vi får berättat är tio eller nittio procent verkligt.
Det blir nästan lite mer eggande för varje gång jag kommer på mig själv med att tänka att “det där är nog skitsnack, men kör på, det är jävligt kul ändå”.
Det här är helt enkelt en bok som är jäkligt rolig att lyssna på och vet ni vad? Ni som mot all förmodan inte håller med mig: Skit på er.
Fotnot: Likt Grimwalkers Memoria mori så finns det även här en snubbe vars haka går att kapa livsmedel med (eller jag tror att det var en haka och mer specifikt vill jag minnas att den kunde skära till kött, eller har jag hallucinerat det här?).