Zoopojken, av Peter Hammarbäck
Den här boken har dykt upp i mitt flöde åtskilliga gånger och min namne satt väl med i Nyhetsmorgon veckan innan eller efter att jag själv satt där. Det här är en bok jag verkligen sett fram emot att lyssna på!
Om boken
“Zoopojken är en tänkvärd och underhållande roman om frihet och fångenskap, djur och kärlek – och vilken skillnad en människa kan göra när hon verkligen bestämmer sig.
Adam Vieri är en desillusionerad ung man som jobbar på en djurpark i Stockholm. Hans kärlek till djuren är stark, men han tvivlar på det etiska i att hålla dem instängda. När den nya chefen Camilla berättar att de ska ersätta tråkiga, nordiska djur med spännande, nya arter för att locka fler besökare växer sig hans farhågor allt större. Glädjestrålande avslöjar hon att lejon, gorillor och elefanter ska inhandlas av en konkursdrabbad cirkus. Men både Adam och djurens tidigare skötare Natalie är tveksamma till att parken verkligen är rätt plats för de nya djuren. Deras vänskap utvecklas till kärlek och tillsammans kommer de på en vansinnig plan för att rädda djuren från cirkusen och föra dem till friheten i Kenya.”
Åkerblom i rollen som Zoopojken
En av mina personliga favoriter, Viktor Åkerblom, läser in Zoopojken. Han gör det som vanligt suveränt. Han är träffsäker och har en stämma som är förbaskat härlig att lyssna till. Det finns något skört och ibland lite melankoliskt i rösten men han switchar lätt om för de humoristiska delarna.
En överraskning
En sak som slår mig med Zoopojken är att den hamnar lite i samma fack som Edda Headshot – Det är väldigt mycket feelgood och samtidigt väldigt mycket roman. Det är underhållande och humoristiskt men svärtan och sorgen glimmar till. Om jag gjort mig skyldig till världens första gamingfeelgood – är detta världens första djurparksfeelgood?
Kanske är det. Sticker ut från mängden gör den hur som helst. På det allra bästa av sätt. Det finns mycket att älska. Språket flyter på som en väloljad motor (eller för oss med elbil – ett fulladdat, välfungerande batteripack).
Karaktärerna är lätta att ta till sig. Adam, hans galna entreprenörsvän David, Natalie och alla andra som befolkar Hammarbäcks debut – Alla för med sig något att gilla. Och mycket värme blir det. Man känner med Adam och Natalie, man känner med djuren.
Det är både intressant, roligt och spännande – inte minst inblicken i arbetet på djurparken. Jag hade av någon anledning trott att en något större del av boken skulle handla om själva räddningen och tiden efter än det faktiskt gör. Ta det inte som något negativt, det var bara en förväntning jag haft, utan att riktigt veta varför. Men, som ordspråket heter: It’s the journey, not the destination. (Rec anm. The jorueny, not the destination är även namnet på ett fantastiskt stycke komponerat av min husgud Max Richter. Passar mycket bra vid valfritt skrivpass).
Sammanfattningsvis så är Zoopojken en oerhört fin debut som bitvis gör mig lite avundsjuk.