Skipar min egen rättvisa, av Julius Hjort & Olof Jung
En debuterande duo, så spännande! Den här boken släpptes i våras och har redan hunnit få väldigt många betyg – och snittet ligger väldigt högt – inte konstigt att man blir nyfiken!
Om boken
“När Maria utsätts för den värsta form av övergrepp en kvinna kan råka ut för, vänds hennes tillvaro fullständigt upp och ner. Vid sidan av ångest och smärta, blir även relationen till hennes nyblivne sambo lidande. Sambon, som inte upplever att den svenska polisen gör tillräckligt, bestämmer sig till slut för att ta lagen i egna händer.
“Skipar min egen rättvisa” är en högaktuell kriminalthriller som utspelar sig i Stockholm under det sena 2010-talet, med tillbakablickar mot tidigare decennier. Perspektivet växlar mellan det utsatta unga paret och polisinspektör Peter Johansson som på 80-talet ingår i en ökänd polisenhet.”
Granberg, denna gigant
Jag börjar låta tjatig och återigen är jag allt annat än opartisk, men Granberg är en av våra främsta inläsare och är som klippt och skuren för den här boken.
En välkänd men annorlunda berättelse
Vilken debut, vill jag börja med att skriva.
Det finns ett par saker som slår mig tidigt under lyssningen:
Språket är väldigt moget och målande. Det kan pendla mellan lite formellt och högtravande och ibland kanske man tar ut svängarna och strösslar ord lite mer än berättelsen kräver, men jag gillar det. Det är nyanserat, ibland lite oväntat och fyllt av återkommande, underhållande uttryck.
Tempot. Tempot! Vi är ganska vana vid att det (inte nödvändigt ordagrant) exploderar redan i första kapitlet för att läsaren eller lyssnaren ska dras direkt in i berättelsen. Jag gillar det greppet och förstår anledningen samtidigt som det bitvis talar för människans växande otålighet – Har internetsidan inte laddat på 0,000015 sekunder så börjar du sucka – Och du känner igen dig i det här, ljug inte! Hjort och Jung inleder första delen i sin berättelse – för detta ska bli en trilogi – med relativt lugnt tempo. Lite på samma sätt som första filmen i en serie eller väl första avsnitten av en lugnare tv-serie får vi en hel del backstory, både från nutid och åttiotalet, uppmålad. Vi introduceras för karaktärerna och får ta del av deras bakgrund på ett sätt som kanske för vissa och för den övergripande intrigen skulle kunna tyckas långdragen och onödig, men jag märker tidigt att det finns en anledning, att man bygger upp allt detta för kommande delar. Och med det sagt hoppas jag att man knyter ihop såna saker så att det verkligen får bärighet för sammanflätningen.
En sak jag även vill påtala här är en sak som gör sig klart bättre i en fysisk bok än i ljud är tidshopp. Det kan lätt leda till förvirring. I fallet Skipar min egen rättvisa tycker jag dock att författarna förvaltar tidshoppen utan att det leder till trubbel. Det kan också handla om att man inte bombarderar intrigen med horder av karaktärer att hålla koll på.
Och när jag skriver långdraget och onödigt så menar jag inte riktigt på sättet Guillou skulle kunna vandra iväg och berätta om bakgrunden till just den där strömställaren som huvudkaraktären trycker på för att tända lyset och hur plasthöljet tillverkades i en fabrik i utkanten av Gdansk som ägts av samma familj i tre generationer där drivkraften är mer än bara monetär profitering och delägarskapet är 45 respektive 55 procent delat mellan far och son som ligger i en fejd om företagets riktning när framtiden knackar på dörren.
Jag är av naturen också lite otålig, men duon lyckas hålla mig kvar utan problem tack vare språket och sättet att måla upp allt. Åttiotalsskildringarna är snygga och tillför sitt (jag vill säga nostalgi, jag var trots allt 2,5 när åttiotalet tog slut, jag minns det väl).
Jag tycker om dialogen som känns trovärdig och intrigens snygga, filmiska uppbyggnad. Det finns en passage framåt slutskedet där Sam lyckas lura fram vissa sanningar ur en äcklig karaktär på ett lite väl enkelt sätt, men det är petitesser. Ska det gnällas, och det ska det väl i viss mån, så kan jag tycka att främst en av sexscenerna är onödigt spekulativ. Det stör mig egentligen inte, men det känns som något en duktig redaktör hade velat vässa till, främst för att detaljerna i sig egentligen inte tillför något. Samtidigt kan jag tycka att det är lite kul att man vågar ta ut svängarna.
Det finns även vissa andra saker som får detta att sticka ut från den där rätt uttjatade deckarformeln och det är karaktärernas komplexitet, drivkrafter och åsikter. Jag gillar exempelvis att det skär sig mellan Maria och Sam till följd av politiska åsikter. Det är diskussioner som är oerhört vanliga i vårt samhälle men som sällan porträtteras på det här sättet. Det genomsyrar även andra konstellationer när det handlar om nationaliteter, rasism och sexism. Duon räds inte för att beskriva karaktärernas ibland obekväma åsikter och tankar – intressant här är också att man får till just detta på ett sätt som gör det tydligt att åsikterna som tillskrivs karaktärerna inte överförs från författarnas egna övertygelser. Det här är ju något jag tycker att många författare annars har svårt för, även jag själv bitvis, att man gärna och kanske ofta omedvetet, speglar sina egna tankar, åsikter och övertygelser genom karaktärerna på ett sätt som kan bli övertydligt och någonstans sänka en del av upplevelsen. Duons tag kring karaktärernas komplexitet bygger även upp en hatkärlek till så gott som alla – För det är en sak som står klart – Få av huvudkaraktärerna i den här boken är rätt igenom goda eller rätt igenom onda. Det finns svärta och svaghet i samtliga protagonister. Deras moraliska kompasser svajar även om godhet finns i bakgrunden. Beskrivningarna av Marias väg tillbaka till någon form av normalitet och intimitet efter det hemska hon är med om beskrivs också på ett intressant sätt som jag inte kan minnas från liknande böcker där det kanske mest är med i förbifarten.
Så får jag sammanfatta världens längsta recension:
Hjort & Jungs debut är annorlunda och på många sätt imponerande. Den hade säkerligen gått att trimma ned något, men upphör aldrig att intressera eller fascinera och det blir bitvis riktigt spännande, tempo finns hela tiden. Det ska bli ett sant nöje att ta del av kommande delar, för det här är en oerhört stark debut.