Strandvaskaren, av Elinor Kapp

Det här är alltså inte den litterära förlagan till Mikael Håfströms “skräckfilm” från 2004, utan fjärde delen i Kapps serie Mord i Skärgården.

Om boken

“När Akvarellmuseet i Skärhamn utsätts för en fräck konststöld tvingas kriminalkommissarie Eddie Öhlund avsluta sin semester i förtid. Misstankarna riktas mot en säkerhetsvakt som spårlöst försvann samma natt som tavlorna stals. När en rad villainbrott får de boende i trakten att bilda ett medborgargarde ökar pressen på den lokala polisen.

Eddies relation till fästmön Stella Hart sätts på prov när tonåringen Nora dyker upp och påstår sig vara Eddies dotter från en tidigare relation. Samtidigt ställs Stella inför ett svårt val. Hur ska man kunna hjälpa någon om man samtidigt riskerar sin egen lycka?”

 

Leining

Copy-paste-varning här, men Leining är suverän, som alltid!

 

Relationer och skärgårdsmys i centrum

Det har gått ett par år sen jag lyssnade på första boken i serien och jag valde nu att hoppa över till fjärde för att vara lite uppdaterad på “det senaste” inför helgens intervju under Bokmässan. Det funkar ju finfint eftersom intrigen i sig är fristående, men den röda tråden kring karaktärerna och deras relationer gör det såklart mer tacksamt att lyssna i rätt ordning.

För det är en av många saker som slår mig med Kapps bokserie. Det första som slår mig är att det är mycket välskrivet. Miljöerna känns väldigt levande och vackra och skärgårdsidyllen i sig är ju nästan att betrakta som en av bokens karaktärer.

Nästa sak som slår mig är att intrigen i sig, det vill säga det aktuella brottet och utredningen som följer inte heller nödvändigt är i centrum. Det är en del av något större, för i Strandvaskaren är det faktiskt karaktärerna och deras relationer som tar upp minst lika mycket utrymme som mysteriet vi serveras. Det kanske görs lite på bekostnad av spänningen, men samtidigt är detta i mina ögon mer av en mysdeckare korsat med relationsdrama än en ren deckare. Det är inte direkt våldsamt och puttrar på i ganska mysig takt även om spänningsnerven kittlar till då och då. Jag låter kanske negativ när jag skriver så, men det är ganska behagligt. Inte minst med tanke på att Kapp har en skön humor som lyser igenom emellanåt. Snubben som Tinder-dejtar och överraskas av kvinnor som är riktigt trevliga fast dom inte är “hans typ”, sköna karaktärsnamn som Kjell Kriminell och Auto-Anders (om jag inte minns fel). Jag tycker även att Eddie och Stellas privatliv med allt de ställs inför är ganska trevligt att följa. Men visst finns det svärta också. Eddies inneboende mörker och sorgliga bagage ger oss en del av den varan!

Med det sagt: Är man lite less på hårda, våldsamma och mörka deckare så är detta riktigt gemytligt att skjuta emellan med. Jag är underhållen rakt igenom även om jag föredrar lite mer tempo och nerv (och mörker).

 

Strandvaskaren landar på 3,5 av 5 pannkakor.

Ad mortem, av Ann-Charlotte Persson & Mikael Ressem

Det här är första delen i Klara-serien, ett samarbete mellan två väldigt produktiva författare.

Om boken

“En ung man med svåra skottskador kastas ut ur en bil framför akutmottagningen på Gävle sjukhus. Inne i ett av traumarummen tar kirurgläkaren Klara Andersson hand om mannen, som visar sig vara son till den ökände gängledaren Salim Hassan. Några dagar senare kommer en våldtagen kvinna in till akutmottagningen. Kvinnan arbetar själv på sjukhuset och Klara upptäcker att det finns en obehaglig koppling mellan henne och kollegan, vilket får Klara att bli på sin vakt. Snart dras hon dessutom in i Salim Hassans värld av vapen, skjutningar och vedergällning. Det dödliga våldet är på väg att trappas upp i Gävle, samtidigt som Klara inser att staden kan ha drabbats av en serievåldtäktsman som verkar ha någonting med hennes eget förflutna att göra. ”

 

Leining läser

Jag känner mig tjatig, men vad tusan: Gunilla Leining sköter sig klanderfritt som alltid. Det finns en anledning till att hon är en av landets mest uppskattade och anlitade inläsare.

 

Kirurgaction

Ressem har byggt sitt varumärke som författare med deckare och spänningsromaner där vi får följa sjukvårdare i minst sagt pressade situationenr. Klaraserien rör sig i samma miljöer som Erik Sandström-deckarna.

Jag älskar ju när man tar en beprövad, urvattnad genre och förnyar. Där har Ressem gjort ett fantastiskt jobb (även om jag inte hunnit lyssna på mer än en eller ett par av Sandström-böckerna). Det är riktigt intressant att följa de riktiga livräddarna och nu har han alltså teamat upp med Ann-Charlotte Persson för att bjuda på en ny serie.

Här träffar vi kirurgen Klara som slängs in i hetelden när hon får in en traumapatient med skottskador. Det är upptakten till en riktigt nervig och spännande roman med många vändningar, intressant persongalleri och inte minst, dessvärre, väldigt aktuella teman.

Duon bjuder på snabb spänning och det bjuds på en hel del överraskningar. Intrigen känns även trovärdig och det blir alltid extra intressant när man vet att författaren/författarna vet vad dom skriver om. Sammanfattningsvis en riktigt bra första del i en serie jag ser fram emot att följa. Blev även rätt sugen på att ge mig i kast med Sandström-böckerna från start och lyssna på mer av Ann-Charlotte. När tid finnes. Den digitala bokhyllan fylls på betydligt snabbare än den betas av.

 

Ad mortem landar på 4 av 5 pannkakor

Än brinner lågan, av Susanne Fellbrink

Det här är den fjärde delen i serien om Cilla Fallander, men likväl den första jag lyssnar på.

Om boken

“Artisten och mångsysslaren Cilla Fallander startar en festvåning i Sundsvall, vilket inte går helt smärtfritt. Förutom problem med illasinnade kockar och okända inkräktare hör hon konstiga ljud inifrån fläktrummet. Men bara på nätterna och bara när hon är ensam kvar. En natt när hon är på väg därifrån gör hon en fruktansvärd upptäckt i en sopcontainer och kastar sig handlöst ut i den kalla vinternatten.

I en annan del av stan hotas den unga Alva av sin manipulerande pojkvän, samtidigt som tvåbarnsmamman Julia har fastnat i ett spelberoende och änkan Milly kämpar för att rädda sin vuxne son ur hans drogmissbruk. De tre kvinnorna möts i Cillas festvåning och en oväntad vänskap uppstår. Deras öden vävs samman och de hamnar i en droghärva där längtan efter pengar ställer allt på sin spets.”

 

Leining läser

Gunilla Leining står för inläsning och om detta har jag inget att säga annat än att hon som vanligt sköter sig fenomenalt.

 

Spänning i nöjesvärlden

Fellbrinks serie är intressant. Vi “slipper” poliser och sånt och serveras istället en spänningsserie som dessutom utspelar sig i nöjesbranschen – Jag kan inte på rak arm minnas att jag lyssnat på nåt liknande tidigare. Och jag gillar ju författare som tänker lite utanför boxen och levererar annat än standardformeln.

Sedan är detta dessutom smart, underhållande och väldigt välskrivet. Vi bjuds på många trevliga vändningar och tempot är högt rakt igenom. Persongalleriet är intressant, dialogen verklighetstrogen. Cilla är en väldigt spännande huvudkaraktär att följa och många av sidospåren, varav somliga knyter an till huvudintrigen, är snyggt uppstyrda. Och så har vi Sammy med sin cateringfirma, bara en sån sak!

Det finns med andra ord väldigt mycket att tycka om. Att viktiga delar utspelar sig i ett fläktrum går ju såklart inte den här ventilationsentreprenören omärkt förbi heller.

Nu gav jag mig in i seriens fjärde del istället för att ta det från början, men det funkade bra tack vare att handlingen är fristående. Ser fram emot att lyssna på övriga delar!

Än brinner lågan landar på 4 av 5 pannkakor

Ett livsavgörande beslut, av Christina Larsson

Jag har tidigare lyssnat på några av Larssons uppskattade böcker om Sektion M och varit nyfiken på Agenturen-serien länge. Nu fick jag äntligen tid till del ett!

Om boken

“Louise och Max Olsen har tvingats fatta ett avgörande beslut. Ge upp eller kämpa för sina liv. Valet är enkelt. Men för att lyckas med vad de föresatt sig behöver de pengar. Mycket pengar.

Den organiserade brottsligheten breder ut sig i Göteborg. Olika falanger strider om herraväldet och Louise Olsen, utredare vid sektionen för grova brott, hamnar mitt i stormens öga som nyckelvittne i en kommande rättegång. Vem kan hon lita på? Samtidigt är det något som är rejält fel med senaste fallet som hennes man, säkerhetsexperten Max, har åtagit sig.

De inser att de bara har ett val. De som tror att de har oskadliggjort Louise och Max vet inte hur fel de har. Nu är det krig. De två mot resten av världen.”

Malmsjö levererar

Som rubriken beskriver: Malmsjö levererar i vanlig ordning en suverän inläsning. Nog sagt.

 

Nervig agentur

Jag har hört oerhört mycket gott om Agenturen-serien men inte hunnit ta mig tid förrän nu. Hur håller den första delen?

Riktigt bra, är det korta svaret. Larsson har redan innan bevisat att hon är en suverän författare och det här är inget undantag. Det är välskrivet, persongalleriet är intressant och det är hög fart från start till slut. Vi serveras oväntade vändningar och en intrig som tar sig med tiden och blir riktigt spännande och förbaskat nervig.

Det är oerhört filmiskt och nog skulle det här göra sig oerhört bra som en påkostad serie. Främst sista timmarna tycker jag att Larsson verkligen visar prov på hur duktig hon är på att författa spänning. Det byggs även upp för kommande delar i serien på ett väldigt snyggt sätt. Jag är dock glad att jag inte tillhör de som började lyssna på serien när den kom och således blir tvungen att vänta på fortsättningen, för nog är det en stor jäkla To be continued man får serverad.

Det finns väldigt, väldigt mycket att tycka om här och jag ser verkligen fram emot att få fortsätta bekanta mig med Louise, Max och de andra.

 

Ett livsavgörande beslut landar på 4 av 5 pannkakor.

Tills jag skiljer oss åt, av Johanna Sernelin

Sernelin har imponerat tidigare. Hennes Lagt kort ligger gillade jag extremt mycket så förhoppningarna inför den här är stora!

Om boken

“”Förstår du varför du är här? Att du sitter häktad på sannolika skäl medan polisens förundersökning pågår. Kan du berätta vad som hände?” Hon skakar på huvudet, vill inte berätta om de huggande rörelserna eftersom hon inte vet om de var hennes. Men hon minns kniven. Och blodet. Hon visste inte att en kropp innehöll så mycket. Hon är egentligen bara städerskan i det välbärgade parets hem. Städerskan som blivit alltmer indragen i ett triangeldrama mellan fyra väggar. Ett dödligt drama där den skyldiga avtäcks alltmer, i takt med att städerskan bit för bit får minnet åter.”

 

Kauppis mörker

Lo Kauppi står för inläsning. Hon har en ganska vemodig ton som passar materialet riktigt bra.

 

Svärta, vackra svärta

Johanna Sernelin är en oerhört duktig författare. Det visste jag redan innan jag påbörjade den senaste boken och det tar inte många meningar innan jag känner igen henne. Språket är knivskarpt (no pun intended). Meningarna korta, snygga. Replikerna sylvassa. Boken är skriven i jag-perspektiv, vilket är ett konststycke i sig. De som följer mina recensioner vet att jag ibland har svårt för det här perspektivet därför att jag tycker att det lät kan ta udden av spänningen. Det krävs således en väldigt duktig författare för att nagla fast mig i intrigen och då är det ju skönt att det är just Sernelin vi pratar om.

Det finns en underfundighet i hennes sätt att skriva. En slags mörk komisk ton mitt i allt det tragiska. När det berättas om ett engångsligg någonstans i början av boken skrattar jag rakt ut när jaget beskriver hur ointressant hon tycker att det är, något om att “så skulle kuken in och ut”. Sernelin besitter ett speciellt, nästan unikt sätt att måla sina berättelser med svärta och mörker. Det är en väldigt sorglig berättelse som blir väldigt levande tack vare det underfundiga sättet att berätta. Det finns ett psykologiskt djup som är oerhört intressant och där är en av hennes absolut största styrkor: Vi får följa med in i huvudkaraktärens bråddjupa tankegångar och det är så snyggt gjort. Hennes tankegångar, återblickarna till dåtid och olika saker som traumatiserat. Den här beskrivningen av gökungen är väldigt talande och får mig att fascineras över hur Sernelin får ihop alla trådar. Jag kan bitvis även känna igen mig i sättet att skriva. Inte för att mörkret och svärtan i mina böcker är ens hälften så påtaglig, men snarare för den rika fantasin och den återkommande frågan från folk omkring en: “Var får du allt ifrån?”

Nu kom jag lite off-topic, eller kanske inte. Tills jag skiljer oss åt är en oerhört välskriven och fascinerande psykologisk spänningsroman, om ni inte redan fattat det. Jag tror att jag i recensionen av Lagt kort ligger beskrev den som sexig, ett ord jag helst inte använder, men samtidigt så talande. Jag skulle inte beskriva den här boken med samma ord och det beror på att de sexuella delarna främst är tragiska eller tragikomiska, men språket, återigen. Wow, för att använda ett annat ord jag helst inte skriver i en recension. Det ska sägas att jag ganska tidigt anar vart vi är på väg i intrigens utveckling (utan att spoila något alls) men det gör absolut inget och vändningarna är likförbaskat riktigt snygga.

Det här är, kort och gott, en förbaskat jäkla bra bok. Och Sernelin är en förbaskat jäkla duktig författare som förtjänar en förbaskat jäkla mycket större publik. Hon är drottningen av svärta.

 

Tills jag skiljer oss åt landar på 4,5 av 5 pannkakor

Frisparkad, av Sölve Dahlgren

Frisparkad är min första bekantskap med Boktugg-Sölve som författare. Spännande!

Om boken

“Gerry är bara riktigt bra på två saker. Klippa gräset på fotbollsplaner och lägga frisparkar. När kommunen köper in robotgräsklippare återstår bara en sak som han behärskar. Men vilket lag vill ha en 62-åring som inte spelat match på fyrtio år?

En impulshandling i vredesmod sätter bollen i rullning. Gerry tvingas hantera den sorg som han burit på ända sedan dagen då ett liv började och ett annat tog slut. Det förflutna hinner slutligen ikapp honom.

Frisparkad är en roman om kärlek, sorg och saknad. En berättelse om att våga följa sina drömmar, oavsett ålder.”

 

Ludvig läser

Ludvig Josephson, denna veteran, läser in. Han gör det bra. Jag kan ibland bli lite trött av hans bitvis ganska monotona tonläge, men här funkar han riktigt, riktigt bra. Han behärskar både det uppsluppna och svärtan.

 

Skruva’n som Gerry

Jag visste inget om Frisparkad innan jag började läsa. Eller rättare sagt: Jag är smart nog att fatta att det skulle handla om fotboll, men jag hade inte läst baksidestexten och det av den enkla anledningen att jag gillar att överraskas.

Och överraskas gör jag. Först och främst så är Frisparkad en välskriven bok. Karaktärerna är lätta att tycka om och det finns ett tydligt driv som gör att man fastnar fort och håller intresset uppe.

Kan man bara köpa in sig i intrigen med den 62-årige Gerry som blir tränare och värvas som spelare (eller kanske snarare frisparksläggare?) så finns det oerhört mycket att gilla här. För det ska ju sägas att det kanske inte känns överdrivet trovärdigt i sig, men Sölve lägger upp det på ett sätt som gör att jag köper det, eller åtminstone tillräckligt för att inte slå ned på det. Å andra sidan ser jag ofta filmer med extrema logiska luckor och handling som inte är trovärdig för fem öre men gillar det ändå. Nog om det. Frisparkad är en annorlunda upplevelse i en förpackning man känner igen.

Varken unikt eller uttjatat och jag är ju en sucker för framgångshistorier både i film-, serie- och bokform. Det är underhållande rakt igenom, det finns en vacker svärta som skänker en extra dimension och skulle jag försöka jämföra det med något annat så skulle jag säga såhär: En blandning av En man som heter Ove och Ted Lasso. Ungefär.  Nu är jag inte överdrivet fotbollsintresserad, men ser gärna sportfilmer och kollar på matcher då och då. Det ska med andra ord förtydligas: Du behöver inte vara sport- eller fotbollsfantast för att tycka om Frisparkad. Men du kanske gillar den ett snäpp mer OM du är det, vad vet jag?

Något jag dock vet är att jag tyckte väldigt mycket om den här boken.

 

Frisparkad kammar hem 4 av 5 pannkakor.

Vid skogens slut, av Sara Åström & Anette Sandlund

Det här är första delen i deckarserien om Sofia Winter.

Om boken

“Sofia ser fram emot sitt nya jobb där hon ingår i en grupp som ska fungera som ett tvärsnitt av polis, socialtjänst och skola, för att bättre fånga upp barn med problem.

På en av skolorna där hon gör besök finns Alva, en flicka som drar sig undan socialt umgänge och som ofta är borta från skolan utan förklaring. Familjen verkar vara en vanlig familj, om än något isolerad, men fungerar inte i sin kommunikation med skolan.

Alvas problem slår an en ton inom Sofia, det är något hos henne som gör att hon inte kan släppa taget. När en flicka i Alvas närhet försvinner och senare hittas brutalt mördad anar Sofia att Alva kan vara i fara. Ju mer Sofia gräver, desto mer akuta blir hennes farhågor.”

 

Rachel Spektakel

Rachel Mohlin, som skådis kanske mest känd för komiska roller, är även något av en veteran som inläsare. Jag gillar henne. Behaglig röst och bra inlevelse!

 

Sekten är värst

Jag har säkert använt ovan rubrik till andra böcker som involverar sekten, ber om ursäkt för det på förhand, men den kommer nära till hands!

Det tar en liten stund innan jag dras in i boken på allvar, men så är det ofta med första delen i en serie. Man ska lära känna miljöerna, karaktärerna och samtidigt få grepp om intrigen. Boken innehåller sekttema, vilket jag kan tycka är lite uttjatat, men tack och lov lyckas duon göra något riktigt intressant av det!

Det är välskrivet, smart och rappt berättat. Karaktärerna är välmejslade och jag ser fram emot att lära känna Sofia Winter bättre i kommande delar.

Intrigen känns realistisk och spänningen tar sig. Det är bitvis obehagligt och lite rått, men utan att det blir explicit. På det stora hela en väldigt bra debut som lovar gott inför kommande delar, som jag noterar dessutom är inlästa av en av mina absoluta favoriter (inte alls partisk): Sofia Berntson.

Vid skogens slut är sammanfattning riktigt bra, tar en del oväntade vändningar och lovar gott inför kommande delar. Det tar ett tag för mig att komma in i den, men när den tar sig blir det bitvis riktigt nervigt.

 

Vid skogens slut landar på 3,5 av 5 pannkakor.

 

 

Vittnet, av Jenny Rogneby

Rogneby imponerade stort med Medlaren, första boken om Angela Lans. Nu är hon äntligen tillbaka med en uppföljare.

Om boken

“Femåriga Ina vaknar mitt i natten av skrik i sitt hem i en förort till Stockholm och blir vittne till ett fasansfullt brott: mordet på sin egen mamma. Inas pappa döms till fängelse mot sitt nekande. Tolv år senare, när Ina är sjutton år, bestämmer hon sig för att möta och konfrontera honom.

Medlaren Angela Lans håller i de laddade samtalen. Fallet blir hennes första familjevåldsärende och snart upptäcker hon nya skakande omständigheter som sätter mordet i ett helt nytt perspektiv.

Samtidigt kämpar Angela för sin syster Hannas psykiska hälsa, men utsätts för allvarliga dödshot och förföljs av någon som visar sig vara högst inblandad i fallet.”

 

Stadig Leining

Gunilla Leining är en av Sveriges mest anlitade inläsare av en anledning. ‘Nuff said.

 

Medling med konsekvenser

Precis som i första boken har Rogneby satt ihop en intrig fylld av vändningar och moraliska frågor. Och naturligtvis är inte allt så svart och vitt som det först verkar.

Det finns en anledning till att Jenny Rogneby rönt så stora framgångar sedan debuten. Jag vill påstå att hon är en av våra skarpaste författare och hon lyckas alltid hitta sin egen nisch som gör att böckerna sticker ut. Det här handlar inte om spänning eller underhållning enbart för underhållning. Det finns en djupare mening och oerhört många lager att gräva i och främst så lyckas hon med få lyssnaren (eller läsaren) att ställa sig själv följdfrågorna som boken automatiskt leder till: Hur hade jag själv reagerat? Är medling något bra eller dåligt – går det över huvud taget att fastslå? Kan man förlåta det oförlåtliga? Och mitt i alla dessa moraliska frågor som dyker upp så har hon konstruerat en intrig som är smart, välskriven och oerhört medryckande.

Det utvecklas snabbt till den typ av bok man inte vill pausa. Bara lyssna lite till. Det är spännande nästan rakt igenom och de olika perspektiven bjuder till eftertanke och nerv. Inte minst lyckas hon återigen med något som inte alltid är lätt: Hon målar upp Angelas privatliv utan gamla klyschor och den delen av berättelsen är precis lika spännande att följa som medlingsprocessen och dess utveckling.

Det är en bok om människor, med allt det innebär. Vissa är råa, kalla, psykopater. Andra är varma, fina och genuina. Jag lyssnar på slutet medan jag är ute på promenad och blir plötsligt så pass berörd att jag nästan får kämpa för att hålla tårarna borta.

Avslutningsvis kommer frågan: Vittnet eller Medlaren, vilken är egentligen bäst? Det går faktiskt inte att säga. Utvecklingen av Angelas egen berättelse gör att boken blir ännu nervigare, så spänningen tightas till, men jag slutar ändå i en tie: De håller samma skyhöga nivå och leder till ytterligare en av årets sällsynta fullpoängare.

 

Vittnet kammar hem 5 av 5 pannkakor.

 

Flocken, av Caroline och Leffe Grimwalker

Flocken är första delen i Grimwalkers nya bokserie Döden i December. Jag har fått äran att förhandslyssna.

Om boken

“Supersnuten John Wagners liv slås i spillror när hans fru Sara och sonen Mattias plötsligt försvinner. Spåren leder till Saras barndomstrakter, den gudsförgätna orten December långt uppe i Sveriges obyggd. December visar sig vara en skitmagnet. Snart har John inte bara sin familj att leta reda på, utan även en riktig smältdegel av smutsig kriminalitet att skotta i.

Efter att mot sin vilja ha blivit en del av Decembers poliskår teamar John snabbt upp med psykologen Kim Cordell, som också har ett mörkt förflutet. Tillsammans tar de sig an December och krafterna som verkar på stadens skuggsida. Allt börjar med en brutal gängskjutning och ett lik som fiskas upp utanför hans hus.

I den här serien är det ingen som håller igen, varken huvudkaraktärerna eller deras motståndare. Men en sak är säker – när du kommit till December blir det svårt att lämna.”

 

Malmsjö

Jonas Malmsjö står för inläsning. Han gör det som vanligt super. Dessvärre var förhandslyssningen låst till en specifik app som inte lät mig öka hastigheten, så jag har för första gången sedan 2017 lyssnat på en ljudbok på normal hastighet. Resultatet? Jag är en lugn person, men jag tror att jag utvecklade lite lätta ADHD-tendenser under lyssningen. Alla inläsare låter ju för fan som sengångare på normal hastighet.

 

Flytta inte till December

Ja. December är en skitmagnet. En sån där plats som folk vill flytta ifrån, typ. Det är också en av bokens definitiva huvudkaraktärer. Vi får ta del av vad som försiggår på ett väldigt levande och spännande sätt. Likaså är det med de mänskliga karaktärerna. Som vanligt när Grimwalkers är framme är persongalleriet färgstarkt och fullt av underbara galenpannor. John är en intressant huvudkaraktär, men Kim Cordell är den som sticker ut mest.

Deras första möte tycker jag känns en aning krystat, men efter det byggs det upp en riktigt härlig kemi mellan dem som jag verkligen ser fram emot en djupdykning i när resten av serien släpps.

Intrigen är intressant och välskriven, precis som väntat. Det finns många olika lager och i vanlig ordning är det mycket humor och en del våld, vilket gillas. Språket är typiskt Grimwalkerskt, ett välkänt och häftigt ID som ger ett riktigt bra flyt rakt igenom historien. Dessvärre förekommer inga karaktärer vars hakor går att skiva potatis eller riva morot med, det saknar jag (wtf, Leffe?)

Jag har egentligen inget riktigt negativt att framföra förutom smågnället i styckena ovanför. Jag får vad jag förväntar mig av Grimwalker i stereo och jag gillar upplägget med flera, kortare böcker. 5-6 timmar är en skitskön längd (bättre när man slipper den sävliga hastigheten på resten!).

Det bjuds på en jäkla resa och man blir sjukt sugen på fortsättningen, för här lämnas man verkligen hängande på den där jävla klippavsatsen …

 

Flocken landar på 4,5 av 5 pannkakor

Handlöst fall, av Lukas Adamsson och Sofia Löfgren

Detta är duons första samarbete och tillika första delen i den så kallade Monte Carlo-sviten. En pokerthriller. Hur ofta har ni läst den genren?

Om boken

“Joakim Törnström driver svartklubben Monte Carlo, med siktet inställt på att utvidga sitt territorium. Jenna Roth brinner för initiativet Hartassen, polisens tvärfunktionella anti-gambling-satsning.

När Joakim träffar Ewa ifrågasätter han sina val. Går det att förena de två liven, eller är det redan för sent?

Handlöst fall är den första delen i Monte Carlo-sviten. Med högt tempo och högre insatser får läsaren insyn i en rå värld som hittills har gått spänningsgenren förbi.”

 

Geniet Granberg

Det råder inga tvivel om att Fredde är rätt inläsare för jobbet. Han gör detta suveränt. “Sälen” kommer att leva kvar i mitt minne väldigt länge.

 

Spänning i nya miljöer

Handlöst fall är som sagt första delen i Adamsson & Löfgrens så kallade Monte Carlo-svit. Pokervärlden har porträtterats ofta på film, men jag kan inte minnas att jag stött på de här miljöerna i litteraturen tidigare. Casino, visst, men inte svartklubbar, åtminstone inte så ingående. Riktigt spännande, tycker jag som inte har någon insyn i den här världen och gillar böcker som tar oss till oväntade miljöer.

Det här är duons debut, men båda har släppt böcker tidigare. Löfgrens Här slutar allmän väg släpptes i våras, det är en både välskriven och underhållande bok som jag gillade trots att det definitivt inte är någon av mina go-to-genrer. Adamssons debut En miljon smaragder lyssnade jag på för ett par år sen (den finns tyvärr inte kvar, vilket är synd, för det är en pärla) och den slog till med full kraft och visade att Lukas kan beröra med ord. Det är därför med vissa höga förväntningar jag ger mig i kast med Handlöst fall, inte minst när den hajpats så pass.

Det jag först slås av när jag börjar lyssna, utöver Granbergs rakt igenom fantastiska inläsning, är språket. Jag gillar verkligen stilen. Det är snyggt och målande men samtidigt rappt berättat. Dialogen är snygg.

Det tar ett tag innan jag kommer in i handlingen på allvar, men det är inget ovanligt och främst inte när vi pratar första delen i en serie. Med det inte sagt att det är FÖR långsamt, bara att det tar ett tag innan tempot trissas upp. Återigen är det spännande att få ta del av för genren, och litteraturen, kanske inte helt men sånär som på otrampad mark. Svartklubbsmiljöer med mera är levande beskrivna och det känns bitvis som att man själv sitter på en stol i lokalen och betraktar Sälen och de andra. Tugget och sättet besöken på svartklubbar beskrivs både utifrån de olika karaktärerna som är där och de som har det som arbetsplats fungerar riktigt bra. Det märks också tydligt att författarna (Läs: Adamsson) har den faktiska inblicken och erfarenheten av de här platserna. Jag som inte kan nåt alls och saknar allt intresse för hasardspel hade ju å andra sidan kunnat duperas hur lätt som helst och hänger inte direkt med i svängarna alla gånger, men det gör inget, för det är så pass snyggt beskrivet att det ändå är intressant även om en gnälligare version av mig kanske hade kunnat tycka att det blir lite mycket. Men det är inte alls på samma nivå som vissa författare (inga namn nämnda) som har en benägenhet att nästan tappa fokus från historien för att kunna gå ned i detaljnivå och beskriva exempelvis vilken typ av ammunition som används i ett vapen eller varifrån spannmålet som använts till att baka ett specifikt bröd härstammar och släktbanden på den aktuella bondgården.

Intrigen byggs upp på ett intressant sätt, men här kommer också mitt problem med Handlöst fall, för det ska såklart inte bara vara en rak linje med beröm: Jag kan inte riktigt sätta fingret på var eller varför, men jag upplever bitvis att det blir en aning rörigt. Tappar jag koncentrationen vid nåt tillfälle så kan jag känna mig lite bortkollrad och fundera över vad som händer eller vem som är vem. Jag vet inte om det beror på att vi introduceras för lite väl många karaktärer, om intrigen är rörigt upplagd, om det är en kombination av båda delar eller om det bara är jag som är ovanligt vimsig. Jag brukar ha relativt lätt att hänga med, även om det blir tvära kast eller plot twists, men här tappar jag bort mig på ett sätt som gör att jag bitvis har svårt att behålla helhetsgreppet om berättelsen.

Samtidigt är det rakt igenom intressant och välskrivet och inte minst underhållande – Jag återkommer än en gång till Sälen, som kommer att följa med i minnet länge (antagligen kommer jag vid ett antal tillfällen även göra halvhjärtade försök att imitera Freddes inläsning av just detta). Även om jag har fått gnälla lite så är Handlöst fall sammantaget en väldigt bra bok med mycket intressanta miljöer och idéer. Och för att knyta tillbaka till historien bakom boken och förlaget: Jag förstår varför Forum blev intresserade av både manuset och duon. Det ska bli riktigt intressant att följa författarduons utveckling och få ta del av uppföljaren, som kommer nästa år. Och med tanke på hur tight sista tredjedelen av första boken är så lovar det väldigt gott inför fortsättningen.

 

Handlöst fall landar 4 på av 5 pannkakor.