Recension: Flocken

Flocken, av Caroline och Leffe Grimwalker

Flocken är första delen i Grimwalkers nya bokserie Döden i December. Jag har fått äran att förhandslyssna.

Om boken

“Supersnuten John Wagners liv slås i spillror när hans fru Sara och sonen Mattias plötsligt försvinner. Spåren leder till Saras barndomstrakter, den gudsförgätna orten December långt uppe i Sveriges obyggd. December visar sig vara en skitmagnet. Snart har John inte bara sin familj att leta reda på, utan även en riktig smältdegel av smutsig kriminalitet att skotta i.

Efter att mot sin vilja ha blivit en del av Decembers poliskår teamar John snabbt upp med psykologen Kim Cordell, som också har ett mörkt förflutet. Tillsammans tar de sig an December och krafterna som verkar på stadens skuggsida. Allt börjar med en brutal gängskjutning och ett lik som fiskas upp utanför hans hus.

I den här serien är det ingen som håller igen, varken huvudkaraktärerna eller deras motståndare. Men en sak är säker – när du kommit till December blir det svårt att lämna.”

 

Malmsjö

Jonas Malmsjö står för inläsning. Han gör det som vanligt super. Dessvärre var förhandslyssningen låst till en specifik app som inte lät mig öka hastigheten, så jag har för första gången sedan 2017 lyssnat på en ljudbok på normal hastighet. Resultatet? Jag är en lugn person, men jag tror att jag utvecklade lite lätta ADHD-tendenser under lyssningen. Alla inläsare låter ju för fan som sengångare på normal hastighet.

 

Flytta inte till December

Ja. December är en skitmagnet. En sån där plats som folk vill flytta ifrån, typ. Det är också en av bokens definitiva huvudkaraktärer. Vi får ta del av vad som försiggår på ett väldigt levande och spännande sätt. Likaså är det med de mänskliga karaktärerna. Som vanligt när Grimwalkers är framme är persongalleriet färgstarkt och fullt av underbara galenpannor. John är en intressant huvudkaraktär, men Kim Cordell är den som sticker ut mest.

Deras första möte tycker jag känns en aning krystat, men efter det byggs det upp en riktigt härlig kemi mellan dem som jag verkligen ser fram emot en djupdykning i när resten av serien släpps.

Intrigen är intressant och välskriven, precis som väntat. Det finns många olika lager och i vanlig ordning är det mycket humor och en del våld, vilket gillas. Språket är typiskt Grimwalkerskt, ett välkänt och häftigt ID som ger ett riktigt bra flyt rakt igenom historien. Dessvärre förekommer inga karaktärer vars hakor går att skiva potatis eller riva morot med, det saknar jag (wtf, Leffe?)

Jag har egentligen inget riktigt negativt att framföra förutom smågnället i styckena ovanför. Jag får vad jag förväntar mig av Grimwalker i stereo och jag gillar upplägget med flera, kortare böcker. 5-6 timmar är en skitskön längd (bättre när man slipper den sävliga hastigheten på resten!).

Det bjuds på en jäkla resa och man blir sjukt sugen på fortsättningen, för här lämnas man verkligen hängande på den där jävla klippavsatsen …

 

Flocken landar på 4,5 av 5 pannkakor

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *