Frisparkad, av Sölve Dahlgren
Frisparkad är min första bekantskap med Boktugg-Sölve som författare. Spännande!
Om boken
“Gerry är bara riktigt bra på två saker. Klippa gräset på fotbollsplaner och lägga frisparkar. När kommunen köper in robotgräsklippare återstår bara en sak som han behärskar. Men vilket lag vill ha en 62-åring som inte spelat match på fyrtio år?
En impulshandling i vredesmod sätter bollen i rullning. Gerry tvingas hantera den sorg som han burit på ända sedan dagen då ett liv började och ett annat tog slut. Det förflutna hinner slutligen ikapp honom.
Frisparkad är en roman om kärlek, sorg och saknad. En berättelse om att våga följa sina drömmar, oavsett ålder.”
Ludvig läser
Ludvig Josephson, denna veteran, läser in. Han gör det bra. Jag kan ibland bli lite trött av hans bitvis ganska monotona tonläge, men här funkar han riktigt, riktigt bra. Han behärskar både det uppsluppna och svärtan.
Skruva’n som Gerry
Jag visste inget om Frisparkad innan jag började läsa. Eller rättare sagt: Jag är smart nog att fatta att det skulle handla om fotboll, men jag hade inte läst baksidestexten och det av den enkla anledningen att jag gillar att överraskas.
Och överraskas gör jag. Först och främst så är Frisparkad en välskriven bok. Karaktärerna är lätta att tycka om och det finns ett tydligt driv som gör att man fastnar fort och håller intresset uppe.
Kan man bara köpa in sig i intrigen med den 62-årige Gerry som blir tränare och värvas som spelare (eller kanske snarare frisparksläggare?) så finns det oerhört mycket att gilla här. För det ska ju sägas att det kanske inte känns överdrivet trovärdigt i sig, men Sölve lägger upp det på ett sätt som gör att jag köper det, eller åtminstone tillräckligt för att inte slå ned på det. Å andra sidan ser jag ofta filmer med extrema logiska luckor och handling som inte är trovärdig för fem öre men gillar det ändå. Nog om det. Frisparkad är en annorlunda upplevelse i en förpackning man känner igen.
Varken unikt eller uttjatat och jag är ju en sucker för framgångshistorier både i film-, serie- och bokform. Det är underhållande rakt igenom, det finns en vacker svärta som skänker en extra dimension och skulle jag försöka jämföra det med något annat så skulle jag säga såhär: En blandning av En man som heter Ove och Ted Lasso. Ungefär. Nu är jag inte överdrivet fotbollsintresserad, men ser gärna sportfilmer och kollar på matcher då och då. Det ska med andra ord förtydligas: Du behöver inte vara sport- eller fotbollsfantast för att tycka om Frisparkad. Men du kanske gillar den ett snäpp mer OM du är det, vad vet jag?
Något jag dock vet är att jag tyckte väldigt mycket om den här boken.