Mördarnas mördare, av Hans Carstensen & Hans-Olov Öberg

Första delen i en ny serie av en produktiv duo.

Om boken

“Det hemliga sällskapet Saltsjöbadsinstitutet är en anrik krets av omdömesgilla, inofficiella strategimakare för rikets bästa. När det otänkbara händer: en dramatisk skjutning på en restaurang där en folkkär, ung artist omkommer, finns inte längre något val. De måste få bort gängkriminaliteten. Slutgiltigt.

Man vänder sig till två av landets bästa yrkesmördare – Jack Ahlén, tidigare prickskytt i armén, och Martha Harlin, bekämpare av män som hatar kvinnor. De får i uppdrag att tyst och anonymt plocka bort de kriminella nätverkens bossar. Men dessa visar sig vara svåra att komma åt och snart tycks Martha och Jack själva vara jagat byte.

“Mördarnas mördare” handlar om ett samhälle med ryggen mot väggen. Vad är moraliskt rätt och fel när det onda plötsligt sitter med trumf på hand? Var börjar och slutar rättssäkerheten? För vem? Och vem kan man egentligen lita på?”

 

Inläsarnas inläsare

Mirja Turestedt står för inläsning och hon gör det i vanlig ordning mycket, mycket bra. Som klippt och skuren för innehållet, skulle man kunna säga.

 

Full fart framåt

Det är med stora förväntningar jag tar mig an Mördarnas mördare. På papperet är det en intrig som definitivt bör tilltala och även om jag inte hunnit ta mig an Carstensens tidigare alster så är jag bekant med Öbergs stil som imponerat stort tidigare.

Boken öppnar starkt och flirtar effektivt med mig. Språket är levande och lustfyllt, karaktärsbeskrivningarna underhållande och färgstarka in på minsta lilla bikaraktär. Intrigen växer fram på ett både fängslande och underhållande sätt. Det är oförutsägbart, eggande, fartfyllt – och framförallt skiner det nytt ljus på ett aktuellt problem utan att någonsin ta någon övertydlig politisk ställning. Det är spännande och våldsamt – men inte onödigt våldsamt. Främst känner jag igen Hans-Olovs underfundigheter i språk och karaktärer som jag tycker så mycket om, även om det kanske är något mer nedtonat här än i hans och Viktor Adolphsons suveräna Götgatsbacken. Den här intrigen är snäppet mörkare även om det alltid finns tid för humoristiska utsvävningar.

Det jag främst gillar, utöver allt ovan nämnt, är att det känns fräscht. Det är ett hopkok av saker vi känner igen men berättat på ett annorlunda och lekfullt sätt. Berättarglädjen skiner således igenom, vilket alltid är trevligt. Det ska bli ett sant nöje att få ta del av hur duon Carstensen å Öberg följer upp Mördarnas mördare, som är en riktigt stark start på serien.

 

Mördarnas mördare landar på 4,5 av 5 pannkakor.

Gruppen: Mamman, av Emma Olofsson & Cecilia Sahlström

Produktiva Olofsson och Sahlström teamar upp med första delen i en ny serie.

Om boken

“När Malins man tar livet av sig slås hennes tillvaro i spillror. Sonen David blir alltmer avigt inställd till henne och för att få hjälp ur krisen tvingar Malins arbetsgivare henne att gå i gruppterapi. I terapirummet möter hon vitt skilda personligheter, och sakta vågar hon öppna sig om sin sorg, det olyckliga äktenskapet och oron över sonen.

När David plötsligt försvinner blir Malin tvungen att bege sig ut på Malmös gator för att leta reda på honom. Under sitt sökande inser hon att hennes son levt ett liv bortom deras gemensamma. Hon möter hans hemliga flickvän Fariba, som även hon känner en bottenlös saknad efter David. Snart är Malin och Fariba indragna i ett tröstlöst sökande efter vad som har hänt, där de behöver hitta sätt att navigera en helt främmande värld.”

 

Spänning med Mirja

Mirja Turestedt är suverän både som skådis och uppläsare. Här gör hon ett fenomenalt jobb!

 

Tragiskt, spännande och mänskligt

Jag har lyssnat på ett par böcker av båda författarna så förväntningarna på deras första gemensamma bok är minst sagt höga. Infrias förväntningarna? Absolut. Första delen i deras nya serie är oerhört välskriven, som förväntat. Det är en vemodig, vacker och sorglig berättelse om hemligheter och trasiga människor. Intrigen är intressant, karaktärerna trovärdiga och deras respektive resor fascinerande att följa.

Jag dras in i intrigen på nolltid och författarna lyckas hålla mig kvar rakt igenom. Allt är väl genomtänkt och intrigen utvecklas på ett snyggt, tänkvärt och medryckande sätt.

Det märks att författarna funnit en bra symbios i samarbetet och det bådar verkligen gott inför kommande böcker. Sedan gillar jag ju när man tänker utanför boxen, och idén med den här terapigruppen som ligger till förgrund för serien är onekligen kittlande och annorlunda. Således är detta mer åt thrillerhållet än en deckare, vilket också gillas.

Summerar vi så finns det med andra ord mycket att tycka om med den här nya serien och det ska bli oerhört spännande att få hänga med på resan.

 

Gruppen: Mamman landar på 4 av 5 pannkakor

 

Syndare ibland oss, av Sofia Rutbäck Eriksson

En av Sveriges mest produktiva författare är tillbaka med första delen i en ny serie!

Om boken

“Ett begravningståg går genom byn Glasviken och fram till den steniga stranden för att strö ut aska i havet. Det som ska bli ett harmoniskt avsked blir en stund av chock, för vid havet väntar ännu en död kropp. Snart inser invånarna att något är rejält fel i det lilla norrbottniska kustsamhället. Trots att det är det sista som den unge polisen Remi vill, så tvingas han samarbeta med äldre kollegan Anna-Maria från grannkommunen. Tillsammans ger de sig i kast med en gåta som sakta börjar peka på områdets en gång så storslagna glasbruk. Det de hittar i byns förflutna och i sina egna känslor får dem att undra: kan vi någonsin undkomma våra gamla synder?”

 

Fredde i toppform

Fredde Granberg står för inläsning och är, som vanligt, i sin absoluta toppform. Världsklass.

 

Något nytt, Rutbäckskt

När Rutbäck är i farten vet man att det kommer att vara fyllt av humor, värme och ett rikt persongalleri. Här blir det dessutom, likt i böckerna om Arvidsträsk, lite mer vemod och känslor också. Riktigt vackert. Vi möter ett antal färgstarka karaktärer och det finns många att gilla. Remi är en synnerligen intressant huvudkaraktär och precis som vanligt i Rutbäcks böcker så är det faktiskt karaktärerna och deras relationer som står ett snäpp över intrigen. Anhörigtemat och annan problematik som tas upp är både högaktuellt och vackert berättat och skänker en ny dimension på ett sätt som faktiskt inte är så jäkla vanligt i deckargenren.

Serien påminner återigen på många sätt om Arvidsträsk-böckerna och Rutbäcks kärlek för den äldre generationen skiner igenom även här. Vi har ingen ny Knut, men inte långt ifrån.

Det här är genomgående trevlig lyssning. Man blir liksom lite varm inombords. Som vanligt när Rutbäck är i farten så är det deckare och mord fast utan blod och äckel. Det är mysig spänning som puttrar på. Något som sticker ut lite extra, precis som i Arvidsträsk (sorry, försöker sluta tjata om dem, men det finns så många beröringspunkter) är dialogen, som är genial.

Hatten av till Sofia som återigen visar prov på sin idérikedom (och inspiration hon enligt utsago som finns inspelad tas från yttre rymden) och förmåga att måla upp trovärdiga, fina karaktärer.

Syndare ibland oss landar på 4,5 av 5 pannkakor.

En dag dog Hannah, alla andra dager levde hon, av Patrick Ekwall

Sportjournalisten berättar om något av det mest fruktansvärda man kan vara med om…

Om boken

“Den 13 februari 2021 dog Hannah Ekwall. Hon hade precis fyllt 39 år och hade ett drygt år tidigare drabbats av en aggressiv form av bröstcancer. Patrick Ekwall berättar öppenhjärtigt om den omtumlande tiden efter hans och dottern Tindras förlust, om saknaden efter en fru och mamma, men framförallt om att se framåt.

En dag dog Hannah, alla andra dagar levde hon är en berättelse om sorg, men ännu mer en skildring av ett år där Patrick finner mod och styrka att leva vidare, med minnet av Hannah.

Tv-profilen och journalisten Patrick Ekwall är sedan frun Hannahs död engagerad i Bröstcancerförbundet och har bland annat initierat kampanjen Rosa Matchen. Nu berättar Patrick för första gången om tiden från Hannahs sjukdomsbesked till hennes bortgång, och livet efter det.”

 

Inläsning som gör skillnad

Biografier inlästa av författaren själv är ett välfungerande koncept – förutsatt att författaren behärskar inläsningen någorlunda. Det gör Patrick. Och som bonus har man låtit mor och dotter Leining hjälpa till. Tova läser korta passager som Hannah medan Gunilla ger röst åt Hannahs mamma. Det blir riktigt fint.

 

Den satans kräftan

Jag visste redan innan att det skulle bli riktigt jobbig lyssning. Cancer, denna hemska sjukdom som ödelägger så många familjer.

Ekwall berättar med värme och innerlighet om Hannah. Det är så förbaskat vackert. Hur hon, flera år yngre, driftig, smart och med glimten i ögat, bestämmer sig för att det ska vara de två medan Patrick är fast i tanken på att leva sitt liv själv med fokus på jobb och annat. Deras gemensamma liv är så vackert. Hur Hannah och hans dotter finner varandra på direkten och blir oskiljaktiga. Patrick och Hannahs långa kamp för att få barn och den enorma lyckan när det väl sker.

Hur livet ser så vackert och ljust ut för att sedan, plötsligt, vändas upp och ned. Jag ska erkänna en sak: Jag skolkade lite från jobbet (jag är egenföretagare, så chefen var med på noterna) i fredags när jag lyssnade. Jag satte mig bilen på morgonen och påbörjade lyssning (på dubbel hastighet, som alltid) och fastnade. Jag sköt åtaganden åt sidan och satt faktiskt och körde runt på måfå ända tills jag lyssnat klart på hela boken (jag kör på el, för er som får klåda av miljöbovar). Jag kunde helt enkelt inte sluta. Och vilket jäkla slag i magen det är. Som sagt. Det är en på så många sätt vacker berättelse – Både före och efter det tragiska. Det finns mycket lärdom här och det är så upplyftande att höra hur Patrick vill göra vad han kan för att kunna hjälpa andra som befinner sig i samma hemska situation.

Jag sitter och kör på måfå, många stunder med tårarna rinnande, för den här boken kryper verkligen in och överrumplar. Vid några tillfällen finner jag mig själv med tårar i ögonen långt innan det hemska beskrivits just för att livet som beskrivs är så vackert och jag vet, vet precis vad som komma skall.

Tack Patrick. För en öppenhjärtig, fin, ärlig och framförallt viktig bok. Jag hoppas innerligt att jag aldrig behöver uppleva något i närheten av detta, men jag är samtidigt glad över att kunna få höra en berättelse som denna som någonstans, mitt i all skit och misär, visar att det går att leva vidare efteråt, även om smärta och saknad alltid kommer att finnas kvar.

Lyssna eller läs, ni som inte gjort det. Men för bövelen, lyssna inte bland folk om ni inte vill promenera runt fulgråtandes.

Att sätta betyg på en sån här bok känns lite förmätet, men en recension är en recension och med allt sammantaget så:

 

Full pott. 5 av 5 pannkakor till En dag dog Hannah, alla andra dager levde hon

Isberg, av Niklas Turner Olovzon

Vinnaren av Crimetime Award årets deckardebut 2023. Ingjuter vissa förväntningar, eh?

Om boken

“Fyra hemligheter. En mörk familjesaga.

I Tassby, Dalarna, där hockey hålls högt och hemligheter långt under ytan, sväljs en bärplockare plötsligt av de mörka skogarna. Samtidigt tänds lamporna i den övergivna herrgården på andra sidan viken. Outsidern Lars-Inge blir föremål för misstankar från byns centralgestalt Liss-Kulla. Men vad döljer han egentligen?

Där Bottenviken letar sig in vid stålverk och stad i Luleå försvinner en femårig pojke och hans mamma Elin inleder en desperat jakt. Har pojken gått genom isen eller har någon tagit honom? Samtidigt drar taxichauffören Andreas omkring på stadens snöiga gator och drömmer om att hämnas barndomen i Tassby.

När dessa personers begär korsas stiger mörka familjehemligheter till ytan och hotar många fler människors liv.”

 

Roosmann

Magnus Roosmann står för inläsning och passar den ofta vemodiga, trevande intrigen mycket bra.

 

Vinnande vemod

Jag tänker inte dra ut på det onödigt länge: Jag kan förstå att Turner Olovzon blev juryns favorit bland de fem duktiga debutanterna på Crimetime, för Isberg är i sammanfattning väldigt, väldigt bra.

Miljöerna är levande och vackert beskrivna och gör sitt för att bygga på stämningen. Det tar mig ett bra tag att komma in i handlingen på allvar men det gör inte så himla mycket när det är så välskrivet och persongalleriet så snyggt gestaltat. För karaktärerna sticker ut, allihop. Outsidern, taxichaffisen och alla de andra är så förbaskat bra mejslade att jag kan se dem framför mig. Alla är människor du själv kan och troligen har stött på någon gång. Och ja – Det här skulle kunna bli en riktigt snygg film (eller tv-serie) i rätt händer. Det finns ett vemod och ett underliggande obehag rakt igenom, samtidigt som humor också återfinns. Det finns många olika viktiga teman i boken. Barn som far illa, outsiders och incels, hämndlystnad.

Det börjar ganska långsamt och spänningen byggs upp med tiden. Ska jag vara gnällig så tror jag att man hade kunnat kapa ned några passager för att tighta till, men det känns förmätet med tanke på hur välskrivet och stämningsfullt det är. En vacker, obehaglig och smart berättad slow-burner med några riktigt nerviga kapitel och mänskliga karaktärer. Det finns mycket att tycka om i Turner Olovzons debut!

 

Isberg landar på 4 av 5 pannkakor

Saligt uppdrag, av Åse Åsenlund

Åse inleder sin Uppdragsserie med en humoristisk bladvändare (vad är motsvarigheten till bladvändare för ljudbokslyssnare? Öppen fråga).

Om boken

“Efter åratal av kringflackande prästliv har Ulrika Johannesson, 45, nått höjden av sin karriär som kyrkoherde i Vassätra, en gudsförgäten ort utanför Halmstad. Med bra lön, stort ansvar och vacker prästgård har hon äntligen hittat hem. Bakom den perfekta fasaden bubblar dock de mörka sidorna av hennes personlighet – hennes förakt för barn, bristande impulskontroll, fördomsfulla människosyn och spirande spelmissbruk.

En händelse i kyrkan delar det lilla samhället i två läger och Ulrika inser att hon nu tvingas kämpa för att inte bli av med såväl jobbet som sin perfekta tillvaro. Allt kompliceras ytterligare när hon en sen kväll utsätts för en chockartad upplevelse i sin trädgård…”

 

Santa Leining

Jag ska inte tjata. Leining är som klippt och skuren för det här. Bäst, skulle man kunna säga och jag väljer att säga just det.

 

Salig underhållning

Det första jag slås av, utöver den okristligt tidiga morgon då jag påbörjar lyssningen, är Åses underbara språk. Hon lyfter fram dialoger och intrig på ett oerhört medryckande sätt. Intrigen känns till en början enkel, men fylld av trevliga humoristiska fällor – För humor är något Åse briljerar i. Men när vi följt med ett tag märks även svärtan av, även om det mysiga och roliga har lite överhand. Jag skulle vilja dra till med att det finns en hel del snuskiga undertoner här och även om de inte tar över så är de klart märkbara och trevliga. Det beskrivs ofta om än inte explicit och det räcker för mig. Jag kan ibland tänka, i riktig Monty Python-stil: Get on with it! Inte minst när någon form av sexuell spänning byggts upp. Jag tycker det passar här, mitt i alla religiösa Ramazotti-dubier. Svärta, humor, kärlek och åtrå är återkommande teman som tar oss igenom första boken och hela tiden håller intresset uppe. För det ska gudarna veta: Det här är en intressant och oerhört underhållande feelgood.

Det finns mycket att tycka om och det märks att orden och intrigen behandlats med stora doser kärlek av författaren. Och nog skulle Ulrika och Edda kunna tänkas komma bra överens trots åldersglappet?

Saligt uppdrag landar på 4 av 5 saliga pannkakor.

 

Ett ord för blod, av Faysa Idle, Daniel Fridell och Theodor Lundgren

En bok jag blev rekommenderad av produktive Mikael Ressem. Det är jag glad för!

Om boken

“2015 skjuts en ung man till döds i norra Stockholm. Faysa Idle känner honom som sin bästa vän. För resten av Sverige är han känd som en grundarna till det kriminella nätverket Dödspatrullen. Skjutningen blir början på en våldsam tid i svensk historia – vänner blir över en natt fiender och snart rasar en dödlig konflikt på gatorna. En av de första att välja sida blir Bilal – Faysas egen bror. Det dröjer inte lång tid innan hotbilden sprider sig från honom, ut i familjen.

Stockholms förorter brinner och mitt i elden står Faysa. En ung poet med en fot på varje sida av gängkriget som släckt hundratals liv under det senaste decenniet. Hur ska man bygga sig ett liv när alla omkring en när som helst riskerar att dö i förtid?

Ett ord för blod är en berättelse om att vara människa, anhörig och kvinna och hamna mitt emellan det vanliga samhället och det brutala gängvåldet.”

 

Helmon levererar

Helmon Solomon står för inläsning. Kan vi måhända ha en ny stjärna på inläsarhimlen? Hon gör det riktigt, riktigt bra!

 

En käftsmäll, helt enkelt

Ett ord för blod ger oss en unik inblick i ämnet gängkriminalitet. Det är inte längre sett ut åskådares eller polisens eller journalistens ögon: Vi får följa med in i gängen, vännerna, familjerna.

Det är en nervig, obehaglig och oerhört sorglig bit samtidshistoria. Brutaliteten, hopplösheten och allt som sker i ett samhälle som vi utanför knappt har insyn i. De här grupperna i sociala medier som hänger ut unga tjejer som horor och i vissa fall lett till självmord eller hedersrelaterat… Jag ryser när jag lyssnar, på samma sätt som jag ryser på flera andra ställen.

Den här boken kommer inte med någon lösning på problemet. Den belyser problemet ur ett annat perspektiv. Vänskapsband som klipps och slutar med mord. Folk som lever under ständigt hot och naturligtvis går det ut över precis alla i omgivningen. Det är sorgligt att höra om alla familjer och drömmar som krossas, samtidigt som det finns hopp. Inte minst Faysa själv, som kämpar för att resa sig ur den här världen och göra något annat av sitt liv.

Det här är den starkaste bok jag lyssnat på i år. Får inte missas. En rejäl jävla käftsmäll är vad som levereras.

 

Ett ord för blod landar på fullpott. 5 av 5 pannkakor.

Febern, av Caroline & Leffe Grimwalker

Andra delen i serien Döden i December.

Om boken

“John Wagner dras in i ett våldsamt gisslandrama och det visar sig att Decembers mest prominenta familj, Ackermanns, har ett finger med i spelet. Kim Cordell är hetare än någonsin och John slits mellan attraktionen till henne och saknaden efter sin försvunna fru. Är Sara ens vid liv? Kanske har hennes våldsamme ex-pojkvän Kurt Strand svaret?”

 

Malmsjö

Sagt det förr, säger det igen: Malmsjö hade kunnat få ekonomisidorna i DN att låta spännande. Kung.

 

December del två

Full fart rakt in i kaklet när del två sätter igång, såklart. Grimwalkers visar åter att de är mästare på att skriva underhållande, nervig spänning. Språket sitter, dialogen likaså. Jag ler och skrattar ibland rakt ut åt underfundiga formuleringar som jag bitvis även kan känna igen från det egna skrivandet.

Sen måste jag säga att jag är lite av en sucker för det kortare formatet. Det är tacksamt att kunna lyssna på en December-bok på cirka fem timmar, hoppa över till något annat och sedan ge sig på nästa del. Om det beror på att jag är otålig, att jag har för mycket att göra, för många böcker att plöja eller en blandning av alla tre kan ni fundera över.

Jag gillar karaktärsutvecklingen. Cordell och Wagners relation fördjupas och intrigen tätnar.  Det är kort och gott spänning på väldigt hög nivå även om jag faktiskt, åtminstone hittills, tycker att deras egna serier (Storm respektive Trickster och Vågbrytarna) är ett snäpp starkare. Men så är jag bara inne på del två av tio i December-serien, så varför skulle ni lyssna på mitt svammel? Jäkligt bra är det oavsett och det här är två författare som aldrig gör en besviken.

Febern landar på 4 av 5 pannkakor.

Slutet var bara början, av Anders Nilsson

Tjugofyra år efter Noll Tollerans och inte mindre än tjugo Falk-filmer senare kommer hans första litterära äventyr.

Om boken

“En bil kör mot ett regnigt Göteborg och mannen bakom ratten är orolig. Det förflutna har dykt upp igen på det mest fruktansvärda sätt. Efter en våldsam skottlossning på järnvägsstationen i värmländska Kil har polisen hittat dokument som verkar bevisa att Johan Falk hade en okänd dotter. Ett inbrott hemma hos Falks änka Helén slutar med att förövarna lyckas fly och en person ligger död kvar. Mannen i bilen måste ta reda på vad allt det här betyder. Greppet om ratten hårdnar. På den högra handen saknas två fingrar.

Det är 2023 och för nio år sedan offrade Johan Falk sitt liv för att rädda sin familj. Kroppen hittades aldrig och ingen begärde någonsin att han skulle dödförklaras. Mannen i bilen vet att han inte kan visa sitt ansikte av rädsla för att bli igenkänd. Endast en handfull personer vet att han ens existerar. Göteborg är hans stad, där har han levt och arbetat, men när han kör upp på den nybyggda Hisingsbron känner han inte igen sig. Han ser på sin stympade högerhand och minns smärtan från tortyren han fick utstå. Inser att han måste lära sig hantera ett vapen med vänster hand. Det är dags att ställa allt till rätta.”

 

Malmsjö, va fan

Att höra Jonas läsa in Falks äventyr är som balsam för själen. ‘Nuff said.

 

Sugen på surdeg

Jag minns mycket väl när jag såg trailern till Noll Tolerans och blev alldeles till mig. Den såg spännande och inte minst sorglig ut. Jag menar … Dom skjuter ju tomten, va fan. Jag var väldigt förtjust i de tre första filmerna (Den tredje vågen var den första jag såg på bio, följt av GSI, som jag såg mitt i natten efter stängning via en kompis som jobbade som biografmaskinist). Så sent som i vintras plöjde jag de säsonger som följde med GSI och gillar de allra flesta skarpt.

Att då, med all denna historik och filmnörd som jag är, få stå på Bokmässan och intervjua Falks “pappa” och skapare … En riktigt trevlig upplevelse. Sen ska inflikas att förhoppningarna var riktigt stora på denna Falks första äventyr i romanform.

Så. Hur håller det, kanske ni undrar? Till att börja med märks det naturligtvis tydligt att Nilsson håller karaktären och hans “universum” varmt om hjärtat. Det är filmiskt, naturligtvis. För en som plöjt filmerna är det trevligt att åter få följa flera av karaktärerna.

Sen är detta dessutom en väldigt välskriven spänningsroman. Det är hög fart rakt igenom, mycket action och nerv. Inte en tråkig stund. Underhållande, bitvis underfundig humor och Falk som karaktär fungerar lika bra på ljud (eller i tryck, för den delen) som på film. Möjligen finns det passager som blir lite övertydliga men det hör nästan till när man tar klivet från filmmanus till bokmanus. Det förekommer även en del tekniska beskrivningar och beskrivningar av hur diverse operatörer rör sig, drar sina vapen etc som möjligen skulle kunna flyga lite väl över huvudet på oinitierade. Jag tycker att dock att det funkar bra och blir endast vid något tillfälle lite tjatigt. Men det här är ju petitesser sett till helheten.

Johan Falks första litterära actionäventyr är helt enkelt förbaskat bra, lever upp mer än väl till mina högt ställda förväntningar och får mig verkligen att se fram emot nästa i serien (och inte minst lär jag ta varje tillfälle i akt att tjata om fler filmer).

Hatten av, Nilsson. Riktigt bra, va fan.

 

Slutet var bara början landar på 4,5 av 5 pannkakor.